Om att jag gråter när jag är trygg

Jag gråter inte speciellt ofta. Närapå aldrig när jag är själv, om jag ska vara helt ärlig. Men när jag är hos mamma och pappa så gråter jag nästan alltid. Idag tillexempel har jag och mamma suttit i varsitt hörn på soffan och grinat i en timma eller så. Så himla skönt. Det har verkligen varit en renande helg. Och det känns i hela kroppen. Huden är persikolen och musklerna mjuka, om än ömma. Och lilla mormor luktade gott och berättade historier om alla män hon har charmat genom åren. Mamma avslutade besöket med att av misstag raka en landningsbana i morfars bakhuvud när han bad henne trimma kanterna. Jag önskar att jag kunde återberätta, men det finns inga ord för hur otroligt roligt det är att min slarvmamma har rakat ett femcentimeters jack i min pedantmorfars bakhuvud.