Det första året i Australien pratade jag, ganska givet, inte så bra engelska och det blev en del direktöversättningar från svenskan. Det andra året hamnade jag i nån form av språkligt vakuum där jag varken kunde prata svenska eller engelska. Orden försvann poff borta. Sista året kunde jag inte prata svenska. Alltså jag kunde prata svenska, men väldigt många ord kom snabbare till
mig på engelska. Det lät/låter ganska roligt när vi svenskar som bodde där nere pratar med varandra, lite Silvstedtvarning över det hela. Det hängde i längre än vad jag hade trott och jag befinner mig inte förrän nu i det språkliga vakuumet igen. Jag kommer inte på ord. Jag vet vad jag vill säga, men hittar inte ordet eller så kommer jag på ordet fast på fel språk. Det händer säkert tio gånger per dag. DET ÄR SÅ STÖRIGT! Vill således be om ursäkt om det ibland dyker upp inlägg på lättläst svenska.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
8 kommentarer:
Oj, var du så länge i Australien? Då ska jag definitivt ha dig som min personliga frågespalt när jag är osäker på något ord (som det där med require/request) om det är okej någon gång ibland?
"Kära Linn,"
Jamenvisst vettu. Det går så bra så.
men guu så där va jag me när jag kom hem. jag ba "åh du missade ut" und so weiter. alla ba "NÖRDEN" men jag ba "dett aär på rikt"!
haha åh, det är så jävla störigt!! jag har vuxit upp i ett tvåspråkigt hem och har gått blandat i svenska och engelska skolor. man tycker ju att det ska leda till att man bli asgrym på båda, vilket hände min syster, men nesh, jag gick och blev halvkass på båda! jämt när jag pratar så typ "eeh men asså jaaa jooo det jag försöker säga ääärrr öööh vahettereee". mycket mycket förvånad över att jag ens har kompisar.
emster: eh var har du bott? har ingen koll *pinigt*
josefin: hahaha. jag vill ju tycka att jag är rätt bra på båda, men jag är egentligen bara bra på en i taget och mittemellan är jag skit på allt.
Jag känner mig som en idiot varenda gåg jag försöker prata svenska. Har haft en svensk vän härnere på 6 år, hon var här i totalt 3 mån. Go figure.
Och det stör mig nåt helt otroligt, hatar att känna mig verbalt handikappad så fort jag är i Sverige!! Vänder det ia hyfsat om man flyttar hem igen alltså? *hoppas*
anydaynow: haha. Can so relate. Jag bodde ju ändå ihop med svenskar så jag pratade ju svenska på regelbunden basis.
Ja, det vänder. Men som sagt, två år sen jag kom hem och jag känner mig fortfarande smartare och mer välformulerad på engelska. Sjukt skumt. Tänker/drömmer fortfarande på båda språken t ex.
Linn: 10 minuter fr barossa valley
Skicka en kommentar