onsdag, november 16

Jobb, nattningar, att gräva sin egen grav och liggandets icke-vara

Idag är det jobb-dag, likt varje onsdag framöver. Jag började den med att gå till naprapaten som konstaterade ojoj eh hur mår du nu bokar vi en ny tid direkt! och well, hon har rätt. Jag har så himla ont i ryggen just nu. Dels för att min astma gör sig påmind i det här skräpvädret och dels för att Ellen har varit så himla himla mammig och jag därmed har fått kånka runt på hennes åtta kilo i typ en månad nu. Jag har gått till naprapat sen Ellen föddes och jag vet helt ärligt inte hur jag hade fungerat om jag inte hade gjort det. Förmodligen inte alls eftersom ont i kroppen gör att jag tycker hemskt synd om mig själv vilket gör att jag blir sur och missunnsam och tar ut allt på Andreas. Så tur att jag har henne. Hon är förövrigt svinbra och väldigt o-pekpinnig och kan göra individuella bedömningar och och och! Vill ni gå till henne så bokar ni med Jenny på Backbone, okej? Okej.

Efter naprapaten kom jag på att jag inte har nycklar till kontoret och skickade sms till mina kollegor för att kolla om dom var på ingång och sen dog min telefon. Vi brukar alltid ha en laddare i bilen, men inte idag. Så jag åkte hem efter att ha vankat runt ett tag och väntat i förhoppning att nån skulle dyka upp och jobbar just exakt nu från bordet i vardagsrummet. Andreas och Ellen har precis kommit hem från en promenad och det är faktiskt ganska mysigt att jobba med deras röster i bakgrunden. Andreas är kanske tusen gånger bättre på att småprata med Ellen än vad jag är. Efter hans dagar är hon mycket babbligare än efter mina. Det är också typ tusen gånger svårare att inte ba springa dit och gulla.

Idag har hon förresten valt Andreas framför mig ett par gånger så PEPPAR PEPPAR kanske han kan lägga henne ikväll. Tänk vilken frihet om jag bara skulle behöva natta henne varannan kväll istället för varje? Inte för att det är speciellt jobbigt just nu, men ändå. Vi införde nattningsrutin förra veckan för att det har varit så jävla härjigt på kvällarna och det är ju såklart vårt fel som har käkat middag lite när det har passat oss och därmed ibland låtit barnet käka i pyjamas och sen försökt natta henne direkt och andra gånger typ låtit henne varit vaken skitlänge i ren lättja eller typ busat med henne för att sekunden senare ba okej nuäre sov. Haha, världens längsta (sämsta) mening. Nu är det iallafall andra bullar. Nu käkar vi middag vid sju och sen byter vi till pyjamas, busar lite (hon är så van vid det nu så hon ligger och fnittrar i ren förväntan av bus så vi har inte hjärta att sluta) och sen läser vi tre böcker, ger en flaska som hon typ snuttar lite på och sen somnar hon i min famn till First Aid Kits Dance to another tune innan låten är slut. Sen, och här kommer det som är mest banbrytande, lägger vi (jag) henne i sin egen säng och så får hon ligga där tills hon blir svinjobbig och kryper omkring mitt i natten nån gång när vi flyttar över henne till vår säng. Tidigare fick hon ligga i sitt babynest i soffan eller på mig. Plus då somnade hon absolut tidigast klockan nio. Nu (med lite hjälp av vintertiden) somnar hon senast halv nio och då är hon dödens trött och somnar nästan sittandes när vi läser. Så det finns ju redan en stor vinst men även room for improvement. Hon vaknar till exempel och typ gastar till ett par tre gånger per kväll men även där har vi gått från vakna i panik-skrik till gasta till och från vagga till sömns i en kvart till att ropa mamma är här! och sen lugnt gå till sovrummet, stoppa i nappen och hålla handen på henne i nån minut tills hon somnar om igen.

