När jag var tre år och åtta månader fick jag en lillasyster. Jag hade vattenkoppor och fick inte hälsa på mamma på sjukhuset och jag bodde hemma hos min dagmamma, tror jag. Lite oklart varför jag bodde hemma hos henne, men så kommer jag iallafall ihåg det. Sen var hon liten och rosa och typ skrikig och jag fick hänga jättejättemycket med pappa. Det var en bra tid. Sen kom tiden då hon dyrkade mig. Mamma och pappa beställde blöjor i stora balar som kom levererade till dörren ibland och då brukade jag slänga över nån gammal filt och liksom leka häst. Anna ville också vara med så du tog jag skostället i trä som farfar hade gjort och slängde på en filt och så fick hon också en häst, om än en smula hårdare. Hon var nöjd. Och ibland när jag ville ha uppmärksamhet så brukade jag lägga mig på soffan helt slapp och säga med tillgjord röst Linn är död så hon började grina och ba mammammammaLinnärdöd.
Nu är hon 23 år och världens bästa syster. Visst, hon har ett humör som skulle få Gordon Ramsey att blekna av avund och hon kan ha en tendens att ö v e r d r a m a t i s e r a ibland, men hon är också världens roligaste människa. När hon ringde mig när jag var i Australien så fick hon mig att gråta av skratt efter trettio sekunder och jag tror att den där syskongrejen; att man har vuxit upp ihop och har gemensamma referenspunkter gör att man liksom förstår varandra utan att behöva förklara. Man kan gå pang på utan att förklara historia och hurvarnärvarför. Man kan ringa mittinatten och grina och man kan säga jag vill inte prata med dig nu och det är ändå okej.
Anna är en typisk lillasyster och jag är en typisk storasyster och ibland blir det lite för mycket för vår relation och då skriker vi på varandra. För i vår familj skriker man när man blir sur. Och sen ber vi om ursäkt och gråter och kramas och så är det bra igen.
Anna, jag är så inihelvete glad att du finns. Vem skulle ta ner mig på jorden annars? Vem skulle irritera mig ut i fingerspetsarna? Vem skulle göra att min hjärta nästan går sönder när ditt gör det? Vem skulle göra att lusten att mörda den som gör dig illa dyker upp med noll sekunds notis? Vem skulle jag älska mer än livet om inte du fanns?
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
5 kommentarer:
Det där om referenspunkter - precis så är det ju! Det finns liksom ingen annan som har exakt samma bakgrund.
Nä, eller hur? Man har liksom fått ens föräldrars tvistade humor båda två och tycker EXAKT samma saker är kul. Det är fint tycker jag.
Åh Linnis. (Eller Linn pinn rövarskinn om vi nu ska fortsätta på den inslagna vägen down memory lane hehe..) Va fint. Du är min bästa syster!
Fan, betyder det här att vi måste göra ett syskon till Vidsta Ryhmes?
Jag tror att Vidde Viddelito hade tyckt att det var lite roligt med syskon. Och dessutom var jag en utmärkt barnvakt i många många år så vänta några år med syskon så får du mer nytta av det hela. hehe.
Skicka en kommentar