lördag, juli 22

Måste kolla almanackan för att veta vilken dag det är. Vill aldrig mer jobba. Känner det så starkt just nu. Jag vill bara leva semesterlajf med min familj för alltid. Har skytt tanken på föräldraledighet lite som pesten men nu börjar jag nästan se fram emot det igen. Att vara ledig, att ha en liten bebis. Ellen sover på en kudde här bredvid mig i utesoffan och jag gick tillbaka i bildarkivet och tittade på när hon gjorde detsamma för prick ett år sen, lelle bebin. Tänk att vi ska få en till sån liten plutt? Jag oroar mig såklart för hur det kommer gå, grinar lite i Andreas tröja om hur jag vill ge bägge barnen mitt allt och hur det inte kommer gåå-hå-hå-hå. Han stryker min rygg och försäkrar att det går väl visst det. En soffa rymmer väl både ett och två barn bredvid? Vi köpte ju en enorm version för att alla skulle få plats och kärleken är ju inte begränsad, det förstår jag väl?

Jag oroar mig för vaknätter och han svarar att om en ändå är uppe med den ena får en väl ta den andra också, på köpet. Jag tassar kring sömnbrist och brist på egentid och tillsammanstid och han säger att baby, vi klarar allt du och jag. Gör vi inte föräldraskapet rätt bra ihop redan?

Vad än jag har gjort för att fånga förtrolla behålla denna man, tack för det.

TACK.

FÖR.

DET.

Inga kommentarer: