onsdag, januari 10

Mensen, ljuva mensen

Har PMS. Andreas har börjat nytt jobb. Igår var jag själv med barnen till midnatt med första dubbelläggningen. Nils fick sin första dos vaccin, det där med två sprutor, igår och har idag skrikit av ont samt haft feber. Klassiskt case of FML. Andreas firade det hela med att prata 100% om sig själv när han väl kom hem igår (tack för det) och sen bli sur när jag skulle berätta att jag hade träffat min chef för att prata framtidsplaner och han (alltså Andreas) avbröt efter tre sekunder med ett ja, det känns iallafall okej nu att jag ska vara föräldraledig och jag typ väste JAG SKITER VÄL FÖR FAN I HUR DET KÄNNS FÖR DIG?! Alltså jag skiter ju inte i det men i kontexten att han har varit så sjuuuuuukt ”ja vi får se när jag börjar jobba” om föräldraledigheten och planer och så utan att typ verka ta in att för varje ojoj jajaja det blir braaaa så är det jag som får ta slacket. Och min arbetsgivare. Och att hans ”jamen jag måste ju känna in stämningen”-tjafs blir rätt mycket ”mitt jobb är viktigare än ditt jobb” när en kokar ner det. Och ja nä det var INTE läge för honom att 1) avbryta efter att själv ha haft en trettio minuters monolog om hans dags fantastiskhet samt 2) ta den egovinkeln och toppa det med 3) fråga noll frågor om BVC, Nils mående eller hur det gick för mig på återbesöket på MVC. Detta genererade naturligtvis att jag nu är sur, känner mig osedd och oviktig samt är PMS-gråtig. Och jag har noll fkn lust att sätta mig ner och lugnt och stilla förklara VARFÖR jag är sur/ledsen på ett konstruktivt sätt samt också vara den vuxna och hantera ”men det var inte så jag meeeenade” utan att tappa det. Går istället runt med tårar bokatavligen i ögonen och hatar honom i tysthet vilket är noll konstruktivt och känns bajs.

3 kommentarer:

Hanna sa...

Du skriver så jävöa bra. Man känner exakt hur det känns. ”Exakt” men ja du fattar.

Anonym sa...

Fyfan, vad jobbigt. Och samtidigt, vad fantastiskt du alltid skriver.

Skit i att vara vuxen och pedagogisk nu, man får ju vara arg ett tag utan att något händer. Ta pratet typ imorgon istället när känslorna tagit en annan form.

Heja dig!

anna sa...

Usch. Förstår dig.
Jag kan inte komma på NÅGOT exempel på att någon kvinna jag känner har "glömt" att fråga hur man mår eller har haft det när man har träffats/pratat i telefon. Inte ens om kvinnan i fråga mår pissigt själv och har haft en rövjobbig dag. Det händer liksom inte. När det gäller män däremot har jag så många exempel att ...
hoppas det här inte spär på din jobbiga känsla, ville bara säga att .. du är verkligen inte ensam.