fredag, augusti 5

Tre månader

Ellen. Skrällen. Snällen. Monstret. Jox-Fia. Lilla tjockisen. Bebisen. Älskling. Din morfar kallar dig världens finaste. Jag håller med.

Gud, den här månaden har varit som en enda aldrig sinande ström av utveckling. Det här med dom där faserna verkar då inte hålla dig till så mycket utan hoppar vilt mellan nya saker du lär dig. Du är så jävla ljuvlig att ha att göra med för du är fanimig nästan alltid glad. Till och med när du har varit vaken i åtta timmar i streck och varit på stan och på restaurang och flängt runt är du glad. Det innebär att vi har vågat göra rätt mycket grejer den här sommaren. Vi har varit i Jönköping och Markaryd och Rättvik och Malmö och Köpenhamn och Göteborg och mest har vi varit hos din morfar i Lidköping. Jag tror att du tror att du bor här nu faktiskt. Din morfar är oerhört betagen av dig och kommer nog gråta av saknad när vi åker på söndag. För att riktigt toppa den här föräldrakakan av greatness så sover du dessutom like a baws. Du somnar för natten vid nio och vaknar för morgonen mellan nio och elva. Vi brukar mata dig i sömnen innan vi går och lägger oss vid tolvtiden och sen sover du oftast till halv fem-fem när du halvvaknar för att äta och sen somnar om igen. Efter det äter du typ varannan var tredje timma. Du verkar köra lite varannan dag-grej med din dagsömn där du verkar tycka att den är rätt onödig varannan dag och gillar den dagen efter. Oftast påverkar det inte alls ditt humör konstigt nog. Du har haft några kvällar när du har skrikit i panik i typ en halvtimma helt otröstlig och första gången det hände var jag och din pappa nära att ringa sos eftersom det aldrig aldrig händer att du skriker utan att vi kan trösta dig på nån minut. Lelle hjärtat, vad vi tycker synd om dig då.

Du är stark. Du vill helst bara stå och stå och stå och stå hela tiden och att ligga ner i vaket tillstånd är det tråkigaste du vet. Du drar dig utan problem upp till stående om du bara får hålla i våra fingrar och blir helt sjukt lycklig om vi berömmer dig. Såna där barnvagnspromenader som andra pratar om där deras barn bara somnar är typ tvärtom för oss. Du kanske somnar i ren uttråkning när du har gått igenom minst fem leksaker och min sjal som du har adopterat som snutte och som du drar över huvudet som en koja, men vi har börjat ta med kuddar hemifrån så vi kan pallra upp dig till sittande för då är du urnöjd hur länge som helst. När vi kommer hem ska vi byta till sittdelen för jag tycker att det vore skönt att kunna gå ut och gå utan att du blir sur. Du tar tag i leksaker och drar dom till munnen men du är helt ärligt inte svinbra på att träffa rätt med en gång. Igår hittade du dina fötter och tyckte att det var så sjukt irriterande att dom satt fast i nåt när du drog i dom. Vi kan ha skrattat åt dig då.

Du har också hittat pratet och kan hålla låda i timmar med en massa grrrr och aiiooo och nääjj och munpruttar. Gud vad du bubblar och pruttar och smackar med munnen. Och dregglar, som du dregglar. Du är nog blöt cirka jämt tror jag.

Jag är så kär i dig, Ellen. Din envishet. Ditt soliga humör. Din oerhörda nyfikenhet. Din stora lilla kropp över min när du vilar. Din hand på mitt bröst. Dina fingrar hårt runt mina. Ditt leende alltid, men framförallt när det skrynklar ihop hela ansiktet så du får ett kryss mellan ögonen. Då är du så jävla gullig så jag tror att jag ska spricka. Det har hänt att jag har börjat gråta av gull när vi har pratat med varandra och du har tittat på mig i pure bliss. Jag älskar dig med varenda atom som är jag. Tack för att du valde oss älskling. Du är det finaste jag har.

1 kommentar:

Johanna sa...

Så härlig unge (och mamma!)