Den här dagen kan gå till historien som världshistoriens absolut sämsta dag. Kommer grina så jävla mycket när jag väl kommer hem. Hatar livet.

EDIT: obs det har absolut ingenting med mamma att göra. We're all good där.
EDIT2: Och ja, alltså jag gillar "min kille" men problem där hamnar inte på värstalistan. Samt det är också all good såvitt jag vet.

.

Han tittar på mig tittar på mig när vi sitter inklämda i hörnet på baren. Han viftar med händerna när han pratar och fnittrar till. Jag vill inget annat än att stryka med handen över skägget på kinden och luta mig fram och pussas. Jag gör inte det. Istället ler jag med ögonen och med munnen och skrattar åt det han säger. Jag gillar hur sättet han tänker gör att jag måste tänka till.

Hans kompis spelar skivor och vi har blivit ihopparade med nån stackare på businessresa och efter två glas vin smeker han mig i nacken när han går förbi. Jag köper vin och han kastar slängpussar som ett litet barn. Alla tror att vi är ihop och vi rättar dom inte. Jag råkar säga nåt om att om min kille skulle... och han säger nåt som gör att det känns som att han är min kille.

*classy*

Minus svamptoast för jag åt pasta från lunchen kall direkt ur stekpannan. Dock med bubbelvatten.

YOLO

Skulle egentligen ha gått på jobbevent ikväll, men jag hade så himla mycket att göra på jobbet och sen var jag lite trött och så well, ja jag gick hem istället. Och när jag kom hem kom jag på att jag nu kan kolla på veckans skörd av serier (Hart of Dixie, Parenthood, Californication, Girls, New Girl) och så ska jag göra svamptoast i ugnen och dricka bubbelvatten.

Clarification

Vi är alltså inte ihop eller så. Vi är bara överens om att det kanske kan vara början till att bli ihop, liksom sen. Men then again så beror det väl på definitionen av ihop. Det känns så seriöst nu för tiden. JAG tycker att det är så seriöst att vara ihop. Att man liksom har vaaaaalt varandra och att man är det för att man är säker på att man vill vara ihop forever and ever, well just i början där om inte annat. Tänk när man var liten och inte tog så hårt på det. "Nu har vi hånglat så då är vi ihop" och sen så var man det tills nån tröttnade och så var det inte så himla mycket mer med det. Eller alltså, man var ju heartbroken ett tag men det var ändå så lätt allting. Lite det är du och jag tills nån säger motsatsen. Den senare sortens ihop kanske jag är, med liksom lite siktet på att bli den första.

Small step for mankind, giant leap for girl

Igår drack vi öl, sen käkade vi middag, sen barhängde vi med helt random personer och jag gillar hur han jag vi är med andra folk. Sen blev vi fulla och höll hand i taxin hem och han spelade gammal soul på telefonen och dansade i köket och sen ba åh, du kommer ÄLSKA den här! och så var vi där, i köket på farmors trasmatta, och han kramade mig och så dansade vi tryckare och fnissade och jag hade min hand i hans hår och det var ett sånt där moment som man liksom vill stoppa in i en liten ask och ta fram när man behöver bli glad. Sen bestämde vi att vi gillar varandra att vi inte träffar andra att vi ses nu.

Mvh drama_queen

Hej! Vill du ses imorn?

Ja, det vill jag.

Man behöver ju inte gå all armageddon i huvudet när det finns en så enkel lösning som att bara fråga.

Det känns som att nånting är lite galet med den där killen nu. Det kan vara mitt huvud som har ett litet dramaqueenmoment men det kan också vara så att han helt enkelt inte tycker att jag är så himla intressant längre. Det negativa med att "börja" med att ses jätteintensivt blir ju att det känns som om det går åt helvete när man inte gör det. Oavsett så känner jag mig litelite nedstämd och litelite ledsen och well, det känns trist helt enkelt.

Fick ett trevligt svar med en lösning på mina "förslag" från igår. Consumer power ftw!

Att jag aldrig lär mig att det är en skitdålig grej att läsa om cancer. Alltså, det är en bra grej att läsa om cancer för alla andra för det är så himla många som drabbas, direkt och indirekt. Det är viktigt att vi kan prata om det och att det får bli en del av livet, om än en jävligt oönskad sådan. Men jag ska inte läsa om den för det gör så ont i hjärtat så att det känns som att bröstkorgen ska kollapsa. Implodera. Vakuumsugas in och bara ligga där helt platt och ensam. 

Det är inte så ofta jag tänker på den sidan av mitt liv just nu. Dels för att mammas behandling verkar gå åt rätt håll och hon är som om hon vore frisk, men också för att det liksom inte går att hantera det som gör ont och det jag är rädd för hela tiden. Just nu har jag valt att blunda och hoppas istället. Just nu tänker jag att min älskade lilla söta mami kommer finnas där forever and ever och ringa och säga knäppa grejer som jag pussar en bild på dig och din syster varje kväll innan jag går och lägger mig för att jag längtar efter er. Såna saker som gör att man liksom skäms lite och tänker att hon är knäpp på riktigt men som också gör att det blir helt varmt och fint och mysigt i huvudet. Att hon och jag har massor med år kvar och att hon kommer vara den som håller i mitt barn och viskar samma sak till det som hon alltid gör till mig. Jag älskar dig så himla mycket, vet du det?

