Det är alltid sol i Göteborg

Idag var jag och Sara i Götet. Utan unge. Mycket lyckad tillställning måste jag säga. Vi gick i två affärer. Sen åt vi lunch och drack två glas vin. Sen gick vi i två affärer. Efter det var vi tvungna att ta igen oss med fyra glas vin och en öl.

På väg till tåget blev vi raggade på av okänd äcklig man som ville ligga med 1) en av oss 2) båda och 3) båda samtidigt. Han trodde vi var lesbiska och erbjöd generöst dett ni sacknar. Vi ba tack, men nej tack.

På tåget var vi fulla och fick sneblickar av två fjortisar för att vi stal rampljuset. Dom hämnades genom att börja prata engelska på väldigt hög nivå. Då skrattade vi lite rått och nedlåtande och övergick till att diskutera alla våra killar sedan trettonårsåldern. Maj gadd, det finns allt ett par där som vi bägge hade glömt. Förträngt.

En oerhört mysig och underhållande dag.

Ajje

Idag gör det ont i hjärtat. Jag saknar Melbourne som fan. Jag saknar stranden, St Kilda botaniska och mitt älskade Vineyard. Jag saknar att folk faktiskt pratar med andra på krogen. I affären, på spårvagnen och gymmet också förresten. Jag saknar mina fina vänner. Och när jag bara pratar svenska hela tiden känns det som om en del av mig är borta. Jag saknar att prata engelska. Jag saknar håliväggen-massörer. Jag saknar gratisvin, rock-torsdagar och världens snällaste dörrvakter. Jag saknar gott kaffe. Jag saknar min chef. Jag saknar mitt gym. Jag saknar Petes bullrande skratt och hans gulliga unge. Och hans fru. Jag saknar stadens skyline över the Yarra på kvällen. Jag saknar att bli full en söndag.

Så nu har jag ägnat de senaste två timmarna åt att grina. Det suger i mitt hjärta av längt.

Proof of my friendship

En kompis satte in en spiral idag. MIN livmoder sympativärkte.

Är inte det vänskap eller vad?

Men GAAAH

Jag var beredd att ge tjejerna från projektledarkursen the benfit of the doubt. Men just som jag trodde att det inte kunde bli värre. Det blev värrevärrevärre.

Gubben med med attityden och mobilhållare slash bälte var irriterande idag igen. Men till och med han var bättre än lollipopfjollorna som höll den.

Tjej 1: Eh. Uhm. Okej, såååå i en rapport är det typ uhm bra att göra en sammanfattning.

Tjej 2: AAAhh. För det är liiiite jobbigt att läsa en hel rapport. hihihihi.

SKJUT MIG!

eller hellre, SKJUT DOM!

Mamma hjärta Pappa också, i och för sig

Det sista mamma gjorde igår innan hon gick och la sig var att ringa pappas mobilsvar.

Hej. Det är jag. Euhhm, jag älskar dig. Godnatt.

*klick*

Det är ju nästan så man blir varm i hjärtat.

Mamma hjärta Disktrasan

Idag har jag en sån där tråkdag. Betala räkningar, söka jobb, skriva personligt brev, städa, tvätta, diska. Hell, jag har tillochmed kokat mammas älskade disktrasa. Nu kanske du undrar varför i hela friden vi inte köper ny disktrasa? Det, kan jag säga dig, undrar jag med.

Men har man en gång genomlidit att helvetet frusit till is när man helt ovetande om mammas kärlek till den lilla rosa, geggiga trasan en gång ha ersatt den med en helt vanlig wettex, ja då handskas man försiktigt med den i forsättningen. Och nu var den ovanligt vidrig i sin vidrighet och då får man ta till kokande vatten.

Tråkigt att betala

- Parkeringsböter
- Körkort

Jag har äntligen fått tummen ur och skickat in OCH betalat mitt körkort. Jag måste ändå säga att jag är rätt nöjd med att fortfarande ha mitt pass till förfogande. Det är inte många andra ägodelar som jag inte lyckas tappa bort alternativt göra sönder under en tvåårsperiod.

Jag ljög

Okej, det vart ingen update igår. Jag var för bakfull för att ens kunna prata.

Jag och Sofia låg i soffan och glodde på söndagsteve hela dagen. Mest nöjda var vi med inspelningsfunktionen på pappas tevebox. Jamenar, man måste ju vara nöjd när man kan pausa Project Runway för att åka och hämta pizza.

