måndag, december 12

Måndag. Numera även kallad jobbdag eftersom jag från och med idag jobbar måndagar och onsdagar resten av december aka den här veckan eftersom vi sen har semester/är föräldralediga HAHA WINNING AT LIFE! Från och med januari jobbar jag måndag - onsdag - varannan fredag. Det ska bli 50/50 gött/buhuhu. Jag förstår nu vad alla andra föräldrar har sagt om att jobba är lite som att ha semester och då är vårt vilddjur ändå bara typ 7 månader. PUST! Igår sa jag till Andreas att det enda jag vill är att sätta mig ner och läsa ett magasin pärm till pärm med en kopp kaffe i handen utan att bli störd och utan att ha dåligt samvete över att jag egentligen borde plocka/beställa mat/betala räkningar/laga mat/diska/whatever. Vi pratar alltså om 45 minuter or so. Helt freaking omöjligt med bebis som vill lära sig klättra och ställa sig upp. Vi försöker anamma nån form av aja slår hon sig så lär hon sig-attityd men alltså det är fan svårt EFTERSOM HON ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN. Imorse tittade jag bort tiden det tar att sätta på sig trosor och när jag kollade i sängen igen så satt hon med lampsladden i ett fast grepp på väg till munnen och fnittrade. FNITTRADE! Som att hon vet att hon inte får men gör det ändå för att det är kul. Mitt NEJ ELLEN AJAJ! hjälper ungefär 0,002%.

London förresten, vi har ju inte pratat om London. Det var helt jävla amazeballs. Genblandningen grät noll sekunder på hela resan och älskade ungefär allt. Förutom när folk envisades med att peta på henne/ta hennes händer. Alltså VARFÖR gör folk så? Håll dina äckliga labbar för dig själv liksom. Är mycket nöjd med att bebin har integritet och skriker när nån främling försöker "leka" med henne och ber verkligen inte om ursäkt när folket blir förnärmade. Vi bodde på ett svinhärligt hotell (ja, vi unnade oss kan vi säga) i South Kensington och flög till Gatwick med Norwegian. Vill ni att jag ska skriva lite om hur vi gjorde för att resa med spädis? Hojta till isåfall och fråga om det är nåt speciellt ni undrar över. Jag kan iallafall säga att efter det här kommer jag vara noll nervös för att resa med barn. Men så har vi ju också haft tur i bebislotteriet.

Oj, nu är det lunch. Vad trist (hahahhaahhahha nej). Nu ska jag gå och köpa julklappar och handla lunch, so long!

3 kommentarer:

Evelina sa...

Ja gärna! Har en liten en och vi funderar på att resa men känns spontant som att starta en anarkicirkus.

Christel sa...

Vi bestämde oss igår för att våren ska innehålla en weekend i London, så ja tack! Nu är ju vårt barn 11 år, så just spädisanpassningen känns inte superrelevant kanske. Mer typ, var hotellet bra? Var borde en äta och så, kanske?

Anonym sa...

En så liten kanske jag skulle våga ta med mig på ett flyg men jag har provat med en ett och ett halvtåring som var för stor för att sitta fem timmar i knäet och för liten för att få ett eget säte. Kan säga såhär: kommer inte göra om misstaget! Och det var inte ungens fel egentligen men det borde gå på längd/vikt och inte ålder om man får sitta själv... Och vad är det med flygbolagen? Du får inte ha med egen mat men den du får till barnet består av en yoghurt på ca 1 dl och en flaska vatten. På en fem timmar lång flight?! Mardröm... Gissa vem sim fick gå hungrig och ge bort all sin egen mat? Berätta gärna hur man får en sån härligt flight som ni hade :) Kan bli aktuellt igen snart här!