måndag, februari 19

Livet är härrrrrligt

Ellen är asförkyld. Det är ”kul”. Att vara hemma med två barn är ju alltid noll tid för återhämtning men att vara hemma med två varav ett är en tickande skrik- och vrålbomb är utmattande beyond belief. Ja, alltså jag tycker jättesynd om henne, MEN hon är svinjobbig som halvsjuk och jag känner att förkylningen börjar bita på mig också och jag HATAR som bekant förkylningar. Började iallafall dagen med en timmas massage/naprapati. Det var gött. Andreas får friskvårdbidrag via jobbet där dom kan köpa timpaket hos min naprapat så jag fick hans årspaket(!!). Jag älskar honom osv. Han var ju också hemma idag pga kräksincidenten igår natt så idag har jag inte varit ensam med bägge alls. Tbh har jag haft en timmas massage, varit hemma 1 1/2 timma och sen varit med Nils på BVC för mät- och väg (7kg/67cm FYI) samt tagit en extrasväng i bilen för att låta barnet sova klart. Men imorgon är jag ensam med bägge. SUCK OCH STÖN OCH BLÄ. Håll tummarna för mirakulöst tillfrisknande så humöret iallafall kommer tillbaka.

Läste förresten nån artikel på KIT om barn och svordomar och moralister. Nu vet jag ju inte vilket team ni tillhör men jag har verkligen svårt att förstå vad som är så dåligt med lite gamla härliga svärord? Jag älskar språkbredden förstärkningsord som fan, helvete, jävla ger. Och dom ger en möjlighet att få ur sig frustration typ när en slår i tån eller datorn krånglar eller whatnot. Jag är 100% för svärord. Orden i sig är ju inget kränkande eftersom det bara förstärker det andra en säger så debatten borde snarare handla om att inte använda ett kränkande språk än huruvida det ska finnas ord som förstorar det en säger, no? Att kalla någon nåt kränkande är 100% fel och får aldrig accepteras någonsin. Kan vi inte prata om det istället? I meningen Håll käften din jävla idiot är det inte ”jävla” som är det hemska liksom. Diskutera gärna i smågrupper.

6 kommentarer:

Maria sa...

Jag har inga problem med svärord, men mitt stora barn har. Hon tar oerhört illa vid sig när det slinker ur ett fan (ur mig, hon skulle aldrig). Vet inte var hon fått det från?

Christel sa...

Står helt i ditt hörn! Jag svär rätt mycket. Har nog dock någon slags spärr för nu när jag tänker efter så svär jag aldrig i jobbsammanhang (eller jo, i inofficiella samtal med kollegor förstås) och skulle aldrig svära om någon till hens ansikte. Har för övrigt så svårt för när någon talar nedsättande eller elakt till andra. Man behöver inte vara överens eller ens sams, men man ska tusan behandla varandra med respekt.

Filippa sa...

Svärord är ju bara svärord för att någon annan bestämt att de är stötande. Fuck "någon annan" tycker jag. Svärord ger ett rikt språk.

LoHe sa...

Tycker i o f s inte att det är snyggt att svära men gör det hela tiden ändå så hej, dubbelmoral. Det sitter väl i från Barnen i Bullerbyn: ”Fröken säger att det bara är dumma människor som svär” och BARN (har man ju hört) verkar inte ha någon vidare feeling för takt och ton i sitt svärande. Vet inte om ett fan eller helvete är en inkörsport till tyngre grejer, plötsligt hör man sitt barn skrika BÖGJÄVEL till sin kompis på andra sidan skolgården... asså, vilket jävla språk ungarna har nu för tiden! Gamla är de ju inte heller.

Emma Danielsson sa...

när jag var liten bodde vi i danderyd där det var absolut förbjudet att svära på fritids. sedan flyttade vi in till stan. på mitt nya fritids fick vi svära. och som jag svor! och fortfarande gör. älskar svordomar!

Josefine sa...

Håller med. Det är bara förstärkningsord. Jag gillar inte när jag själv svär omotiverat mycket iofs så då brukar jag köra en reningsperiod så att jag får tillbaka kraften i svordomarna när jag behöver dem. Men jag märker att jag är helt svordomsfri i klassrummet. Dock ej med våra barn. De svär aldrig. Tror att det kanske har att göra med att vi inte har kört så mycket med "så får man inte säga". De tycker att det är ganska ospännande med svordomar.