Och på tal om föräldraskap (handlar den här bloggen om nåt annat numer?) så pratade jag med två andra mammor vid två olika tillfällen om det här med att gräva sin egen grav samt det här med sexliv och föräldraskap och HERREGUD vad o-originella vi är allihop. Gräva sin egen grav var väl appropå sömngrejen ovan när jag har tagit alla kvällar för det går snabbare och lättare i stunden (och vad är väl föräldraskap om inte ett hustlande för att sno åt sig lite mer tid utan barn?) men i längden helt värdelöst = Andreas har inte kunnat komma i närheten av henne kvällstid utan att hon har blivit hysterisk = jag måste ta alla kvällar = jag blir sur och ledsen och bitter av att aldrig få vara ifred = allt är bajs. Min kompis ba japp, så är det här också. Och hon hade i sin tur pratat med en annan kompis om EXAKT samma sak typ dagen innan. Och det här med sex, alltså herregud. Jag trodde att det var typ en överdrift att sexlivet var ickeexisterande i spädbarnsåldern för liksom ligga? Det är ju gött? HA HA HA HA. Ja, det kanske det är om en kommer ihåg hur det känns? Den lilla tid som jag har fått ha min kropp för min själv (från börnet) senaste månaden har gått till att: gå på toaletten ifred, kanske till och med duscha utan att nån kollar på, sova eller bara ligga och stirra in i väggen. Och den här wife of the year-grejen: om jag nån gång skulle vara sugen och Andreas inte fattar mina (outtalade, otydliga) hintar eller är med på noterna på en nanosekund så blir jag förbannad och vänder mig bort i vredesmod. Och grejen är att jag verkligen har tänkt att vi är Dom Enda Som Inte Lyckas och därmed Dömda Att Leva I Celibat Resten Av Livet. Så himla skönt att veta att vi är precis som alla andra. Nu är kommentarsfältet fritt att hålla med i. Jag vill INTE veta av nån kommentar om hur mycket det liggs pga kommer förmodligen dö av avundsjuka över att nån annan har ork/tid/lust/fest.




9 kommentarer:

maddiis sa...

Jag och min kompis konstaterade mitt i värsta bebistiden att det vore en större sorg att aldrig mer få äta kladdkaka än att aldrig mer få (behöva?) ligga. Barnen är nu 4 och 1 och faen vet om jag inte fortfarande tycker så. Kladdkaka är ju trots allt jäkligt gött det med.

Matilda sa...

Bebis snart sju månader och så sjukt osugen på att ligga!

Christel sa...

Haha, älskar kladdkakakommentaren här ovan! Och ja, håller förstås med i allt. Nu är ju mitt barn 11 och det hade kanske varit mer deprimerande om jag sa att sexlivet inte blivit vad det var innan va? Men äsch, det kommer tillbaka. Lovar. Lugn ba lugn.

S.W sa...

Pga omständigheter som inte bara var bebis så var det så himla obefintligt sexliv och sexlust efter barn ett och två. Nu med barn tre, och ny partner så kan jag ana en småbarnstid då det faktiskt finns ett sexliv. Alltså såtillvida att vi VILL ha sex och på något vis får jag ändå medvetet initiera för att det inte ska gå typ tre veckor...som liksom känns som att vi ju låg nyss och ikväll sover vi bara. Jag är en så himla mycket bättre mamma och människa om jag får ligga, därför vill jag verkligen prioritera det. Som att träna. Naken.

egoistiska egon sa...

Vill slå ett slag för planerad liggtid! Låter tråkigt men är rätt gött alltså.

Anonym sa...

Håller med Egon, har liggschema sedan ett par månader, en gång per vecka och så faller typ mensveckan bort. För oss var det nödvändigt, vi har en 20-månaders och låg i princip inget första året vilket båda var okej med. Sen började ändå en längtan smyga sig på men bekvämligheten gick ALLTID före, så då ordnade vi schema och ligger numera ganska regelbundet. Men OBS att det ordnades utifrån ett delat behov, första året var jag så fulltankad av närhet från barnet och totalt ointresserad av sex.

Anonym sa...

Blir så lack på vissa som ba: vi ligger bara 1 g per vecka bläää vad liiite....då skäms jag för vi har bara orkat med 2 st "fullbordade" ligg senaste halvåret! Känns som att vi är topp sämst i klassen just nu. Vi har en 8 månaders. Det har varit tuffa månader för oss med mkt dramatik i början pga sjuk liten pyssling och så vart jag deppad pga sömnbrist. Efter mån 4 tyckte jag det började stabilisera sig, men då kom den Stora Tröttheten. Det värsta är att vi aldrig gillat at ligga när vi är trötta ens innan barn. Det är just tvånget som är så avtändande tycker jag...Kan iaf trösta oss med att vi försöker skita i konceptet "ligga" och bara rå om varandra. När vi får barnvakt kör vi (om vi vill och orkar) "mysa i sängen" typ bara ligga och kramas ihop, slappna av. Kanske ett tips för det som vill ha det... Det tycker vi är viktigare än att "pressa på"... Och tragiskt: fortfarande har man en syn på att ett fullbordat ligg = en snopp som gruffar fram och tillbaka i en vagina vilket är ganska 1800 tal?? Det är bara att alla jämför sig med Uberparet...som inte ens finns...

Lfthmn sa...

En grej vi sagt att vi ska göra annorlunda med nästa barn: Börja med nattningsrutiner mycket tidigare. Med Frank började vi först med rutiner när han börjat på dagis och han vaknade varje natt och GALLSKREK som i dödsångest i 45 minuter-en timma. Ibland två gånger per natt. Vi höll på att gå sönder. Hans förskolelärare sa att det heter nattskräck och är vanligt att barn får när de börjar förskola och att det avhjälps genom bra kvälls/nattningsrutiner. Funkade perfekt och vi undrade varför vi inte gjort det långt tidigare för det gjorde allt så mycket enklare och vi fick mer vuxentid i lugn och ro. Där är ni ju bra ute som börjat redan nu när ni båda är FL!

Kladdkakan! Åh! <3

Linn sa...

maddiiis: hahahahhahahha! Relatez.

Matilda: Vi hoppas att det går över? Nån gång?

Christel: skönt att höra! Ser fram emot att kunna liksom göra nåt bara jag och Andreas utan att hela tiden vara på vår vakt för eventuella ljud/vakenhet. Behöver inte ens vara sexy times, bara liksom vara vuxna en stund.

Egon och anonym: haha, vi provade med det. Det gick oerhört o-bra. Men kanske eventuellt får försöka införa det igen. Vi vill ju när vi väl liksom kommer till skott (no pun intended).

anonym2: Men åh, fan vad bra tänkt av er ändå tycker jag! Och jag tänker att det är lite som Christel sa här ovan, att det kommer tillbaka tids nog liksom. Åtta månader är ju INGENTING och om ni dessutom hade det tufft fram tills nyss så tänker jag att det är ännu viktigare att först och främst rå om varandra och liksom hinna ikapp i huvudet också.

Lfthmn:: Alltså jag får inte dina kommentarer i mail? Fattar inte varför. Och stackars Frank! Och er! Tror att Ellen fick nåt liknande, fast "dom säger" att nattskräck ofta inte visar sig före två års ålder. Men det händer så så mycket i det där lilla huvudet just nu så jag förstår att det liksom måste ut nånstans, nångång för hon är riktigt ljuvlig all vakentid. Men det har faktiskt hjälpt med nattningsrutiner mot skrikandet. Kan ju vara att hon också kom ur en fas, vem vem med barn? Men oavsett så är ju nattningsrutinen lite mysig för oss också. Istället för oj fan vad klockan är mycket, eh heheh kom här Ellen sov sov SOV! så blir det ett sätt för oss att få lugna ner oss och mysa lite och ta det lugnt också.