onsdag, december 6

Nils sju veckor

Oh my lord vad tiden går fort! Nu, eller imorgon om vi ska vara petiga, är vårt yngsta (och sista?) barn redan sju veckor. Vi var på BVC igår och han har sprängt 5 kilos-gränsen och sträcker gärna ut sig i hela sin 60-centimetersprakt. Det känns som om han är så mycket större än Ellen vid samma tidpunkt men det skiljer ju inte mer än ett par centimetrar och några hundra gram. Bebisversion 2.0 är en ren fröjd att ha med att göra. Vi som trodde Ellen var en lätt unge kollar nu på varandra och ba eh eller? Den här vaknar en (1) gång på natten, somnar vid tio på kvällen och förutom ett morgonmål vid sjusnåret sover han gärna till nio-halv tio. Sen är han vaken en stund, ligger och jollrar och ler och petar och kollar och sen somnar han om. Han började svara när vi pratar med honom häromdagen och igår satt vi en halvtimma på köksgolvet och konverserade om olika ting (jag sa ooooh och aaaaah och han log och sprattlade t ex). Den här versionen är också himla smidig i att han somnar så fort han blir vaggad, sitter i babysitter som gungar, åker vagn eller sitter i bilen. Han käkar kanske dubbelt så mycket som Ellen gjorde i samma ålder, eller så känns det bara så för att han käkar dubbelt så mycket fast hälften så ofta? Han sover iallafall betydligt mer än vad Ellen gjorde. Hon sov ju aldrig mer än 30 minuter åt gången förutom nattetid. Den här kan ju sova typ en hel dag ibland och sen ändå sova helt okej på natten. Gud det är så lyxigt.

Älskar förresten att flaskmata. Har jag sagt det förut? Det borde jag ha gjort men om jag inte har det: det är fantastiskt. Jag tyckte ju det med Ellen också men då strugglade jag så mycket med liksom mammabilden och "allas" syn på flaskmatning och att inte vara en bra mamma och en massa annat så jag kände inte samma MEN HERREGUD VARFÖR GÖR FOLK ENS NÅT ANNAT?! som jag gör nu. Obs obs obs! Bryr mig givetvis inte om hur andra matar sina barn. Bara alla mår bra så kör på! Nu är jag ju tämligen säker på att flaskmatandet räddade mig från en förlossningsdepression förra gången och ja pkej nu hade jag väl inte blivit deprimerad men fy fan vad mycket surare och bittrare och mer missunnsam jag hade varit mot Andreas om jag hade ammat. Vi kan väl helt enkelt konstatera att jag är för lat för att amma. Jag vill få sova hela nätter. Jag vill kunna lämna hemmet som det passar. Jag gillar att det tar typ tio minuter och vi har en mätt och nöjd bebis. Aja det om det. Kan prata mig precis lika hes om kejsarsnitt för MMMM KEJSARSNITT HJÄRTA HJÄRTA. Fan vad ljuvligt det var.

Okej tillbaka till Nils. Eh har inget mer att säga. Han är ljuvlig. Han är liksom vacker på nåt sätt. Det är nåt med ögonen och sättet hans leende går genom hela hans kropp. Älskade älskade unge. Om kärleken till Ellen var mer av en krypande lavin så är den här lika självklar som att andas. Givetvis var det han där inne. Det var alltid han som var menad för oss.

Inga kommentarer: