söndag, februari 3

Jämställdheten - så tänker vi 3.0

Innan Ellen föddes fyllde jag i en jämställdhetslista och sen fyllde jag i den igen nåt år senare och så kom jag på det imorse och tänkte att det kanske kunde vara kul att fylla i den nu när vi har två barn också? För det är liksom ingen walk in the park att vara jämställda. Ibland känns det som ett heltidsjobb i sig att försöka göra grejer lika mycket och med två barn är det ju inte direkt som att den andra personen ligger på soffan och latar sig. Den är ju ganska ofta istället engagerad i barnen under tiden. Jag är på riktigt orolig för hur det ska bli nu när Nils ska börja förskola och vi ska jobba bägge två. Kanske mest av allt för att jag ska fortsätta jobba 80% för att vi ska kunna få ner timmarna på förskolan och för att jag känner att jag inte får nån tid med barnen annars. Och för att Andreas typ har jobbat 6 månader på sitt jobb innan han gick på föräldraledighet och han känner att han behöver jobba heltid i början. Så fram till och med sommaren kör vi 80%/100% och sen får vi väl utvärdera i höst hur vi ska göra med arbetstider. Jag tycker det känns kämpigt även med 20% ledigt och är mest MEN HUR FAN GÖR FOLK?!! så det blir exciting times här framöver känner jag. Aja, ok nu kör vi!

BEBISNÄTTER:
Andreas är ju fortfarande föräldraledig och Nils är barnet som fortfarande vaknar varje natt så han är 6 nätter av 7 (eller mer) Andreas ansvar. Ibland är det en win och ibland är det jobbigare att ha ansvar för Ellen. Hon vaknar inte varje natt men om hon vaknar kan hon vara rätt jobbig så vi får gå ut och sova i gästrummet för att hon inte ska väcka Nils. Innan hösten kom och jag började jobba igen hade jag kanske tagit 90% av nätterna med Nils, men då tog Andreas istället Ellen som också vaknade nån gång per natt så nä, men med två täta ungar känns det som att det inte finns nån annan uppdelning än en var och det är ju svårt att bli mer jämställda än så?Jämställdhetsbedömning: 10/10

NATTNINGAR:Vi delar. Nu kör vi oftast varannan kväll med varannat barn, men Andreas har fortfarande lite övervikt åt att natta Ellen och jag nattar oftare Nils. Dels för att jag tycker att det är så himla lugnande att natta ett barn som dricker välling i knät och somnar och för att han är minst och jag fortfarande känner mer saknad efter honom på dagarna än Ellen och dels för att Ellen tar längre tid och är krångligare och jag blir irriterad och trött. Så om jag har haft en jobbig dag så nattar Andreas Ellen. Det är ju fortfarande 50/50 eftersom bägge nattar något barn men Andreas tar ju det jobbiga oftare såJämställdhetsbedömning: 9/10

FÖRSKOLA:Under första året körde vi att Andreas lämnade innan jobbet och jag hämtade på eftermiddagen. Sen efter sommaren när jag började jobba och Andreas vara hemma så bytte vi så jag lämnade varje morgon och han hämtade. Sen vi flyttade till huset (men ändå har kvar samma förskola) så lämnar jag varje morgon eftersom jag ska in till jobbet och sen hämtar Andreas måndagar och tisdagar kl 15 och jag onsdagar och torsdagar kl 16. Ibland hämtar Andreas även onsdag eller torsdag men ofta ska jag ändå gå hem vid 16.30 så då kan jag lika gärna jobba det sista hemifrån. Att vi inte kör 50/50 här är för att Andreas är hemma med Nils i förorten och jag ändå ska in och hämtningarna är för att jag vill hinna vara lite med Ellen och det är mysigt att hämta. Plus Andreas slipper ta sig in till stan med Nils för att hämta. Inte jämställt som i 50/50 men Andreas är ju med Nils samtidigt så jag tycker ändå att det känns rättvist. När Nils är inskolad kommer jag lämna 3 dagar i veckan och hämta 4 och då blir det ju verkligen inte lika men där har jag ju gått ner i tid för att vi ska kunna få ner tiderna till 8.30-15 för Nils så det är ju ett aktivt beslut.
Jämställdhetsbedömning: 8/10 (för nu)

VAB:Vi har ju fortfarande aldrig vabbat eftersom någon alltid har varit föräldraledig, men jag kan inte tänka mig nåt annat än att vi delar. Varannan dag/gång med hänsyn till eventuella jobbcommitments typ.Jämställdhetsbedömning: N/A

STÄD:Med två barn städar man ju konstant känns det som. Men städ-städ gör vår städerska på måndagar och däremellan håller vi efter. Andreas plockar mycket mer än mig, men han är ju också hemma. Jag tror i och för sig att vi kommer fortsätta köra på att plock är hans ansvarsområde för annars kommer allting hamna på mig när jobb/förskola-köret sätter igång. Jag torkar kanske vid behov av toaletterna oftare än vad han gör, men som sagt: städerska varje vecka. 
Jämställdhetsbedömning: 7/10

