My first love

Vem är min första kärlek egentligen? Peter som frågade chans en hel dag i trean och som jag tillslut sa ja till och lite halvt motvilligt pussade hejdå en gång och sen var jag jättenervös när vi skulle ses nästa gång. Lite fjärilar i magen sådär. Sen gjorde jag slut när sommarlovet började efter en vecka.

Eller Petter som var den första som jag hånglade med? Vi var på skolans fritidsgård och hade gått undan till en källartrappa för att hångla liksom för första gången och jag var så nervös att jag var tvungen att avbryta liksom precis när vi skulle pussas och klia mig i ögat. Då var jag tio år gammal. Det i sig är ju helt sjukt nu när jag tänker på det i efterhand, men då tyckte jag att jag var lagom gammal.

Eller Björn som jag var dödligt förälskad i ungefär hela högstadiet? Som var två år äldre och hängde med dom tuffa killarna och som var ihop med en av dom tuffa tjejerna på en annan skola som han brukade bråka högljutt med på torget där alla hängde på helgerna. Björn vars telefonnummer jag memorerade och brukade tjuvringa till och antingen lägga på (om han svarade) eller låtsas att jag hade ringt fel (om hans föräldrar svarade), som fick hela mitt innersta att hoppa bara av att gå i korridoren. Som jag aldrig trodde det skulle hända nånting med.

Björn som var kompis med mitt ex och som 'ringde fel' dagen efter min kille hade gjort slut i tvåan på gymnasiet, som skvallrade om vad min kille gjorde när han inte svarade på mina telefonsamtal och som förmodligen var det bästa som kan ha hänt mig just då. Som jag tyckte var världens snyggaste kille och min tonårscrush (!) som jag hängde med dag och natt i några månader och som jag liksom aldrig blev kär i. Som jag lämnade klockan åtta en lördagmorgon genom att smyga ut efter han hade somnat när vi hade grälat högljutt om droger en hel natt (han var för, jag var emot) och aldrig gick tillbaka till.