Jag kan inte sluta tänka på det. Nånstans i Sverige sitter det två små barn och en jävligt stark mamma. På tå. För att en jävla idiot har ett förvridet ego. För att det finns empatilösa och efterblivna människor som har bland dom viktigaste jobben i världen; att skydda våra barn och medmänniskor och dom känner inte för att hjälpa till. Fy fan.
Jag kan inte sluta gråta. Det är så hemskt.
Bluff eller på riktigt?
2 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag vet. Det gör ont, ont i hjärtat.
Jag är så arg så jag vill slå ner nån.
Sitter här med gåshud på armarna, en klump i magen och jäähvligt mycket perspektiv på mina skitproblem.
Word på det och det förra inlägget. Jag tänker Fröken Sverige på dagarna och drömmer Fröken Sverige på nätterna. Ofattbart att förövaren tycks ha fler rättigheter än offren. Jag blir så jävla förbannad.
Det värsta är ju att man önskar att det fanns nåt man kunde göra för att dels hjälpa henne, men också nåt sätt att förändra systemet, men att man inte vet hur.
Skicka en kommentar