En liten bok på det kanske?

Som vanligt när jag åker nånstans så har jag med mig böcker. Tre tog jag med mig hemifrån och en tvångsköpte jag på Pocketshop på centralen innan jag åkte. Eftersom jag är min pappas dotter måste jag alltid vara sjukligt i tid när jag ska åka nånstans och då måste jag fördriva tiden med att hänga på Pocketshop och då måste jag köpa en bok. Den här gången köpte jag Consolation av Anna Gavalda som uppenbarligen är samma bok som Lycka är en sällsam fågel, vilket man ju kan tycka att hon som jobbade där borde veta och svara JA när jag frågar om boken även finns översatt till svenska. Eftersom jag har läst den på svenska. Och ja, jag bläddrade i den och den kändes bekant, men jag tänkte att det väl var språket/författaren eftersom hon på Pocketshop sa att nejnej, den finns inte på svenska. Skäms tjej på pocketshop. Skitsamma.

Jag läste inte den igen. Jag läste istället David Nicholls Starter for Ten och jävlar vilken pinsam bok. Alltså inte pinsam för att den var dålig, för det var den verkligen inte, men pinsam som i ångest under skinnet. Ett tag satt jag faktiskt med min halsduk över ögonen och liksom läste med bara ena ögat, såsom man gör med skämskuddar och dålig teve. Den handlar om en nittonårig kille som försöker för hårt. Han har dålig hy och en pappa som är död och han vill så förtvivlat gärna passa in. Dessutom är han kär i skolans snyggaste tjej. Vid ett tillfälle sa jag till min syster att det är bäst för boken att den har ett bra slut, annars hade det känts otroligt bortkastat att ha läst och känt så här mycket ångest. Och fast det är klump i magen och hjärtklappning in på sista sidan så är den värd det.
Betyg: 3,5/5.