Morfar och gehöret

Som sagt spenderade jag gårdagkvällen med att äta alldeles för mycket mat, hetsdricka rödvin eftersom morfar verkar tro att det är vatten och läsa tantsnusk tills jag däckade. Däremellan hann vi med att titta på Så ska det låta.

Min morfar har varit körledare i hundra år. Han spelar dragspel och piano och allt som oftast hittar man honom i sitt arbetsrum där han sitter och skriver texter till en egen komponerad låt på maskin. Inget är så mycket morfar som knattret av en skrivmaskin och doften av tobak. Jag tror att han en gång i tiden har rökt i sitt arbetsrum, men numera är han förpassad till förrådet om han vill njuta av sina giftpinnar inomhus.

När man åkte bil med morfar hände det att man fick åka i ett stängt bagageutrymme. Oerhört spännande tyckte man då. Liite märkligt kan man tycka idag. Hans andra äss i rockärmen var att spänna fast en liten platta på hjul, som användes för att flytta möbler, med ett snöre bakom cykeln och sen cykla runt med oss barnbarn i kvarteret under muntra tillrop. Mormor fick naturligtvis inte veta något.

Han är onekligen unik, min morfar. Han är driftig och glad och vill alltid fixa allting tillrätta. Och han är musiker ut i fingertopparna. Att titta på teve hos mormor och morfar innebär alltid att morfar kompar på pianot. Som sagt tittade vi på Så ska det låta igår. Morfar lyssnade på introt och började efter en tre-fyra sekunder kompa på pianot. Visst, det är lite irriterande. Men det är också rätt tufft att ha en morfar som kan spela Xtina och Rhianna på piano.