Ibland när jag behöver en liten paus från att göra-listan så kan jag gå in här och kika lite. Läsa lite. Tänka
om det inte var jag som skrev det här, hade det här varit en blogg jag hade velat läsa? Jag är så van vid hur jag skriver/tänker/pratar så jag kan liksom inte se hur det ser ut för andra. Jag ser ju orden, men jag hör ju mig själv i huvudet samtidigt så på ett sätt så ser jag inte. Och det här är
inte ett smickertiggeri, merely ett konstaterande.
3 kommentarer:
Jag är likadan. Gör samma med min blogg. Går in och läser igenom lite och undrar hur det låter, hur det verkar.
Jag kan säga att jag gillar det du skriver, alot!
inte skyldig: skönt att höra att vi är två om det hela.
Lisa: Tack! Tack! Tack!
Skicka en kommentar