Sen kom min lilla kusin och badade i poolen. Jag satt på en träningsboll och kastade lite lamt i bollar han kunde dyka efter och höll upp handduken när han ville torka ögonen. Sen matade jag honom med kall överbliven pizza och avslagen coca cola. Vinner jag inte bästa-kusin award för det så vet jag inte.

Nu har jag sovit i 14 timmar.

Wääää. Jag är föll

En flarra rötjut, tjejsnack och starka karladrinkar funkar tydligen.

Nu äre natten å fyllan och jag ska skaffa mig ett lammkött. Enligt mina kumpaner alltså.

Jag lovar och svär att säga sanningen om natten imorgon. Nu ska jag youtube:a Xtina.

I'm just here to PARTY!

Solen skiner, himlen är blå

Och jag är sjukt sugen på att supa ner mig. Grillat kött, oändligt många flaskor vin och kanske en tur till hålans Harrys?

Hörru Emma, ryck upp dig ur gräskoman och kom hit. Jag sitter på verandan och solar.
Är du snäll kanske du till och med får bada i poolen...

Morfar och gehöret

Som sagt spenderade jag gårdagkvällen med att äta alldeles för mycket mat, hetsdricka rödvin eftersom morfar verkar tro att det är vatten och läsa tantsnusk tills jag däckade. Däremellan hann vi med att titta på Så ska det låta.

Min morfar har varit körledare i hundra år. Han spelar dragspel och piano och allt som oftast hittar man honom i sitt arbetsrum där han sitter och skriver texter till en egen komponerad låt på maskin. Inget är så mycket morfar som knattret av en skrivmaskin och doften av tobak. Jag tror att han en gång i tiden har rökt i sitt arbetsrum, men numera är han förpassad till förrådet om han vill njuta av sina giftpinnar inomhus.

När man åkte bil med morfar hände det att man fick åka i ett stängt bagageutrymme. Oerhört spännande tyckte man då. Liite märkligt kan man tycka idag. Hans andra äss i rockärmen var att spänna fast en liten platta på hjul, som användes för att flytta möbler, med ett snöre bakom cykeln och sen cykla runt med oss barnbarn i kvarteret under muntra tillrop. Mormor fick naturligtvis inte veta något.

Han är onekligen unik, min morfar. Han är driftig och glad och vill alltid fixa allting tillrätta. Och han är musiker ut i fingertopparna. Att titta på teve hos mormor och morfar innebär alltid att morfar kompar på pianot. Som sagt tittade vi på Så ska det låta igår. Morfar lyssnade på introt och började efter en tre-fyra sekunder kompa på pianot. Visst, det är lite irriterande. Men det är också rätt tufft att ha en morfar som kan spela Xtina och Rhianna på piano.

Natten är räddad

Nej men trevlig helg på er. Nu tar jag mitt pick och pack och drar till mormor tills imorn.

Mörker

Som ni vet har ju mina föräldrar lämnat mig och huset alldeles, alldeles själva tills på måndag. Det är ju kul och så. Om jag inte vore så förbannat mörkrädd.

Inatt löste jag det genom att släpa ut en madrass i vardagsrummet, sova med teven på och blockera trappan med en plastig ikeafåtölj. För att vara på den säkra sidan körde jag även på taktiken inte somna förrns det blir ljust.

Visste ni att dom sänder porr i flera timmar på nätterna? Inte för att jag tittade alltså, men det dök ju upp varje gång jag flippade mellan kanalerna.

Nu är det sommar, nu är det sol

Fördelen med att vara arbetslös: Man kan ligga i bikini på verandan och bli brun och snygg.

Oj, nu ringde Sara. Hon och ungen vill ha lunchsällskap och hade ett bord på en uteservering i solen.

Det är inte så synd om mig idag.

På begäran: När jag ofrivilligt dansade halvnaken på nattklubb

2004 pluggade jag i Göteborg och att plugga innebär ju som vi alla vet 1/5 plugg och 4/5 fest. En dag som alla andra skulle jag gå ut på kvällen och som sällskap hade jag två kompisar på besök. Mycket festande kräver sin garderob, och just den här dagen kände jag mig i stort behov av en ny kjol. Stressad sprang jag från H&M till Åhléns och där drog en svart kjol från Kookai blickarna till sig. Kjolen i fråga var i odefinierbart trikåmaterial av modellen decimeterbred resår med lite slängsläng runt benen. Det var inne 2004, peoples. Jag lovar.

Kookai är ju känt för sina stora storlekar, om man är anorektisk dvärg that is, vilket tillsammans med min skräck för horig utstyrsel gjorde att jag slet åt mig en Large. Prova hann jag inte, jag var ju tvungen att hinna till Systemet innan det stängde. Doh.

När jag väl kom hem och duschad och iordninggjord slängde på mig mitt kap märkte jag att dvärgarna hade växt. Den var så att säga liiiite, lite lös i linningen. Dock ej horig. Eftersom jag förutom stressad även är för lat för att lämna tillbaka/byta kläder satte jag på mig den ändå. Den satt ju ändå uppe. Sen svepte vi en flarra vin och drog till nuvarande Park Lane.

Nu vill jag att du sätter dig in i följande scenario:

Det är kväll. Du har druckit lite måttligt mycket och hela din varelse pulserar av PARTEY! Tyvärr är dansgolvet rätt öde. Om man inte räknar in de två veganbrudarna med konstiga sjalar eller killen med trancebyxor och lysande stavar i händerna.

Musiken är urbra! Du har nästan aldrig varit med om att musiken har varit så bra! Så du och dina vänner bestämmer er för att dra igång dansgolvet på riktigt. Plötsligt slänger en av veganerna sin sjal runt dina fötter. Mycket märkligt, tänker du, och försöker sparka iväg den. Men det var fan, dom måste ha virat den runt fötterna på dig. Jävla hippies.

Du sparkar lite till, tittar ner och märker att, nämen va faan, du försöker sparka bort din egen kjol. Din röv var tydligen inte alls stor nog att hålla upp kjolfan. Du böjer dig ner och drar upp kjolen snabbt som blixten. Phew, det var nog ingen som såg.

Förutom alla dom 200 personerna som fortfarande var nyktra nog att inte vara på dansgolvet.

Och det, mina vänner, var historien om när jag dansade i bara stringtrosor på ett tomt dansgolv i Göteborg. Behöver jag tillägga att de höga skrattsalvorna överröstade musiken?

Pimpar CV:et

Anmälde mig i ett svagt ögonblick till en projektledarkurs. Tre dagar, nio timmar totalt. Men man får ett fint diplom och nåt att fylla ut CV:et med. Men jävlar vad irriterad jag var när jag gick därifrån. Folk över 40 borde fan gå egna vidareutbildningskurser.

Till alla jävla know-it-all gubbar och kärringar out there vill jag passa på att säga:

Vi andra vet också vad engelska förkortningar betyder, men känner inget större behov av att med ljudlig stämma 'översätta' SWOT. Vi kan nämligen, till skillnad från dig, prata i fullständiga meningar på engelska.

Vi andra förstår att omsättningen på ett fiktivt företag är just fiktiv. Kursen handlar om projektledning. Inte om hur ditt företag hanterar valutaavvikelser.

Och till sist vill jag säga att ni gärna får lämna er överlägsna attityd vid dörren. Ni är där av samma anledning som alla andra. Bara hundra år senare. Och om ni bara kunde lära er hålla käften kanske vi skulle lära oss någonting också.

Ont i hjärtat

Mamma är på mig hela tiden om att jag borde hälsa på mormor och morfar som bor 2 mil härifrån. Jag vet att det är nästgårds och har väl egentligen ingen anledning till varför jag inte åker dit varje vecka. Jag har inte träffat dom speciellt ofta sen jag flyttade från Lidköping 2002, men dom blir ju äldre och skörare och jag borde verkligen ta tillfället i akt nu när jag bor här, om än tillfälligt. Eller kanske just därför.

Så jag ringde precis till dom för att kolla om jag kunde komma dit imorn och käka middag och sova över. Mormor, min fina mormor, svarade att det gick så bra så. Sen la hon till ja, jag har ju inte sett dig på länge nu Linn. Men alla har väl sitt liv antar jag. Och mitt hjärta ba: kras.

Och inga dumma kommentarer om att jag åker till mormor och morfar och sover när mina föräldrar reser bort. Jag är inte mörkrädd. Inte alls.

Hokus pokus

Känner mig tvungen att dela med mig av min kropps reaktioner på häxans handpåläggning. Hittills har jag en odefinerbar värk i: höften, korsryggen, nacken och huvudet. Jag har druckit 3 liter vatten sen klockan fyra och jag är fortfarande törstig.

Dock kan jag röra huvudet lika mycket åt höger som åt vänster och jag svankar mycket mindre.

Det är ju riktigt spännande det här.

Jag skäms inte

Vi kör en enkät. Vill ni höra om:

1. när jag hånglade med en kille och spenderade 6 timmar på akuten?

X. när jag dansade halvnaken på nattklubb?

2. när jag gled på mage in i en väldigt känd tv-kocks väldigt välbesökta restaurang?

Packa pappas kappsäck

Min käre far drog ut på turné igår. Italien-Stockholm-Båstad-Göteborg-Texas-Lidköping står på schemat för den närmsta veckan. Alla utom Båstad är jobbrelaterat och dom skiter vi därför i.
Igår 22.00 började pappa packa. En väska för business och en för pleasure. Av oklar anledning bad min mamma honom packa ner sängkläder i den senare. Av ännu mer oklar anledning gick hon idag igenom vad han packat ner och packade om. Sängkläderna som blev uppburna till övervåningen igen: 4 påslakan och två örngott i allsköns färger och mönster. Ingen aning om hur han ens fick till mixen för dom är sorterade i matchande par. Ja, jag vet. Mamma säger att jag är lite autistisk ibland.

Just det ja, precis innan jag gick och la mig stod pappa i kalsonger och strumpor i köket och fyllde en plunta med whiskey. För tristessens skull hoppas vi den är för business.

Seriöst, vad betyder närbo?

Exempel på min nuvarande killsmak 2

INTE Danny i EMD. Ingen i EMD iochförsig men jagälskarbrunutansolDanny är värst.

Han är som en manlig Linda Rosing.

Ut med det gamla, in med det nya

Idag har jag varit på en kraniosakral terapibehandling. Den gick ut på att jag skulle ligga på rygg på en brits medan min kropp talade om för behandlaren vad hon skulle göra. Hålla ena handen under huvet och den andra under röven tillexempel. Den ville tydligen låsa upp en höftled och balansera energinivån. Att energicentrat sitter i mjälten lärde jag mig idag.

Det var mycket prat om själen och balans och cellminne. Och att varje själ lever efter en plan. Vad planen består av för min del var lite luddigt.

Allt var lite luddigt, men hey jag behöver all positiv energi jag kan få.

Mission accomplished

Gulle barnmorskan, säger jag bara.

The Hills SE05E04

Hjälper mig i min strävan att bli dumihuvet.

Med ögonen öppna är världen inte så jävla vacker

Innan jag flyttade till Melbourne jobbade jag på bank, var nyutexad ekonom och dessutom bara 22 år. Jag var rätt hård, förutom när det gällde barn. Barn har alltid varit min svaga punkt. Jag tittade på nyhetsmorgon och aktuellt, läste GP, DI och DN (och Aftonbladet för skvallret). Man kan säga att jag var rätt up-to-date med nyhetsvärden och samhället i allmänhet.

Sen flyttade jag till Australien. Där jag de första 2 månaderna ägnade tiden åt att förstå vad dom sa. Att lägga ner större möda på vad det faktiskt betydde gjorde jag inte. Att australiensisk teve dessutom bara sänder inhemska nyheter och i undantagsfall kanske inkluder något sydasiatiskt land, om nyheten handlar om en aussie, hjälpte väl inte till att hålla intresset uppe. När jag och Jennie sen skaffade vår egen lägenhet valde vi bort teven. För att bygga upp ett nytt socialt nätverk gäller det att träffa folk. Så vi valde barer och parker och stränder istället för teven. Vi hittade en teve på gatan strax innan fotbollsvm, men den kunde bara sända sportkanalen SBS, och detta enbart i blått eller grönt. Internet hade vi bara om vi satt mitt på hallgolvet och sniksurfade på grannen.

Med tiden blev jag lite hjärntvättad och tänkte väl inte så mycket på att det existerade en värld utanför Australien. Visst läste jag lite bloggar och kikade in på aftonbladet every once in a while, men då hade jag redan börjat få skygglappar. Jag använde min energi till att titta inåt istället; på vem jag var, hur jag var, varför det var så och vad jag kunde göra för att jag skulle bli en bättre människa på den lilla nivån. Jag vände ryggen åt världsproblematiken och fokuserade på vad jag kunde förbättra direkt istället. Hur jag kunde vara en bättre vän eller jobbarkompis eller medmänniska. Så jag sket i alla deprimerande nyheter.

Sen flyttade jag till Sverige och världens bästa nyhetsflöde. Sen i december har jag konsekvens bytt kanal eller rum när nyheterna påannonseras. Jag tittar bara på streamad teve på nivån mat, skvaller och glada husbyggen. Den enda dokumentär jag har sett är Britneys For the record. Allt annat har gjort mig totalt sänkt.

Den senaste veckan har jag börjat lusläsa morgontidningarna, titta på nyhetsprogram på teve och leta intressanta dokumentärer. Enligt medierna verkar världen bara vara skräp. Jag gråter mig igenom varje krigsklipp, inzoomning på svältande barn och familjetragedi.
Och jag känner mig så jävla maktlös.

Min manliga pappa

Frågade precis om jag ville ha ett glas xider wasabi/lime. Sen satte han på kräkMåns nya skiva.

Glömde jag säga att han har en röd frottémorgonrock på sig.

Närbo

Sambo, kombo, mambo och särbo har jag hört förr. Men närbo? Vad betyder det?

Fattigbloggen, och nej jag har inte läst kommentarerna i den

Ojoj. Jag har precis läst Fattigbloggen. Och jag vet inte alls vad jag tycker. Och jag vet inte om jag borde ta upp vad jag tror att jag tycker här för här på Just Another Fucking Blog pratar vi mjäll och killar och smådjur. Inte politik.

Men ändå. Jag vill skriva av mig. Jag vill säga att jag tycker att det är konstigt att det gnälls över summan pengar när riksnormen är högre än vad jag fick i studielån när jag pluggade. Pengar jag betalar tillbaka nu. Och att jag förstår varför det gnälls på människosynen och bemötandet och reglerna som socialkontoret sätter upp. Och att det är fruktansvärt konstigt att fall bedöms olika beroende på vart man bor i Sverige. Är inte en människa en människa?

Jag vill säga att jag både förstår och är förundrad över det faktum att det finns människor som har levt på socialbidrag i 19 år. Fattigbloggen skriver att 379 000 människor lever på socialbidrag i Sverige idag. SCB säger att 387 000 är arbetslösa (februari -09). Jag undrar om man räknar in barn under 18 i socialbidragsstatistiken. Annars ser det onekligen lite knas ut, eller så är jag trött och jävligt dålig på att räkna. Men alltså, hur händer det?

Just nu är jag en av dom 387 000. Jag får ingen a- eller alfa-kassa eftersom jag har bott och arbetat utomlands de senaste åren. Jag hade sparade pengar när jag flyttade hem och jag bor och äter gratis hos mina föräldrar. Av en enda anledning: jag är kräsen i mitt jobbsökande. Och jag har råd att vara det. Tro inte nu att jag inte är tacksam för det, för det är jag verkligen. Men samtidigt tror jag verkligen på att man kan göra allt man riktar in sig på, och om det är ett jobb, ja då får man ett jobb. Kanske inte drömjobbet, men ett jobb.

Jag har jobbat sen jag var femton år gammal. Jag har rensat rabatter, städat, suttit barnvakt, sålt saker via telefon, arkiverat papper, fakturerat, jobbat på bank och nu sist med marknadskommunikation. Och läst på universitet däremellan. Utbildning är GRATIS i Sverige. Tillgängligt för precis alla.

Och här känner jag att jag har en miljon tankar och får nog sluta. Annars ballar det ur och jag kommer börja dra in hemförhållanden under uppväxten, klassamhällen och min livsåskådning.

Kudos till er som orkade läsa mitt ostrukturerade och veliga babbel. Det kanske ryker om nån timma.

Men, läs Fattigbloggen om ni har nån timma över och tala gärna om vad ni tycker.

Sthlm-Skövde Avg.16.10 Ank. 18.09

Mycket spännande resa ur djurperspektiv. Jag såg nitton rådjur, tre kaniner, två nånformavrovfåglar och en räv.

Och jag har börjat få mjäll. What the fuck! Jag har världens bästa hår. Det är tjockt. Det är glansigt. Det är mörkt.

Nu ba: oj, det snöar.