Vänligen applådera

Har även dammsugit, torkat golven (två gånger), städat toaletten, rensat avloppet (!), gjort iordning garderoben, torkat ur kylskåpet och tagit bort mitt gamla nagellack.

Jag är så jävla duktig tycker jag.

Det är bara att fokusera på slutresultatet

Paus två. Har möblerat om tavlor, duschat blommor, städat fönster, lagt i en tvätt, städat köksskåpen, gått ut med soporna, dammtorkat och köpt blommor. Och kanske bestämt sofftyg samt läst en tidning.

Hälften kvar.

Nån som vill ha pengar?

Har redan tagit första pausen. Pantflaskorna är mig övermäktiga. Jag HATAR pant. Jävla skitidé. Om nån är sugen på att panta åt mig för pengarna så är det bahahara att säga till. Skulle ha tagit erbjudandet om att gå och panta med sällskap häromdagen. Eller så gör jag en konstinstallation av det hela och bara staplar skiten i vardagsrummet. Pantat ska verket heta. Aja. Jag har iallafall en skitbra spellista att ostäda till.

Men jag påverkas inte alls av mörkret. Nej. Nope. Inte alls.

Förut ba urpepp på att gå hem och städa och putsa och tvätta och köpa blommor och ha det fint. Efter mörkrets inbrott är jag sugen på att gå hem och lägga mig i soffan med en påse typ ostbågar eller nåt.

Men nu säger jag här att jag SKA hem och städa. Jag ska dammsuga och sen ska jag våttorka golvet och sen ska jag tvätta. Och köpa blommor. Okej? Kan ni kolla in här vid tio och ba HARU STÄDAT VAVAVA? Och sen skrika att jag är en dålig människa om jag inte har gjort det?

Tack på förhand!

Lyckan, jag förklarar krig mot dig

En sak som gör mig ledsen är attityden att inte vara lycklig är ett misslyckande. Som att man alltid måste gå omkring och vara så jävla lycklig. Som om alla andra hela tiden går runt och är så jävla lyckliga. Det finns en väldigt självförminskande effekt på det tänket som jag tycker är rent av skadligt. Det finns så himla mycket andra grejer i livet som gör att man känner sig skit ibland helt utan att behöva tänka jag måste vara lycklig! Är jag lycklig nu? hela tiden.

Folket, lyssna på mig nu: det är helt okej att bara vara lite jävla vardag ibland. Man går till jobbet, man äter mat, man går hem och tvättar och städar och går och lägger sig och känner sig totalt ospännande och ganska tråkig. Det är okej att känna sig som sämst i världen också. Det är okej att göra fel. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att hela hemmet faller ihop och det är smutstvätt överallt och dammråttor i hörnen och smulor i sängen. Det är okej att inte skratta sig igenom livet.

Jag har lärt mig the hard way att livet blir mycket enklare när man tillåter sig att vara ett knytte ett härke ett skräp ibland. Jag tycker nog till och med att vi är lite orättvisa när vi diskriminerar känslor. Glad = bra. Ledsen = dåligt. Vem har sagt det? Jag tror att det är jättebra att känna lite av allting, för så är ju livet. Lite glatt, lite ledset, lite argt. Men väldigt mycket snällt. Snäll är jätteviktigt. Framförallt så blir det lättare att känna dom mörkare känslorna om vi inte tänker att det är ett failure att just göra det. Och så slipper vi kanske den där härliga spiralen av oh nej, jag är ledsen det är hemskt att vara ledsen ingen annan är ledsen jag är ensam ingen kan tycka om mig jag är inte värd nåt nu blir jag ännu mer ledsen. 

Om vi istället tänker att jaha, så här känns det att vara lite ledsen vilsen arg sur ensam så är det himla lätt att också sen tänka jaha, så här känns det att vara glad lycklig kär rolig omtyckt. Och helt plötsligt så blir alla känslor lite mindre farliga, gör lite mindre ont. Eller nej, där ljög jag. Dom gör fortfarande jävligt ont när dom händer, men dom kanske inte river riktigt lika länge eller lika hårt.

Det som gör mig mest förbannad är dom som använder sina kommunikationsplattformar till att förstärka intrycket av att alla andra är så jävla lyckliga. Där allt är rosa och guld och gröna skogar. Där livet alltid är en fest. För det är så jävla osant. 

Människan har känslor. Vi känner av allihop. När vi är små lär vi oss att göra miner som är ledsna och rädda och glada och busiga och arga. Och sen nånstans på vägen så lär vi oss att bara minerna med uppåtmungipor är okej. Att man inte är riktigt lika bra som andra om man inte är glad.

Bull-fucking-shit.

Vi är människor, vi känner. Alla känner. 

Och det är helt okej.

Cause I'm the judge of cool pt. 15

Inne:
Weekendresor
Berättelser
Äkthet

Ute:
Ylletröjor
Årtal
Högläsning

Lyxfällan, here I come

Det här med att jag alltid har utgifter som är högre än mina inkomster, ska vi prata om det eller? Okej, jag ljög. Men det är fanimig nästan alltid plusminusnoll på kontot i slutet av månaden. Jag vet att ni är några här som gillar att spara (hrrr, hemska ord), kan ni skälla lite på mig nu?

Inte många fel där faktiskt

Ibland blir jag lite lycklig i hjärtat. Typ som när Maria ba häng med till mitt torp (fast det är ett hus) och drick vin och ät choklá och häng med mig och min familj. Fattar ni? Jag ska få 1) åka till torp 2) dricka vin med Maria och 3) hänga med kiddos.

Jag som bara tänkte vara fin till festen ikväll

När jag har utsläppt hår kan jag liksom få för mig att jag blir extra varm (Det kan bero på att jag äger ungefär tre kilo hår på huvudet.) och då tycker jag att jag blir konstig i huden i ansiktet. Samma sak händer när jag har ylle på mig. Varm, konstig i ansiktet. Idag har jag både ylletröja och utsläppt hår och känner mig således som om jag har blivit inlåst i ett solarium några kvartar för länge. Vilken tur att det är just idag som jag ska gå på nån modegrej efter jobbet. Alltså, verkligen. Kanske kan köra en systrarna Olsen och gömma mig bakom manen hela kvällen?

Somliga går med trasiga skor. Somliga har inga alls.

Jag blev blixtindragen i ett möte med vår finanschef och nån chefssnubbe från nån bankgrej så jag satte på mig skorna. Man kan faktiskt inte skaka hand med gubbe i kavaj i strumplästen. Herregud, Ribbing skulle skjuta mig. Plus jag sportar regelrätt knullrufs idag och nån måtta får det vara på att vara edgy. Så, jag satte på mig skorna. Mötet gick bra. Jag sa saker som tillväxtmarknad och bedrägeripolicy och i dagsläget, typiska tecken på vuxenmöte. När vi hade skakat hand och jag var på väg tillbaka till mitt skrivbord så kommenterade hela tre personer det faktum att jag var skoburen. En meddelade att vår produktionschef till och med kommenterat det i ett möte häromdagen.

Ribbing skulle skjuta mig ändå va? Med eller utan viktig gubbe?

Julklappstips!

Jag är ju bannad här i bloggen, men inte på bokcirkus! tack och lov. Eller ja, där hade jag väl också varit bannad om jag hade särskrivit, men det har jag inte så nu finns det lite julklappstips där. Klicka och läs om pophipstern Paul.

Men det här skäms jag för!

Men för i helvete! Jag har särskrivit! Ser ni? Hemma_gjord. Alltså, nu får jag sparken från bloggen. Inga fler ord förrän jag har fyllt svarta tavlan med jag ska inte särskriva jag ska inte särskriva jag ska inte särskriva...

Mindfulness

Vissa ska ju käka pizza, hemma gjord mind you, och kolla på fotboll ikväll dårå. Trots att vissa inte är värda det för vissa skickade ett mail till en utomkontoring med jätteviktig inomkontorsinfo för att hon var lite för snabb i fingrarna. Det var pinsamt.

En sak som jag faktiskt är rätt bra på nu för tiden är att skaka av mig jobbigheter such as ovan. Förut skulle jag angstat hela kvällen och ba oh noes! Nu får jag sparken! Nu ba ojoj, det var dumt. Aja, shit happens. För vet ni? Det är verkligen ingen som bryr sig om att man gör lite fel ibland. Man får inte sparken för att man gör fel av misstag. Man kan få sparken när man gör fel med flit, men det är en helt annan grej.

Det är charmigt att vara självgod, visst?

Magnus, hur skulle du klara dig utan mig?

Magnus är den roliga killen som sitter mittemot mig på jobbet. Magnus skulle inte klara sig en dag utan mig, svarar han. (Det skulle han inte.) Lisa säger att ingen klarar sig utan mig, egentligen. Och det är ju faktiskt lite sant. Jag är mycket användbar faktiskt.

Loss is never far from sight

Pastor Sam är min Sam in disguise. Dom rör sig likadant. Dom pratar likadant. Dom ler likadant. Det är fint i hjärtat, men det gör ont också. Den rösten är bland det bästa jag vet nämligen.

Måndag in my heart ändå

Jag åt inte glass till kvällsmat. Jag åt tre knäckemackor och en påse djungelvrål. Vuxet värre. Nu njuter vi av Dexter medan nåt pulver förhoppningsvis fräter bort mina hudrester från avloppet på toan.

Har läst ut bok. Den var...bra. Eller ja, hade den varit svensk så hade typ Leif G.W skrivit handlingen och hon Jag ska sjunga dig milda sånger-Linda ( Linda väl?) Ohlsson orden. Den är sävlig och lite som en dimmig morgon över öppna fält, där man helt plötsligt hittar en kropp i diket när man kör hem traktorn. Och sen ska hela byn intervjuas om kroppen och så. Men jag gillar språket som blir vid en översättning från japanska till engelska. Det är nåt med verben som blir så rent och rätt. Tänker definitivt beställa fler böcker av Keigo Higashino, men först ska jag bestämma om det är okej att äta glass till middag.

Får jag se en till jävla mini-keso slår jag nån

Alltså. Minilightsötningsmedelsfolket. Vad. Är. Problemet? Nej, jag tar bara lite Lätt-Kesella med Fun light här. En timma senare: Åååååh, jag är så himla hungrig! En kvart senare: Jag tror att jag har blodsockerfall. Jag måste nog ta en energibar. Ytterligare cirka en halv sån där timma senare: Nu går jag och tränar, men jag känner mig helt svag idag. 


Nähe? Gör du? Så himla konstigt!

Säg efter mig nu: Lightprodukter äro utav djävulen komna. Lightprodukter äro utav djävulen komna. Lightprodu...ja, ni fattar.

Ishitakasimimuta

Ska nog läsa bok också, The Devotion of Suspect X av Keigo Higashino som enligt min kompis japanska kompis ska vara The Big Thing i le Japan i sällskap med Murakami. So far är den ju inte ett dugg lik Murakami, förutom att boken utspelar sig i Japan, och den känns rätt simpel, men jag känner ett längt till att läsa i maggropen så den kanske är rätt bra ändå. Eventuellt (alltså ev-en-tu-ellt) kanske jag läser istället för att dammsuga. Det är rätt tråkigt att dammsuga och så himla smutsigt är det nog inte hemma ändå.

Tummen upp på det?

Passade på att köpa lite sån där cognac/konjak på flygplatsen så nu blir jag snart så där full och rolig här på bloggen igen ety jag köpte en hel liter av det göttiga. Nom nom nom och så.

Vad jag ska göra ikväll? Tja, kanske dammsuga och äta nåt och kolla på Dexter (iiiih!) och kolla på Californication eller nån film samt DRICKA cognac/konjak.

Pausunderhållning

Ni ba men säg nåt kul! Jag ba näe, vissa dagar jobbar jag faktiskt. Men om ni vill läsa nåt som är oerhört roligt så ska ni klicka här. Om ni blir hungriga är det inte mitt fel.

Vissa ska man hålla tag i och hålla tag i dom hårt

Jag har ingen röst kvar överhuvudtaget, men jag är hemma lycklig. Vilken resa! Vi har varit på tortyrmuseum och gått längst floden i solnedgången, druckit lokal öl och åkt tåg på tjeckisk landsbygd. Vi har fotat slott i solnedgången och sett bisarra konstinstallationer med döda djur, druckit mintdryck och skrattat. Och pratat pratat pratat från vi vaknade tills vi somnade. Vi snackar klockan sex torsdag morgon till och med idag tjugotretolv. You do the maths. Stina är en mycket mycket mycket fin kompis och jag är förbannat glad att jag har'na.

Hejdå Prag, jag hoppas vi ses igen!

Tjeckien är ungefär som Sverige fast ungefär bättre. Så känner jag. Det är vackrare, trevligare, lättare att ta sig fram. Nu sitter jag på ett tåg från Kutná Hora där vi har kollat på kyrkor med skelettinredning och sen åkt lokalbuss upp till centrum och nån annan bjässekyrka som också byggdes innan 1500-talet. Solen fångar alla färger i fälten och träden och himlen och kupén är lagom varm. Jag har ätit St Martin goose, vilket vi gissar är Mårten gås, med potatis och surkål och typ dött matdöden för fy i helvete vad gott det var! Jag har absolut ingen röst kvar, men det är en petitess. Ibland känner jag att livet va, inte så himla dumt ändå.

Turist, javisst!

Det är lite kallt, tycker vi.


Men fint!


Till exempel kan man kolla på över tusen år gamla kyrkor.


Ungefär tusen meters takhöjd.


Nån är jättejättetörstig!


Vadårå? Det smittade!


Streetartutställning.


Jesus gillade gympa. Faktiskt. (Den är ca fyra meter hög btw.)


Ända tills han dog.


Ahmeh jarå? Ställ ut mig rå! Nähe, F U.

Also

Fattar ni hur fint det är att känna nån i femton år och ändå lära sig nya saker om varandra? Och ändå ha nog att prata om i sexton timmar? Och ändå tycka om varandra fast man får se det svartaste?

Stina är min klippa min livboj mitt magskratt min hjärna min vän.

It's alive (eller jag då om vi ska vara petiga)

Att resa med allergikern.




Får man checka in nu?




Men tyst! Säg inte kommuniststat högt! Då är du dödens död.




Titta fint då!




Ge mig en öl äru gölli?!

Prisa gudarna, jag har noll mail i inboxen!

Jag gillar dagar med press eller deadline. Det finns ingen gång jag är så effektiv så smart så bra som då. Typ som idag när jag vet att jag måste jobba av allting innan jag går hem för dagen för annars kommer vi ha massa sura kunder och jag kommer ha ett helvete på måndag. Men nu så. NOLL MAIL. ALLA SAKER AVBOCKADE. JAG ÄR SIMLA DÖKTIG!

Så går vi hem och tvättar lite på det va? Sen blir det SEMESTER. Märker ni att jag ÄR EXALTERAD?

Ananalog

Har även skrivit ut allergilappar. Ni vet, Resa med allergikern; en serie i tolv delar. Nä, men översättningslappen med mathandikappet så jag slipper prova den tjeckiska sjukvården. Är helt nöjd med att enbart prova ölen och kullerstenarna. Efter jag hade skrivit ut lapparna och klippt till dom till plånboksstorlek (nej, jag skojar inte. Skärp er! Det är faktiskt inte roligt.) kom jag på att jag ju hade kunnat lägga in texten i min telefon istället för att springa runt med massa papperslappar i plånboken, men gjort är gjort.

Old Skool

Om jag precis copy-pasteade era kommentarer i mitt tigginlägg om Pragtips och sen printade ut sidan med tipsen? Ja. Om jag printade ut menyer och hemsidor ni tipsade om? Ja.

Men orka ta med sig en jävla dator på resan liksom.

En dagens utsikt på det också