onsdag, april 15

Rimliga reaktioner?

Imorse postade en person i vår lokala facebookgrupp att hon hade hittat två barn som tillhör en av förskolorna i kvarteret ensamma ganska långt bort från förskolan. Hon försökte ringa numret som står på deras utflyktsvästar, men inget svar. Till sist fick hon med barnen till förskolan där någon personal sa att "föräldrarna ska vara meddelade" och att personalen var ute och letade. Hon säger själv att hon var med barnen i minst 30 minuter och att dom hade varit själva en stund innan dess. Vi har inte våra barn där och jag höll på att implodera av ilska över nonchalansen. Till saken hör att jag hittade ett litet barn på andra sidan av en vältrafikerad väg mittemot förskolan i höstas. Barnet sprang sen över vägen och tillbaka till grinden där en personal i princip slet in hen och sen vägrade möta mina kontaktförsök. Jag såg att barnets pappa var på gården (eller antog att det var barnets pappa pga lyfte upp och pussade det) så jag släppte det då. Men det är alltså andra gången dom har tappat bort barn på mindre än 6 månader. Jag berättade det för alla jag pratade med när det hände, men postade inget i gruppen eftersom jag tänkte att 1) det är inte min förskola 2) pappan var där 3) jamen lite jobbigt att liksom hålla på och hålla på.

HELT JÄVLA ORIMLIGT! Tycker jag. Jag kan inte ens tänka att vår förskola skulle ringa och ba "vi har tappat bort Ellen och Ester" för nej, men det skulle aldrig hända. Men OM det skulle hända något barn på förskolan hade jag åkt direkt dit för att hämta mitt eget och ställt till med ett HELVETE. Här? Nej, men föräldrarna till barnen går in i kommentarerna och säger att de har fullt förtroende för förskolan och personalen och snälla kan ingen skriva nåt negativt för då blir folk rädda. Vad i?

Kan vi rösta här? Är det jag som är en fruktansvärt jobbig jävel?

Hade du:
A) ställt till med ett HELVETE dvs krävt utredning, satt personal på paus tills utrett, kommit med 1000 beredskapsplaner
eller
B) Nah, kan hända alla. Dom kom ju tillbaka till slut?
eller
C) Varit lite försiktigt ifrågasättande men nöjt dig med ett förlåt och det ska inte hända igen?


9 kommentarer:

Anonym sa...

A. Ring rektor eller rektors chef eller höra av sig till ansvarig nämnd.

Sandra sa...

A, för guds skull A. Två barn traskade ut från Jacks förra förskola och var iväg kanske 30 min innan en vuxen hittade dom. ���������� De hade enligt uppgift traskat ut genom nån grind som någon öppnat utifrån. SA DOM. Vem fan vet. De gjorde iaf själva alternativ A, typ, och kallade typ alla till möte, såg över alla rutiner etc osv. Obehagligt som fasen oavsett.

Emma sa...

Ring förskolechef! O som Sandra skriver,
Förskolan borde själva göra A. Den första gången vet du ju dock inte vad som hade hänt, när jag jobbade på fsk tappade en förälder bort barnet efter han hade hämtat (någons morfar som inte förstod allvar i grindar o släppte sonika ut barnet), det kan ju ha varit någon sån situation.

Linn sa...

Skönt att vi är fler i Team Shitstorm. Och alltså JAG lägger mig ju inte i det här fallet specifikt. Det är ju inte min förskola. Men om det hade hänt på min förskola så hade jag agerat enligt A.

Emma: Ja, visst kan det ha varit så. Men det här barnet var kanske 1 1/2 och sättet personalen slet in barnet och kollade sig omkring såg väldigt väldigt skyldigt ut. Och pappan verkade vara noll orolig. Så lite oklart där, men tillräckligt för att jag inte vil ha mina barn på den förskolan iallafall.

Maria sa...

Alltså kan ju inte låta bli att ställa mig lite på förskolans sida. Dels är det ju så att om pappan är där är det PAPPANS ansvar. Det är orimligt att tänka att pedagogerna ska hålla koll på alla barn PLUS de barn som har sina föräldrar där. Dels blir det ofta rörigt när många hämtar och lämnar samtidigt, dels beter sig barn ofta inte likadant när deras föräldrar är närvarande. Förmodligen kom pappan dit för att hämta sitt barn, personalen hälsade på honom och släppte sedan ansvaret för hans barn.

Sen är det så att om man har en bra förskola, med bra pedagoger som man känner förtroende för behöver man nog inte ställa till med en shitstorm. En bra förskola tar sådana händelser på fullaste allvar och personalen själva mår förmodligen fruktansvärt dåligt och man gör allt för att dels reda ut vad som hände, hur det kunde hända och hur man ska förhindra att det händer igen. En bra förskola involverar de berörda föräldrarna i den dialogen.

Och det här kanske man inte vill höra, men sånt HÄNDER. På bra förskolor och på dåliga. Barnen lär sig ofta (med hjälp av sin föräldrar för de tycker att det är så GULLIGT att lilla Gudrun kan SJÄLV) att öppna grinden själva, de lär sig portkoden och de har full koll på när personalen tröstar ett annat barn/snyter en näsa/går in på toaletten med ett tredje barn och så utnyttjar de de tjugo sekundrarna till att rymma. Jag har varit med om att barn klättrat över staketet, smitit ut när andra föräldrar kommit, eller gömt sig med flit när man varit på skogsutflykt.

Så kräva att personal sätts på paus kan man ju göra om det är en förskola man inte har förtroende för, men om det är det känns det faktiskt bara oskönt. Personalen själv kommer som sagt må oerhört dåligt ändå, och att kräva att man ska ha ögon i nacken när man tröstar ett barn som kanske ramlat och blöder gör att man nog får ha robotar istället för mänskliga pedagoger. Det som skiljer bra från dåliga förskolor är inte huruvida sånt händer någon enstaka gång, det är hur man hanterar det efteråt.

Linn sa...

Maria: Sorry, jag var nog otydlig. Alltså för den första händelsen hade jag inte gjort nåt om jag inte hade varit säker på hur det gick till. Alltså mitt eget "vittnesmål" eller vad man ska säga. OCh hade det haft med grinden att göra så är det ju främst information till ALLA vuxna.

I fallet häromdagen hade personalen tappat bort två barn under en utflykt och sen inte upptäckt det på minst 45 minuter. De hade inte larmat polis och säger till föräldrarna att barnen var borta i 10 minuter, vilket är lögn enligt kvinnan som fann dom och fick tillbaka dem till förskolan och lögn sett till var barnen återfanns, vilket är ungefär 2 km från förskolan. Förskolan hade inte heller svarat på telefonnumret som stod på utflyktsvästarna. Min poäng här är att förskolan i fråga inte verkar agera, inte informerar föräldrar eller har handlingsplaner alls.

Jag kan ju också säga att jag inte tror att det här skulle kunna hända på förskolan vi har våra barn på. OCh om det gör det är jag helt säker på att det skulle skötas enligt konstens alla regler. Jag skulle dock fortfarande kräva som förälder att få veta vad som hände, varför och vad man gör åt det i framtiden. men i det här fallet: Med personal som inte har koll på hur länge barnen ens varit borta, som inte larmar rätt och inte ens svarar på kontaktnumret: jag hade ställt till en shitstorm.

Åsa sa...

Jag hade ställt till med ett helvete. 100%
Men alltså man resonerar ju uppenbarligen olika. När jag var ute och sprang för nån vecka sen så snubblade jag nästan över två små kids, typ 3 och 1 år gamla. Dom var på en cykelväg kanske 2 m från hyfsat trafikerad 50-sträcka.
Jag stannade såklart, frågade vad dom hette och var deras mamma eller pappa var? Det visste dom inte. Frågade var dom bodde, men fick det svar man kan förvänta sig av småbarn ("dääääääär" pekandes åt alla håll)
Efter en stund kom en ca 8-åring ut från en radhus i närheten och bara "dom ska hit!" och jag bar den minsta och föste den största dit. Varpå en man i kallingar och tisha kommer ut, vinkar irriterad in barnen genom dörren, nickar som hastigast åt mitt håll och pratar hela tiden i mobilen om något som lät som en skoterresa.
Jag vart så paff att jag bara vände och sprang därifrån.... men alltså, helvete! Klart som fan att barnen kan smita ut, men visa då lite oro över att dom var borta och lite
tacksamhet att dom kom tillbaka....eller?!?

Anonym sa...

När mitt barn gick bort sig från sin förskolegrupp möttes jag av en gråtande pedagog som varit sekunder från att ringa polisen. Fem minuter hade hon varit borta ”vi har lärt oss att larma efter fem minuter”. Det hade aldrig hänt förut och hon var helt knäckt.

Linn sa...

Låter ju som en vettig reaktion känner jag. Och som en empatisk och fin pedagog. Vad skönt för er att ni har henne!