Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
onsdag, mars 9
Lunchen dag två
Idag har vi pratat jämställdhet istället. Dom flesta mycket smarta. Andra är mer jomen det här med lika lön för lika arbete tycker jag ju är viktigt. Men annars känner jag mig inte ojämställd. Min kille lagar mat och städar. Man ba jamenDÅSÅ. Vi har ju inga problem i samhället för din kille kan ju faktiskt laga mat. Hurra för honom.Inte skyldig, vill du komma och ha kurs?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men har nu blivit "positiv" och "tacksam" och "nöjd" istället, för det säger alla till mig att vara. Har glömt alla miljoner kvinnor som har det dåligt och sitter liksom mest här och är tacksam.
Hehe. Närå. Är mkt arg feminist osv. Jag kommer och har kurs!
Det är antagligen lika svårt att få folk att engagera sig i jämställdhet som precis allting annat. Folk i allmänhet är inte beredda att anstränga sig för så mycket och engagemang är en bristvara när det kommer till allt (utom den egna ekonomin eller närmsta familjens välmående) Jag vet inte vad du förväntar dig att dina kollegor ska säga att de vill göra för att främja jämställdheten? Engagera sig politiskt? Ställa sig med plakat på stan? Ta upp saken till diskussion över nästa middagsbjudning? Starta en jämställdhetsblogg?
Jag är ju jätteintresserad av integrationsfrågor och för mig är det en självklarhet att göra något konkret för att hjälpa till, men jag blir inte förbannad på de i min närhet som inte är tillräckligt intresserade för att konkret engagera sig. Lite besviken, möjligtvis, men jag accepterar att alla är olika. Generellt räcker det för mig om en person har NÅGOT den engagerar sig i, för det är ändå betydligt bättre än snittet. De allra, allra flesta har noll intresse av att göra något för att förbättra världen/samhället. En statusuppdatering på Facebook räknas inte.
Nu vet jag inte om jag tolkade Linn rätt här men JAG tolkade åtminstone det mer som att de saknar kunskap och kanske behöver få lite mer insikt. Inte att de behöver ställa sig med plakat. Men jag vet inte.
Och vad räknas som engagemang? Jag tycker att det är engagemang att skriva om det till exempel. På blogg så väl som i sin status på facebook. Det är en liten liten del men dock. Att diskutera är väl att vara engagerad? Däremot kan man göra mycket mycket mer men bara för att man kan det betyder inte det att det lilla är oviktigt. Menar jag.
Nu vet jag inte om jag tolkade Linn rätt här men JAG tolkade åtminstone det mer som att de saknar kunskap och kanske behöver få lite mer insikt. Inte att de behöver ställa sig med plakat. Men jag vet inte.
Och vad räknas som engagemang? Jag tycker att det är engagemang att skriva om det till exempel. På blogg så väl som i sin status på facebook. Det är en liten liten del men dock. Att diskutera är väl att vara engagerad? Däremot kan man göra mycket mycket mer men bara för att man kan det betyder inte det att det lilla är oviktigt. Menar jag.
Oj. Sorry för spamming. Den ville först inte!
Skrållan: jag menar inte att man behöver engagera sig alls. Alla gör väl vad dom vill. Men jag tycker att det är okunnigt och irriterande att sitta och deklarera att världen är jämställd bara för att ens pojkvän faktiskt städar hemma. Eller att man tycker att det är viktigt med lika lön för lika arbete, men inte förstår att det faktiskt är kopplat till mer saker än bara nån på löneavdelningen har gjort fel.
Och ja, det var på den nivån den personen befann sig.
Jag förstår inte riktigt vad du menar med dina engagemangsfrågor faktiskt. Såklart att man inte behöver göra plakat eller engagera sig politiskt. Eller engagera sig överhuvudtaget. Men jag tycker också att det är viktigt att man ska kunna ha en vettig konversation kring till exempel jämställdhet, eller integration för den delen, utan att det ska sitta nån jävla pascha och ba 'men min kille diskar faktiskt'. Jag tror att du eventuellt skulle bli en smula irriterad om du pratade om integrationsfrågor och nån ba 'men det finns en turk som har en kiosk vid mig och han klarar ju sig'.
För att summera: det var alltså inte bristen på engagemang jag blev irriterad på, utan de helt hjärndöda kommentarerna i en annars hyfsat vettig diskussion.
Och ja till middagsbjudningspratet förresten. Det är väl urvettigt att diskutera samhället och samtiden med sina vänner?
Skicka en kommentar