Er vilja, min lag pt.2

1. Vad hände med Aussien? När åkte han hem? Är ni vänner ännu efter alla turer?
Jag fick lite panik och kände mig som ni kanske vet en smula irriterad och utnyttjad av aussien så tillslut bad jag honom kolla efter nån annanstans att bo. Egentligen handlade det nog inte så mycket om att han bodde hos mig, utan att han tog det så jävla mycket för givet. Så här i efterhand förstår jag att vi hade lite olika syn på det här med att han skulle komma till Sverige. Jag trodde han kom hit för att resa runt lite och se typ Europa och Sverige och liksom bara ville ha nånstans och bo. Han kom nog egentligen för att hälsa på mig, vilket jag tycker är rätt skumt för vi har liksom bara umgåtts genom andra på fyllan under kanske ett års tid och det är liiite för kort tid för att komma och umgås i en månad.

Jag trodde vi redde ut allt kvällen när vi snackade om allt och då sa vi att han skulle bo nån annanstans i två nätter och sen drog jag till Oslo. När jag inte hade hört nåt på söndagkvällen så messade jag och kollade om han bodde i min lägenhet och bara sa att jag skulle komma hem dagen efter så att han liksom skulle veta vad som hände. På detta svarade han probably staying at a friends och inget annat. Då tyckte jag att han var otrevlig och fick nog så då bad jag honom droppa nycklarna i brevlådan under måndagen och sen dess har vi inte hörts. Jag antar att han tycker att jag är helt cepe så jag tror inte att vi kommer ses nåt mer för när jag är i Melbourne så har han flyttat till Perth.


2. Bor du i en stor eller liten lägenhet? Har någon sorts inre bild av den nämligen och vill se om den stämmer.

Jag bor i en liten tvåa på 36 kvadrat. Den är inte stor, men jag gillar'n. Är det som du trodde?

3. Varför är du anonym när du bloggar? Bara nyfiken.

Hmm. Först var det bara nåt jag gjorde för att jag hade sjukt tråkigt och då kändes det mest vanligt att liksom vara anonym. Sen blev bloggen det ställe där jag kunde vräka ur mig allt. En av mina svagare sidor är att jag alltid håller allt inom mig och inte ska visa mig 'svag' för andra och bloggen var liksom ett sätt att få ut det utan att det kändes som att jag blottade mig. Och i all ärlighet har bloggandet lärt mig hur bra det är att prata av sig och nu har jag inte alls svårt för att prata om att jag tycker nåt är jobbigt eller att jag tycker livet är trist ibland.

Sen blev ni fler som tittade in här och för att jag ska kunna skriva så öppet som jag vill så står anonymiteten kvar. Även om jag tycker att man ska stå för sina åsikter så tycker jag att det är skönt att kunna skrika av mig lite. Plus nu har jag ett jobb och för mig är jobbjaget och personliga jaget åtskilda. Jag har ingen lust att outa vad jag känner för folk på jobbet liksom. Skulle det råka vara så att nån har hittat hit ändå så är det ju iallafall inte jag som har lett hit dom och då kan jag fortsätta i ovetskapen. Typ.

4. Vilken är din käraste pryl?

Min iPhone. SKOJA! Näe, men räknas böcker som en pryl? Mina böcker isåfall. Annars vet jag inte. Är inte så prylig. Älskar min soffa i och för sig, men den kostade 60 spänn så så himla viktig är den inte.

5. Vill du vara singel?

Ja och nej. Nä, men såhär: Jag tror att man ska vara heads of heels i den man är ihop med och att personen man är ihop med är någon som man imponeras av, skrattar med/åt, tröstas av, stöttas av, argumenterar med och hittils har jag inte träffat den personen. Jag är hellre singel än i ett förhållande där jag inte har det där ovan. Makes sense?

6. Har du några syskon?

Ja, världens bästa lillasyster. Hon är så fantastiskt mycket allting som jag är.

7. Trivs du på ditt jobb? Nu läste jag att du bara ska ha det ena sen, är det bättre än det andra?

Hmm. Ja, men jo. Eller det går upp och ner. Alla jag jobbar med är fantastiska personer och det är ju jättekul. Sen har jag tyckt att ekonomijobbet var så jävla trååååkigt och sen känner jag ibland att jag har tagit mig lite vatten över huvudet i den här nya tjänsten och då är det inte så kul såklart. Men oftast handlar det om att jag gör upp en bild i huvudet där jag tror att andra tycker att jag ska kunna allt och veta allt och göra allt när det i verkliga fall är precis tvärtom. Sen finns det väl grejer på jobbet som är sjukt frusterarande ibland och när de kopplas med mina hjärnspöken trivs jag väl inte så jättebra. Sen finns veckor när allt är fantastiskt och jag glömmer av att jag inte gillade det veckan innan. Guldfiskminnet liksom.

Men det är klart, om jag fick välja helt fritt så skulle jag hellre jobba mer med ord.

8. Du skrev att du jobbar med kläder, är du modeintresserad?

Haha, näe egentligen inte. Eller alltså jag går ju inte runt och gillar crocs och magväskor, men nåt brinnande intresse har jag verkligen inte. Jag är mer för inredning och matlagning och böcker än vilken trend modebloggarna hypear just nu.

9. Vilken är din hittills värsta tragedi?

Ta i jävligt mycket trä så har jag inte varit med om nån megatragedi. Det är jobbigt att mormor har obotlig cancer och liksom blir mindre och mindre, men samtidigt har hon levt ett helt fantastiskt liv och hon är över åttio år. Sen tyckte jag att sista året i Australien var rätt jobbigt innan jag kom fram till hur jag skulle göra, men det är absolut ingen tragedi.

Phew. Nu ska jag ta ut sista tvätten.