Gud vad jag låter hemsk i förra inlägget om mina föräldrar. Som om vi har fått allt vi har pekat på jämt och som om jag inte är ett dugg tacksam. Alltså pappa har jobbat 70-timmars veckor så länge jag kan komma ihåg och både mamma och pappa kommer från riktiga arbetarfamiljer, men nu tjänar pappa nästan det han förtjänar och med det kommer vissa perks. Som att åka till Australien eller på semester eller köpa en skruttig bil. För att dom tycker att det är roligare att vi gör saker nu än att vi ska vänta tills det kommer ett arv.
Men det jag kanske är ännu mer tacksam över är att dom har varit förnuftiga nog att se till att vi vet om att vi är bortskämda och har det bra och därmed förmågan att känna en stor tacksamhet för att vi har det så.
Jag har en sån förbannad tur som har friska, roliga, underbara, kärleksfulla, smarta föräldrar. Det hade räckt. Såklart. Men nu har dom det helt okej ställt och då får man vara tacksam för det också.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
4 kommentarer:
Jag tycker inte alls du låter bortskämd, jag tycker det verkar som om dina föräldrar ger dig saker för att de vill och kan. Inte samma sak.
Det är ju skönt att höra! Och du kanske har rätt. Men jag känner mig bortskämd ändå, fast för mig är den känslan egentligen positiv, förstår du vad jag menar?
Ja, för det är likadant för mig och under min gymnasietid skämdes jag för det. Nu skiter jag i det och tänker att jag antagligen kommer göra samma för mina barn: alltså om man älskar någon och kan så köper man väl presenter till dem?
Det kanske är både du och jag som är dumma i huvudet?
Ja men gud ja. Om jag har möjlighet ska jag göra precis som dom. Och jag vet vad du menar med att liksom skämmas för det. Under högstadiet/gymnasiet var jag Linn med rika föräldrar bara för att vi bodde i stan och pappa hade ett chefsjobb. Det var skitjobbigt. Nu tycker jag det är skitskönt istället.
Skicka en kommentar