På begäran: När jag ofrivilligt dansade halvnaken på nattklubb

2004 pluggade jag i Göteborg och att plugga innebär ju som vi alla vet 1/5 plugg och 4/5 fest. En dag som alla andra skulle jag gå ut på kvällen och som sällskap hade jag två kompisar på besök. Mycket festande kräver sin garderob, och just den här dagen kände jag mig i stort behov av en ny kjol. Stressad sprang jag från H&M till Åhléns och där drog en svart kjol från Kookai blickarna till sig. Kjolen i fråga var i odefinierbart trikåmaterial av modellen decimeterbred resår med lite slängsläng runt benen. Det var inne 2004, peoples. Jag lovar.

Kookai är ju känt för sina stora storlekar, om man är anorektisk dvärg that is, vilket tillsammans med min skräck för horig utstyrsel gjorde att jag slet åt mig en Large. Prova hann jag inte, jag var ju tvungen att hinna till Systemet innan det stängde. Doh.

När jag väl kom hem och duschad och iordninggjord slängde på mig mitt kap märkte jag att dvärgarna hade växt. Den var så att säga liiiite, lite lös i linningen. Dock ej horig. Eftersom jag förutom stressad även är för lat för att lämna tillbaka/byta kläder satte jag på mig den ändå. Den satt ju ändå uppe. Sen svepte vi en flarra vin och drog till nuvarande Park Lane.

Nu vill jag att du sätter dig in i följande scenario:

Det är kväll. Du har druckit lite måttligt mycket och hela din varelse pulserar av PARTEY! Tyvärr är dansgolvet rätt öde. Om man inte räknar in de två veganbrudarna med konstiga sjalar eller killen med trancebyxor och lysande stavar i händerna.

Musiken är urbra! Du har nästan aldrig varit med om att musiken har varit så bra! Så du och dina vänner bestämmer er för att dra igång dansgolvet på riktigt. Plötsligt slänger en av veganerna sin sjal runt dina fötter. Mycket märkligt, tänker du, och försöker sparka iväg den. Men det var fan, dom måste ha virat den runt fötterna på dig. Jävla hippies.

Du sparkar lite till, tittar ner och märker att, nämen va faan, du försöker sparka bort din egen kjol. Din röv var tydligen inte alls stor nog att hålla upp kjolfan. Du böjer dig ner och drar upp kjolen snabbt som blixten. Phew, det var nog ingen som såg.

Förutom alla dom 200 personerna som fortfarande var nyktra nog att inte vara på dansgolvet.

Och det, mina vänner, var historien om när jag dansade i bara stringtrosor på ett tomt dansgolv i Göteborg. Behöver jag tillägga att de höga skrattsalvorna överröstade musiken?