MAT & DISK:Hmm, vi kör ju fortfarande på att den som lagar mat slipper städa efteråt men det är klart att det blir lite mer flytande beroende på hur sent vi äter, hur trötta barnen är och vem som ska lägga vem. Vi plockar alltid undan och diskar direkt efter maten förresten. Nu hjälps vi åt också för nu ligger köket liksom mitt i nedervåningen så man är ju delaktig i allt på ett annat sätt än när köket låg i en separat del av lägenheten. Jag plockar ur diskmaskinen på morgonen om jag hinner, men oftast är det nog Andreas. Jag är den som planerar maten, har koll på skafferiet och lägger mathem-ordern för veckan. Jag kanske också lagar 70% av all mat, men nu är det oftast för att jag tycker att det är roligt och avkopplande. Plus den som inte lagar mat måste underhålla trötta, hungriga barn så att vara den som lagar mat är liksom inte ett straff. Igen, det här är ju en springande punkt i Det Nya Livet som kommer här i slutet av februari. För om jag hämtar barn 4 dagar i veckan och Andreas ska jobba heltid och kommer komma hem sent en dag och typ runt 6 övriga dagar så känns det som att all matlagning kommer hamna på mig SAMTIDIGT som jag ska underhålla trötta och hungriga barn. Oh the joy. Jämställdhetsbedömning: 6/10 (mest pga att planeringen hamnar på mig)

TVÄTT:Jag tvättar fan 75% av våra grejer. Det är inte att Andreas aldrig tvättar, men han kör typ en maskin åt gången på ungefär det som ligger högst upp i korgen medan jag är mer en ok nu ska vi tvätta *rullar upp ärmarna* och tömmer tvättkorgen genom bättre planering och snabbare takt. Idiotiskt med tanke på att han är hemma och jag jobbar men så är det. Jämställdhetsbedömning: 3/10.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:Vi har gemensam ekonomi så alla pengar in är allas pengar. Sen tar vi en (samma) summa var varje månad och för över till eget konto för nöjen blabla, men i övrigt är allt lika. Nu har ju vi barn tillsammans och lever tillsammans och har relativt lika lönenivå så det är ingen jätteuppoffring när bägge jobbar heltid, men jag KAN INTE FÖRSTÅ folk som inte splittar på pengarna vid föräldraledighet. Som om den som jobbar "har rätt" till mer pengar för att den jobbar? Det är väl för fan bägges barn som den andra är hemma med och den personen tjänar ju lite/inga pengar PÅ GRUND AV ATT NÅGON MÅSTE VARA HEMMA MED DET GEMENSAMMA BARNET. Plus ganska ofta får ju den jobbande föräldern karriärmöjligheter PÅ GRUND AV att den får jobba medan någon annan drar lasset hemmavid. Det är verkligen en av mina stora ilskekällor med folk (män) som tycker att dom har rätt att behålla "sina" pengar medan deras partner tar hand om barn och kanske går ner i tid osv. Som om JAG skulle behöva lida för att jag går ner i tid för att vår ettåring ska slippa gå på förskola jättelånga dagar? Gah! I övrigt är det jag som har hand om alla ekonomigrejer. Jag betalar räkningar (ok, Andreas kanske lägger in nån om han öppnar posten och han kan godkänna e-räkningar), har koll på våra lån, försäkringar osv. Vi sparar samma summor varje månad till oss själva, pension och barnen så det är väl iallafall samma lika. 
Jämställdhetsbedömning: 8/10 (jag gör "jobbet" men det är inte speciellt tidskrävande under en månad och pengamässigt är vi 100% jämställda)

ÖVRIGT:Vi har delat i princip helt lika på bägge föräldraledigheterna, bara lite olika set-ups för olika barn. Kläder och skor köper vi oftast tillsammans men han har lika mycket koll på vad som behövs som vad jag har. Andreas leker mycket mer med barnen än vad jag gör och jag får betydligt fler sovmornar och stunder under helgerna när han går ut med barnen en stund så jag får vara ifred. Jag är också ute oftare än vad han är (även om det nästan är obefintligt där också). I gengäld är fan 100% av ansvaret för det gemensamma känslolivet vilket driver mig till vansinne stundtals och stundtals mest bara gör mig helt gah, män!-matt. Andreas gör nästan alla (i mina ögon) tråkiga grejer. Han går ut med soporna, skottar snö, vattnar blommor (oftare än mig iallafall), bär kartonger, skruvar ihop ikeaprylar och sånt. Bilen är nog samma lika. Jag tankar nästan alltid pga har bilen oftare, men han städar ur den och dammsuger och sånt. Han är ansvarig för att boka service och besiktiga. Förra året tog vi bilen till däckbyte varsin gång, men att köra in i ett garage en gång i halvåret är ju inte direkt skitjobbigt. Jag gör allt pill hemma. Jag köper blommor och byter kuddöverdrag och liksom fixar. Vi bestämmer stora inköp tillsammans men alternativen kommer oftast från mig liksom layoutförslagen. Jag kan störa mig på att han aldrig nånsin har tömt en vas med gamla blommor men å andra sidan får jag ju fria händer att köpa allt sånt så mja nä, inte så sur över det egentligen. Vi är bägge två ansvariga för att träffa respektive grundfamiljer och köper presenter osv till "våra" kompisar och deras barn vid kalas och liknande. Jag upplever att vi i grunden vill hjälpas åt med det mesta faktiskt. Jämställdhetsbedömning: 7.5/10

Total jämställdhetsbedömning: 58.5/0 dvs 73% jämställt. Det är inte hundra procent, det är det inte, men det viktar åt olika håll i olika frågor så vi kan väl säga 80% jämt. Det är nog ungefär så det känns också. Hur många procent får ni?

1 kommentar:

Den där Andreas sa...

Skrev precis ett jättelångt svar här, men det var tydligen alldeles för långt för att godkännas. Orkar verkligen inte skriva om det tyvärr.

Men, hade Andreas svarat samma som du tror du?

För att sammanfatta mitt långa svar, jag upplever oss som ganska jämställda men har som alla en bit kvar. Vi är dock medvetna om det och diskuterar det vilket jag tycker känns viktigt.