Ja, jag är normal

Idag ljög jag för min frisör. Jag ska, eller ja, skulle klippa mig imorn men jag gillar inte riktigt min frisör plus att hon är snordyr så jag ringde och avbokade. Ringde jag och sa jag måste avboka som en normal person? Nej. Jag ringde och sa att jag tyvärr var tvungen att avboka för att jag var tvungen att lämna stan på grund av sjukdom i familjen. Stackarn blev helt skakad och ba eh ja men du är ju välkommen tillbaka när du kommer tillbaka och eh ta hand om dig eller eh er eller ja. Hejdå. Alltså varför gör jag så? Nu vågar jag ju inte ta bussen på morgonen för det är precis utanför salongen. Annars är jag normal.