Her fearful symmetry

Har ett liv tydligen, men om man verkligen vill kan man smyga in lite läsning mittibland ett glas rött och en frukost. Till exempel. Eller kanske ägna lite flygplanstid åt läsning.

Jag gillade ju verkligen Audrey Niffeneggers bok A time traveller's wife och hennes förmåga att väva in verklighetstrogna relationer med lite hittepå. (Nu när jag letar länkar så har jag tydligen inte talat om för er att jag har läst den. Aja.) Her fearful Symmetry är faktiskt lika bra den, även om jag blev arg på författarinnan flera gånger under bokens gång för att hon låter den ta den riktningen den tar. Niffenegger är definitivt inte en författare man ska läsa om man gillar uppenbara happy endings. Inte det att sluten är hemska, men dom är vemodiga och kanske lite lyckliga på sitt eget sätt. Jag kände saker när jag läste den här boken. Jag var arg och ledsen och vemodig och glad och irriterad. Det tycker jag är ett bra tecken i en bok.
Betyg: 4/5.

Sen har jag också tagit mig igenom Commitment av Elizabeth Gilbert. Eat Prey Love var bättre. Mycket bättre. Commitment var mer som en uppsats med dåligt refererade källor och en jävla massa trams. Framförallt kände jag att boken var väldigt inkonsekvent. I ett kapitel hävdar författaren en sak och i ett annat det rakt motsatta och det stör mig. Klart man kan ändra åsikt, men då kanske man ska referera till vad eller varför det har ändrats och inte bara byta från ena sidan av ringhörnan till den andra. Sen tyckte jag att språket hade förändrats. Jag gillade ju hennes sätt att skriva, men nu kändes det bara tillgjort på nåt sätt. Som att hennes success på något sätt stigit henne lite över huvudet. Som att hon skriver till och för sina läsare och inte för att hon känner ett inre driv. Hon ursäktar sig och dubbelförklarar sig och håller på och det faller inte mig i smaken.
Betyg: 2,5/5.