onsdag, november 30

Tankar i korthet

Det är onsdag. Onsdag är jobbdag. Jag önskar att vi kunde ha den här uppdelningen FÖR ALL FRAMTID STJÄRNSTOPP för att jobba onsdagar är fanimig det bästa som har hänt mig och min inställning till föräldraledigheten (vi kan säga att den var något...trött innan, det kan vi säga). För: på måndagen har det precis varit helg och vi har varit allihop så vilda bebin är nöjd och jag har massa energi. Tisdagen är ju dagen innan jobbdagen så då gäller det att carpa, kanske skita i att tömma diskmaskinen och vika tvätt och beställa mat och bara låta vilda bebin vila samtliga dagsvilor i famnen och djupandas in bebislugn. Onsdag är parrrrrty parrrrrty, duscha IFRED, äta frukost IFRED, träffa vuxna människor IFRED, komma hem till bebis som blir minst lika överlycklig som en själv pga saknad. Torsdag är återföreningsdagen med hur mycket tid som helst till att göra det vilda bebin vill pga missade ju att leka dagen innan. Till sist fredagen som är starten på helgen när alla återigen är samlade och alla mår som bäst. Per-fucking-fekt. Tyvärr börjar jag jobba två dagar i veckan i december och sen måndag-onsdag-varannan fredag i januari *sad face*. Men men, Andreas vill också vara hemma och jag kan ju inte direkt ivra om jämställdhet i alla andra aspekter i livet där det gynnar mig och sen vägra lämna över när det är den typ enda grejen som kvinnor faktiskt har dominerat i. Plus tror såklart att det kommer vara svinbra för samtliga inblandade och Ellen totalt avgudar sin pappa (förutom kvällstid SNYFT.)

På tal om kvällstiden så blev jag vansinnig igår. Alltså jag GÖR ju ingenting när jag är vansinnig på vårt barn eftersom jag inte är dumihuvet, men inombords var jag vansinnig. Hon vaknade efter en timma och var svintrött och tjurig men v ä g r a d e somna om. Hon stångades och revs och slog med handen som en sån där kinesisk guldkatt med pendelarm ni vet? På riktigt så googlade jag bebis + adhd häromdagen för jag tänkte att det inte kan vara normalt att slå sådär med armen (bara när hon inte vill sova obs) men tydligen är det en child thang. Otack för det evolutionen. Jallefall, igår. Jag får liksom panik när hon rivs? Det gör ju fan svinont. Det plus att jag hade sjukt ont i ryggen och hon bara ville bli buren (klänga runt) upprätt så ryggen blir helt fkd gjorde att jag tillslut gav upp och tog av mig kläderna och gick och lade mig och lät henne skrika på BAAAABAAAA så Andreas kom bara för att hon skulle kunna vara i hans famn i en halv sekund innan hon vrålade och kastade sig tillbaka till mig. För att, såklart, återigen ropa på BAAAAABAAAAA. Tjugo över elva somnade hon. Vi nattade henne strax efter åtta. Inatt har hon sovit klistrad på mig och när Andreas skulle mata henne vid fyra så åt hon typ en minut och sen vrålade hon och fräste tills jag satte mig upp och tog henne. Alltså jag vet ju att hon är snart sju månader och inte kan vara beräknande, men jag SVÄR i såna lägen så tystnar hon direkt, klänger på min axel och sen vrider hon sig mot Andreas och liksom ler lite spydigt. Skitunge. Så att han ska vara hemma mer kommer inte vara en dålig sak så att säga.

Jaha, annars då? Ikväll ska jag käka på Tennstopet med Stina. Älskar Stina, älskar förmodligen Tennstopet också men det vet jag inte för jag har inte varit där. Ellen kan antingen acceptera Andreas som stand-in-nattare eftersom dom då kommer ha hängt hela dagen eller så kommer hon köra en vrålapatimma och sen somna av utmattning. Jag väljer att tänka att det är det förstnämna och i andra hand att hon är skittrygg och glad med Andreas och inte kommer ihåg att hon har varit förbannad och att en bebis inte kan få låsa in mig hemma for ever. Men ja, det gör ju rätt ont i hjärtat att tänka på att hon eventuellt kommer vara ledsen och snyfta mah-mah i en timma. Så jag väljer att tänka på hur jobbig hon var igårkväll och att jag faktiskt också måste få röra mig utanför hemmets väggar även kvällstid.

Imorgon kommer pappa och stannar en eller två nätter. Det ska bli mysigt.

På måndag drar vi till London i fyra dagar. Det ska bli WOOP WOOP WOOP, men också lite dåligt samvete för att vi släpar runt på Ellen i en storstad i fyra dagar för att VI tycker att det är kul. Men men, både jag och Andy kommer ju vara där och det är ju hennes bästa sak i livet så det kommer nog gå bra. Plus min syrra ska hänga med oss ett par dagar och jag har ju en plan om att Ellen ska bli kär i Anna så hon kommer ihåg henne om några veckor när vi ska spendera tio dagar ihop över jul så vi kan få lite barnvakt för första gången. Iiiiiih. *hoppas* Ok, gots to jobba nu va. Hejrå.

Inga kommentarer: