onsdag, januari 10

Att be om ursäkt 101

Okej, på förekommen (inte här ofc, ni är ju bäst) anledning kommer här ett litet tips från mig till omvärlden när det gäller det här med att be om ursäkt.

EN BER INTE OM URSÄKT FÖR ATT DEN ANDRA HAR BLIVIT LEDSEN! EN BER OM URSÄKT FÖR ATT ENS HANDLINGAR LEDDE TILL ATT NÅN BLEV LEDSEN.

Okej? Phu. Oklart? Okej men vi säger så här: jag kommenterar nånting eller gör nåt som gör att nån annan blir ledsen. Jag inser mitt misstag och/eller känner mig som en Dålig Person™️ och vill be om ursäkt. Vilket av nedan är en ursäkt och vilket lägger återigen skulden hos den ledsna?

1) Jag ber om ursäkt för att du tog illa vid dig.

X) Förlåt för att jag sa/gjorde så. Jag förstår att du blev ledsen och även om det aldrig var menar att såra skulle jag aldrig ha gjort/sagt så.

2) Jag menade inget illa, förlåt.

X. Det är X som är rätt. 2 kan vara lite mer rätt, men helst inte och 1 ba nä.

While we’re at det här pekpinnandet: det heter ”jag beklagar förlusten” inte ”jag beklagar sorgen”. Ni ser skillnaden va?

Ps. Ovan är en av våra topp tre-grälanledningar hemma. ”Jag menade inget illa” är Andreas go to-ursäkt. Och det är ju det som är grejen: ofta MENAR en ju inte att såra nån annan. Dom flesta tror ju (på sitt sätt) att saker görs/sägs i välmening eller bara tänker inte (rätt). Men handlingen/orden är ju likt förbannat gjorda och om dom sårade när det inte var meningen, ptja men då ligger ansvaret och därmed ursäkten hos den skyldiga. Ds

2 kommentarer:

Malin sa...

YEAH! Och tack för "ammunition" ;) Blir också vansinnig av folk som "ber om ursäkt" på det sättet.

LoHe sa...

"Förlåt" är så känsligt här hemma för vinharvhelt olika bild av det ordet.

Hans: Typ som du säger, han tycker att man ska säga förlåt för att den andra blev ledsen. Det händer, inte ofta men då och då, att han (alltid trött/dålig form) är (tycker jag) jävligt otrevlig och när jag till slut biter tillbaka tar han illa vid sig och blir arg/sårad/ledsen och förväntar sig att JAG ska säga förlåt!? Vilket jag vägrar för jag tycker inte att jag gjort fel men han tycker att man säger förlåt som en sorts fredsgåva. Så slutar det med att vi bråkar om ordet förlåt istället.

Å andra sidan, om han är dum och jag blir ledsen VILL jag inte ha ett förlåt. Det ordet är helt värdelöst för mig. Det enda jag vill höra är "Jag vet att jag var dum som sa så och jag ska aldrig någonsin göra så igen." Kan han inte säga det behöver han inte säga något alls.