måndag, augusti 29

Stanna tiden, håll mig kvar här

Det regnar ute. Fönstren är öppna och släpper in den första doften av höst - kall luft, mjuka löv och jordig asfalt. Nån autospotifylista med mjuk ackustisk indie sprider sig från hallen. Jag sitter i soffan i ett kuddhav med min sovande bebis tvärsöver mig och en varm kopp starkt kaffe på armlängds avstånd. Det här är en sån stund som liksom grundar mig tryggar mig lugnar mig. En stund där tacksamheten för livet nästan exploderar i bröstkorgen.

1 kommentar:

åsa sa...

ljuvligt!