Joined in a mutual dislike

Bara för att jag inte säger något högt så hindrar det inte att min omsorgsfullt upplagda ilskepresenning läcker ibland och tanken slinker igenom innan jag hinner hindra den. Är fortfarande så arg så att jag vägrar lämna mitt rum. Har förmodligen aldrig varit så lik Lilla My som just nu; tofs på huvvet, hat i ögonen och mungiporna i golvet. Det jag verkligen skulle behöva är ett ilskeknull, inget jävla kollaiögonenstrykamjukkind-knull. Först det, sen lite vin och så somna på soffan klockan elva. Men nej, inte ens det får jag. Istället vika fucking tvätt från nyårsafton och handla för en på Ica.