It's all coming back to me now

En sak jag har funderat på är det här med drömmar. Nuförtiden så drömmer jag mest om jobb och mord och ja, det är nog det, men när jag var liten så hade jag några favoritdrömmar som återkom med jämna mellanrum. I en dröm kunde jag supermario-flyga sådär som han gjorde när han hade tagit en vinge. Jag sprang fortfortfort och så helt plötsligt lyfte jag från marken och flög runt alternativt trestegshoppade mig fram, fast i långa långsamma steg. Helt fantastisk känsla. I en annan drömde jag att alla vägar hade ersatts med sittliftar som gick i luften. Lite som Kalle och chokladfabrikshissen, men med bestämda rutter. Den drömmen hade viss variation, ibland var det sittliftar, ibland rullband och ibland knappliftar. Oavsett så var det bara att gå ut och ställa sig så kom man fram på ett kick. Var uppenbart ganska lat redan som liten. Men varför får jag inte drömma såna här göttiga drömmar nu? Varför måste jag drömma om kampanjbilder och vinstmarginaler och mail jag inte har svarat på?