Ibland undrar jag om Stockholm är en konsumerande stad. Inte att folket som bor här konsumerar mer än i andra städer, men att pressen att vara någonting ligger som en tung dimma över stan. Att synas. Att känna 'rätt' folk. Att vara snygg. Att vara hipp och miljövänlig och göra surdegsbröd och träna. Att tjäna mycket pengar. Att ha ett statusjobb. Att äta nyttigt. Eller Stockholm kanske inte är så, men mitt Stockholm är så.
Ibland känner jag mig så jävla fel.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
4 kommentarer:
Så tror jag absolut att det är. Eller, så känns det iaf när jag hälsar på. Det är intressant, har haft kompisar som bott utomlands en längre tid och flyttat hem igen och klagat på just detta konsumtions-/prettofenomen. Men efter några månader är de själva en del av det igen. (Vilket jag säkerligen också skulle bli om jag flyttade hem.)
Men ja, jag känner mig också jävligt fel ibland i Stockholm.
Jo, men lite så. Det känns i alla fall som att man måste göra aktiva val om man ska orka stå emot det där och inse att det inte är det som betyder något.
anydaynow: ja, men det är ju så lätt att sugas upp i det. Framförallt för att man (jag) blir lite förblindad av det till en början. Att få stå på listor och hänga med kändisar osv osv. så kommer livet emellan och man förstår vad som är viktigt.
Plusset: mmm, du har helt rätt. Men då känns det på nåt sätt som att man inte passar in. Som att om man inte vill leva på stockholms villkor ska man inte bo här. Typ.
Äh, varför ska en klick narcissister ha monopol på stan? De är faktiskt i minoritet. Bo på landsbygd känns lite uteslutet av andra anledningar. Återstår utomlands men det känns rätt desperat om man inte har något att flytta till, mer än från...
Skicka en kommentar