Det går inte utan henne. Jag vet inte vem jag skulle vara utan henne.

När livet ba hallå? Haru glömt att jag finns eller?

Fick inte hångla alls i helgen pga sjukma. Jättemycket tummen ner för det. Tummen ner också för att jag är uppbokad ungefär samtliga kvällar den här veckan och således förmodligen inte heller kommer få hångla nåt nu. Förutom idag, men idag är han på nån viktig firmafest alternativt är sjuk så idag är också off limits. Kommer ha glömt hur han ser ut hur han känns hur han smakar tills vi ses nästa gång.

Ska städa och tvätta ikväll, go monday go!

Typisk dum grej är att inte somna förrän halv två natten till måndag för då vaknar man ÄNNU tröttare och ÄNNU surare och så glömmer man lunchen på väg till jobbet. Tog ut det på en webshop som hade för många steg innan köp och skickade ett mail med "förslag".

En gång i tiden lagade jag mat, det var tider det

Jag vet inte vad ni äter när ni är trötta och söndagsopepp och har en tvätt i maskinen, men this lady käkar hönökaka med ost värmd i micron. Plus flingsalt. Dryck: ginger ale. Nu mår this lady rätt illa, men hon har iallafall snart rena, fina, nya lakan och NYA SAKER FRÅN IKEA. Yey.

Varför träna när man kan få hjärtklappning av att titta på når andra gör det?

*kollar på vinterstudion*
*epilerar benen*
*fönar håret*

This just in

Gick upp ur sängen! Pressade blodgrapejuice! Gjorde kaffe! Ugnsvärmde hembakat bröd!

Somnade tio igårkväll och sov till halv tio imorse men ändå kommer jag inte upp ur sängen. Borde göra god frukost och duscha och ta hand om mig men ligger mest hör och trycker "uppdatera" på diverse medier. Borde gå och handla och laga matlådor till veckan. Borde tvätta. Ska iallafall göra en rolig sak idag: ÅKA TILL IKEA! Ord kan ej beskriva hur mycket jag älskar Ikea. Mmm...kuddar. Mmm...ljus. Mmm...servetter och handdukar och sängkläder och garderobsstommar och allt.

Inte bara socker och röda rosor

Det är lördag kväll och jag har inga planer och jag orkar inte dra igång nån plan heller så jag ligger i sängen i nån form av improviserad mysdress av en tisha och ett par strumpbyxor och kollar på en dokumentär om barn som vill bli ballerinor. Och på en sekund är den där, ångesten. Först lite lätt bakom revbenen och sen i hela överkroppen. Det är kemiskt relaterad ångest, jag vet det, men det gör det inte mindre verklig just nu. Jag vill bara grina, men jag har inget reellt att grina för. Jag tänker på att det kanske inte kommer vara nåt med den där killen och det känns så jävla tomt. Ska jag börja om hela skiten igen då liksom? Jag tänker att jag kanske vill mer än vad han vill och att den där timing-grejen kommer vara det som pajar. Jag tänker på dom där stunderna man alltid ångrar lite efteråt och som sitter kvar i flera år. Dom kommer alltid tillbaka på bakfyllan. Den där gången när jag hånglade med en kille, gick på toaletten och så hade han gått när jag kom ut igen. Alla dom där gångerna när det känns som om jag har varit FÖR nånting. För högljudd. För tyst. För forcerad. Hur dålig jag är på att höra av mig. All. Sån. Skit.

Det kommer från att jag drack alkohol igår och hade roligt och att kroppen måste återskapa massa tjafs, men det kommer också för att jag på riktigt är lite rädd den här gången. Det känns liksom lite på allvar och helt ärligt så vet jag inte riktigt hur jag ska orka upp om det faller. Om det här som känns så lätt och kul och bra och fint kom liksom NU efter flera år av singelskap, tar det lika lång tid igen till nästa då? Det känns lite som att det är fan min tur nu och att det här är den turen och att jag verkligen inte borde fucka upp och det gör att jag känner mig ännu mindre inuti.

Vissa dagar, som den här, önskar jag att jag hade ett facit till livet. This is it på nåt sätt.

Kollar på serier istället, inte ens hälften så bra

"Min kille" känner sig risig och är hemma och sover och jag tycker synd om honom, såklart jag gör, men en del av mig känner mig lite snuvad på konfekten. Jag vill ju kramas! Och jag som i vanliga fall springer omkring som en himla hitler på jobbet och ba GÅ HEEEM! till alla som ens sniffar lite vill ba åka dit och go all american och ta med soppa och ligga och klappa på honom.

En av mina bokmärken i telefonen är "bakfylla: det händer med kroppen"

För övrigt så tycker jag att det är så himla sjukt att huden blir helt annorlunda dagen efter man (jag) har druckit mycket alkohol. Händer det er också? Eller mer: vet nån varför?

