What I Talk About When I Talk About Running av Haruki Murakami. En bok om löpning som blir livsfilosofi som blir en dagbok. Om man har läst Murakamis andra böcker och tror att den här är något liknande så bör man tänka om. Den här boken har inte alls samma språk och bär ingen likhet med Murakamis vanliga låtsasvärldar och hittepå. Istället är det en väldigt ärlig bok som handlar om honom. För såna som mig som letar språk i böcker mer än stories är boken givetvis jättebra. Det må inte vara hans vanliga röst, men den är lika bra. Jag blev dessutom typ sugen på att springa, which is a first. Jag rekommenderar inte boken som en måste-läsa, men om man vill ha en lite småmysig bussbok så är What I talk about when I talk about running helt okej.
Betyg: 3/5
Autofiction av Hitomi Kanehara, samma författarinna som till Snakes and Earrings. Hon är verkligen sjuk i huvudet. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle skriva en sån här bok. Den är skriven som utdrag i okronologisk ordning av en ung tjejs relationer där mani spelar den starkaste rollen. Egentligen gillar jag inte storyn i den här boken, men Kanehara har återigen ett språk som fastnar. Det kanske är att allting händer i Japan. Det kanske är att jag tror att japanska författare lägger vikt vid helt andra saker än västerländska eller om de ska stretcha på sociala normer så ska det göras ordentligt, men vad det än är så kan jag inte låta bli att gilla boken så här i efterhand. Under tiden jag läste var jag mest irriterad.
Betyg: 3,5/5
Inlägg
Boss lady
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar