onsdag, april 1

Support your local

Det blir mycket hemmahäng just nu, det blir det. Jag kanske inte är superriskgrupp, men jag medicinerar ju dagligen (förebyggande/underhållsdos) mot astma och är allergisk mot pollen vilket triggar det tidigarenämnda så jag är JÄVLIGT försiktig. Jag har varit i en mataffär en gång de senaste tre veckorna och det är också enda gången jag varit inomhus med andra människor än min familj. Det är sån himla tur att vi har trevliga grannar för det ger ju iallafall ett visst socialt häng några timmar i veckan, på verandan eller på bänkarna i solen på framsidan medan barnen härjar runt. Det är mycket möjligt att jag är alldeles onödigt försiktig, men döden är ju en vanligt förekommande tanke även pre-corona så att säga. Igår tvingade jag t ex Andreas att gå igenom begravningsönskemål, ifall ifall nåt skulle hända. Vi blev osams och jag sa att jag skulle skita i hans önskemål för det var det dummaste jag har hört. Hashtag härligtjej83.

Jag har rätt mycket ångest just nu. Den botas temporärt i skogen och i solen så jag försöker promenera i skogen och sitta i solen så mycket jag kan. Det gör min inte heller till världens stabilaste mamma. Ibland undrar jag om jag fuckar upp våra barn helt när jag tappar det för tredje gången på en halvtimma för att dom skriker och vrålar och hänger i gardinerna och kastar saker och krockar med cyklarna och petar pinnar i varandras ansikten och rymmer. Obs allt det hände inom loppet av ett kort telefonsamtal med pappa igår, så det är taget ur verkligheten. Innan jag fick barn ba jag tror INTE på att skrika på barnen. Jag tror INTE på att hota. And look what I got: två barn som inte för sitt LIV kan lyssna på en snäll tillsägelse. Inte ens när jag ber dom med ett snälla söta rara, kan ni inte försöka lyssna på vad jag säger? Ni kan ju göra er illa, lyssnar dom. Det senaste är att dom istället för att skärpa sig bara tittar på varandra och fnittrar när vi säger till. Alltså jag vill gärna brasklappa att våra barn har rätt mycket frihet och att jag inte skuggar dom bara för att skälla, men hänga i gardinerna? Leka kull i trappan? Kasta sina leksaker? Jag menar, är det okej? Är det bara jag som överreagerar när jag till slut tappar det och vrålar NU FÅR NI FAN SLUTA KASTA ERA GREJER ANNARS SLÄNGER JAG ALLIHOP! ?

Jag kompenserar barnen idag med att ha varit och hämtat en dockvagn hos en familj i området. Dom har redan en, men i ett inslag av Välj dina strider har jag nu hämtat en till för jag orkar fan inte medla en jävla gång till om vems tur och hur länge någon har haft den vi redan har. Vi har en lokal facebookgrupp med lite köp och sälj och annat så jag skrev helt sonika i den igår att jag sökte vad som helst som rullar och tio minuter senare hade jag fått en av en snällis. I samma grupp har en annan granne lite längre ner på gatan informerat om att hans cateringfirma går lite trögt så han har slagit upp portarna till ett lunchstånd på trappan. Det är vinnaren av sveriges mästerbagare eller vad det heter så det är inte bara en random dude som steker lite falukorv. Enligt uppgift sålde han 70 portioner i måndags och ännu fler igår och på fredag kommer det tydligen en fredagskasse med färdiglagat man kan hämta. Så himla smart! Och i samma grupp postas det info om brödbilen som kommer idag och nytillskottet ostbilen med ostar från fromageriet i saluhallen. Och om den lokala blomsterhandlaren som cyklar ut fredagsbuketten för 249 kronor inkl hemleverans. Vi har köpt lite av allt för det vore ju fantastiskt om vårt trökiga nybyggsområde kunde få behålla det här även post-corona.

Barnen är på förskolan. Dom springer allt dom kan från bilen på morgonen och Nils skriker föjkolan! Hujja! Yeah yeah yeah yeah! med händerna i luften varje gång bilen svänger upp på gatan där den ligger. Det är så fint att dom känner så för sin förskola. Vi gör det vi kan för att hjälpa till och har dragit ner barnens vistelsetimmar så dom går hem kl 15 varje dag under de närmsta veckorna och är lediga på fredagar. Det är skiftslut kl 15.15 och på fredagar är dom en ordinarie personal kort pga vidareutbildning så platschefen (tillika vår huvudpedagog) som aldrig någonsin klagar eller säger ifrån svarade Det skulle verkligen underlätta om ni har möjlighet när jag kollade om det kunde hjälpa. Andreas skulle ändå vara hemma varannan fredag så han ökar det lite och resten kan vi flexjobba in nu när vi inte har någon restid till jobbet.

Våra nya grannar bjöd förresten in oss på AW på fredag. Vi sa ja, för det är ju trevligt, men nu har jag ångest över att hänga hemma hos några andra, fast jag vet att dom är friska. Ska kanske ta och jobba på det här med live a little?


3 kommentarer:

Filippa sa...

Pls länk till han som säljer lunch på trappan? Bor ju i Älta, så nästgårds =)

LoHe sa...

Men så härliga massa grejer (personer) ni har! Brödbil och ostbil och fredagsblommor! Vi försökte stötta vår local indiska restaurang med takeaway igår. De var så dryga/oflexibla att det inte blev någon beställning alls. Lagade snabbpasta istället, som barnen ändå inte åt p g a mutat med för många majskex men i a f för en bråkdel av kostnaden.

Linn sa...

Ja, men jag vet! Så himla mysigt är det! Sen finns det tyvärr ingenting lokalt permanent mer än en hårfrisör och en nagelsalong (varför dyker de alltid upp först?).