Är inte ens bakfull så det blir mitt första lur

Exakt hur tidigt är för tidigt att ringa "nån" och ynka sig över bakfylla och tigga uppmärksamhet? Önskar mig: lagad mat, att ej behöva vara utan närkontakt mer än fem minuter i taget och att bli pillad i håret.

Lisa säger att vi är ihop nu. Punkt, ni är ihop säger hon.

"Magkänslan" kan ju dra åt helvete. Igår när "min kille" kom innanför dörren gjorde han det med utsträckta armar och ett kom hit och pussas! och domderade upp mig från soffan för att kramas och hångla i hallen innan han ens fått av sig ytterkläderna. Allt är så äckligt gulligt och åh ligg NÄRMRE! och pusspusspusspuss och vakna av skäggstubb i nacken.

Har precis åkt med Världens Bästa Taxichaufför (TM). Han rådde mig att spruta vodka på jackan och bodka i munnen. Varannan. För att få bort äcklig lukt. Och drick batten bännen! Det var bra. Älskar mysiga taxigubbsr och att prata tbättråd med densamma. Föröbrigt så är min "kille" på bäg hit. (Iiiiiih)

Just det här hade jag gärna varit utan

Och så där kom "magkänslan" på besök. Den som ba han tycker inte om dig på det sättet och han tycker att du jobbig konstig knäpp. Att det kan kännas så himla verkligt? Att tvivel, den jävla förrädaren, kan kännas så mycket starkare än verkligheten. JAG förstår ju att ingenting är annorlunda mot säg, igår. Men "magkänslan" vet minsann bättre än så.

Ett omaka par

Varje gång jag går in på Katrin Zytomierskas blogg måste jag också gå in på Underbara Claras och tvärtom. Varje. Gång. Det är alltid minst en av dom jag stör mig på, men ihop blir det en rätt bra balans.

Håller på att bli en "sån"

Trodde jag skulle få träffa "min kille" ikväll, men så visar det sig att han måste åka på business elsewhere och min kalender är full till och med fredag och liksom *snyft*. Närå, jag grinar såklart inte men ska jag liksom inte få hångla förrän tidigast till helgen? It's outrageous, is what it is.

*håller tummarna för att den som kommer i eftermiddag är ett skräp*

Borde verkligen inte vara den som intervjuar för jobb eftersom jag blir helt KÄR i dom sökande och ba oh nej, jag måste göra nån besviken *tårar*. Helt seriöst så är jag sjukt slampig när det gäller att tycka om folk. Gillar alla åt höger och vänster hela tiden.

Joråsatte

Idag sa min kollega det lyser om dig, Linn! och jag kunde inte låta bli att le så där fånigt, ni vet, och ba Nä? Tyckeru? *tihi*

En sån dag

Var precis tvungen att skicka ett mail till en kund som kommer bli fly jävla förbannad över det och som dessutom råkar vara lagd åt det lite dramatiska hållet så jag kommer antingen bli uppringd och skälld på eller e-mailskälld på. Sist hon var sur var hon det när jag var relativt tillmötesgående och trevlig och idag var jag definitivt inte det första och well, det är svårt att vara det första när man har nåt otrevligt att tala om. Vi kan säga att jag var saklig. Dessutom sitter jag med massa gamla surdegar från tidigare år som måste lösas OCH en person har sagt upp sig mitt i kaosperioden så vi kör två till tre arbetsintervjuer om dagen. Och jag försöker se över interna processer och underlätta för kommande säsonger, men det innebär tyvärr att jag måste göra det själv den här gången för att se hur det går till så well, det är mycket nu kan man säga.

Dock att jag hade med mig mat till jobbet och därför är relativt mätt och relativt nöjd med det här ändå. Och jag har kompat ut sjukt mycket senaste tiden så det går ingen nöd på mig egentligen. Jag vill ba gnälla lite.

Jag tror att jag tycker om honom lite. Han gör mig lugn och får mig att känna mig snäll och fin och bra och glad och det är fan en fin egenskap det. Kan vi inte kollektivt lite hålla tummarna för att han tycker att jag får honom att må bra också? Att han också tycker att det finns potential till nåt fint i det här.

Borde ej lämnas ensam nu

Det är så sjukt jävla jobbigt att dejta. Egentligen borde man få bli sjukskriven och remitterad till en psykolog för huvudet är inte direkt vad det borde vara. Vi träffade hans kompisar av en slump igår när vi gick för att käka lunch. Sen satt vi kvar skitlänge och drack massor med öl och jag skrattade hela tiden nästan. Jag älskar ditt skratt, sa han in i håret på mig när vi kramades, sen pussade han mig i nacken precis där där han vet att jag ryser i hela kroppen av.

Dom visste om mig, kompisarna. Han pratade om på vår första dejt... som att...jag vet inte. Som att här är tjejen jag dejtar. Det var rätt fint, faktiskt.

Det, tandborsten, kläderna på stolen i sovrummet borde väl lugna mig kan tyckas, men jag vet fan inte hur man gör det här. Jag har varit singel så länge att jag har glömt delen som är början. Och nånstans i det här ska ju mina känslor in också. Det är ju inte bara frågan om ifall han vill ha mig, utan också (viktigare) vad jag vill själv?