Det slog mig precis när en kille frågade en nyanställd butikschef what size are you? att det liksom är konstigt hur alla vet vilken storlek alla har när man jobbar med kläder. Jag skojar inte om jag säger att det kanske är en av de fem första frågorna man får när man börjar på jobbet. Sen diskuteras kroppar i detalj. David kan inte ha den för han är för bred över axlarna och Stella har ingen rumpa så prova inte på henne nästa gång och Adam är för kort för att vara en medium är normala för att inte säga dagliga saker man hör i korridoren.
Det fina är kanske att ingen lägger nån vikt i vilken storlek man är. Det är inte bättre att vara en XS än en XL. Eller tvärtom för killar. Enda gången det finns en värdering är när man är en Small som tjej eller Medium som kille för då kan man ha alla våra samples och då har man en jävligt billig garderob.
Inlägg
Boss lady
11 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag tyckte det var läskigt när jag jobbade på en jeansbutik och lärde mig vilken storlek alla som kom in hade bara genom att kolla. "Du är en 26, va?" och så var de det. Och ibland ljög man och sa en storlek mindre, för att smöra. Ibland sa de en storlek mindre och man bara "mhmmm..." i huvudet. Det hänger liksom fortfarande kvar.
(Nu kommenterar jag alla inlägg.)
Jag VET! Kan göra samma sak själv och kunderna blir alltid lika förvånade över att man ser det.
Och jag ÄLSKAR att du kommenterar allt!
Oj. Jag skulle nog behöva dig som personal shopper, Linn, jag lyckas aldrig lära mig vilken storlek jag har, inte ens på skor, så jag står alltid där som ett fån när de frågar vilken storlek jag är och bara "eeehh... lagom?"
Sicken tur att jag är medium då!
Colombia: Ja, det är jag så gärna så! Bara jag slipper shoppa till mig själv, för det tycker jag är sjukt tråkigt.
Filip: eller hur?
Skicka en kommentar