fredag, januari 26

Sjukångest deluxe

Så vi har ju varit förkylda/sjuka sen början av december. Jag, Andreas och Ellen är äntligen friska men Nils hostar fortfarande och även om han har blivit bättre i övrigt (inget snorig, ingen feber, pigg och glad) så hostar han. På nätterna, när han har ätit, hostar han så han kräks (ev pga så jävla hungrig så han sveper flaskan och sen hostar + har svalt luft) och sen igår så piper det ibland när han andas. Förutom det är han rätt obrydd av hostandet och är precis lika pigg och glad som vanligt. Vi har pratat med en Kry-doktor som också har tittat på Nils och vi har pratat med vår BVC-sköterska som var med när han fick en hostattack och bägge försäkrar att det inte är nån fara. Han andas regelbundet. Han har inga indrag. Han är inte hängig osv. Men nu sitter jag här för andra natten i rad och vakar över min bebis andning (ja, alltså han sover ju som vanligt) och oroar mig för att han ska dö. 1177, doktorn på Kry och BVC-sköterskan är alla överens om att det inte är akut och att åka in till en akutmottagning med honom nu inte är att rekommendera pga lång väntetid i väntrum med andra smittsamma barn. Men likt förbannat ligger jag här och har ångest över att vi tar för lätt på det här. Att vi väntar på att det ska bli akut och farligt istället för att göra nånting nu. Han har liksom hostat i sex veckor och det blir inte bättre? Tänk om han har lunginflammation och så vet vi inte det och så får han andningsproblem och dör? Jag skulle aldrig förlåta mig själv. Eller Andreas Aldrig Orolig™️. Men åk in då! kanske ni tänker nu. Och ja, fast tänk om han blir nån ny sjuk ovanpå den här sjukan och den här sjukan kanske är ofarlig? JAG HATAR ATT VARA FÖRÄLDER TILL SJUKA BARN JAG GÅR SÖNDER AV ORO!

7 kommentarer:

Hanna sa...

Samma här och alla hjärndöda pappor (förlåt Martin och Andreas detta var alltså min nattvakande persona som skrev) som tydligen aldrig hört om barn som dör.

Arve hade likadant när han var liten och jag sov med honom på magen så många nätter. Åker man in akut slutar de ofta hosta pga upprätt ställning i bilstol och frisk luft. Så får man ingen hjälp ändå. Sånt moment 22. Krya bebben!

Anonym sa...

Gah, ja, jag hatar också sjuka barn. Man skulle göra allt för att vara sjuk själv istället om det gjorde dem friska! Och då pratar vi ändå virusinfektioner tack gode gud. Kanske inte vad man vill höra när man är astrött, men då gör du ju egentligen det enda vettiga: sitter och vaktar när han sover. Skulle knappast låta vettigt för nån som inte har barn tror jag, men makes total sense to me i alla fall.

Emma sa...

Jag tror du vet när du verkligen måste åka in, men den där ångesten är fruktansvärd och jag känner väl igen den. Kan dock säga att de två gångerna det har varit riktigt akut har jag åkt in, de gångerna jag inte har åkt in har det aldrig varit akut. Så lita till känslan, sen är man orolig ändå men det är nog ofrånkomligt.

Ingen katt sa...

Jag känner samma med min 16-åring som hostar tills han spyr, vill bevaka hobom hela natten pga astma och denna skithosta som han låter helt kvävd av. Förstår precis ångesten fast min bebis är så stor. Du kommer känna när du behöver åka in m Nils. Hellre en gång i onödan än en gång för lite ändå. Kram och krya!

egoistiska egon sa...

Vet inte om jag sagt detta förut men mitt bästa tips är att hitta en bra barnläkare. Dit man kan gå alla gånger det inte är akut men man ändå är orolig. Vi har en som är FANTASTISK. Tar sig tid, vill veta _allt_, är emot att bara ge medicin för att/förebyggande etc utan allt har bra och grundliga skäl. Skulle ju vara perfekt i det läget ni är nu. Bara få en ordentlig check liksom. Utan akutsjukhus eller stressad allmänläkare.

Linn sa...

Tack för omtanken hörrni! Alltså det är ju inte akut. Vi har åkt in en gång och då var jag seriöst orolig. Nu är jag liksom inte akut orolig för han andas förutom hostan bra och han är SUPERPIGG och jätteglad. Hade det varit Ellen hade jag inte varit ett dugg orolig utan bara typ väntat ut det, men långvarig hosta för en bebis känns ju lite ”ska vi vänta tills han får lunginföammation pch blir superdålig?!” Precis som Egon säger så skulle vi vilja ha en bra barnläkare. Nu har vi blivit hänvisade till en barnklinik vid medis och ett barnexpert-team som är nåt liknande och fått tid på måndag. Min oro ligger mest i att han ska bli sämre egentligen. Att vi ska vänta tills han blir farligt dålig liksom. Men nu så, bokad tid.

Hanna sa...

100 % igenkänning. Litar inte ett dugg på mig själv och att jag skulle veta när jag bör vara ordentligt orolig. Plus att jag är sån som inte vill vara till besvär. Så dålig kombination. Det blir absolut lite bättre när dom inte är spädisar längre men hatar när dom är sjuka och blir orimligt stressad.
Krya på er och oss!