Jag sitter på en helt tyst buss. Helt tyst! Inga tjattrande kollegor. Ingen som ringer och göllegöllpratar bebisspråk med sin älskling. Inga tonåringar med läckande hörlurar. Tyst. Fantastiskt!
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar