Memory lane

Imorse på väg till jobbet spelade min Ipod (har alltid på shuffle) José Gonzales och helt plötsligt var jag i Melbourne igen. Trettio grader ute, jag i bilen med nervevade rutor på väg mot solnedgången. Cheezy yes, men sant. Jag kommer ihåg att jag tänkte man kan inte ha det bättre än såhär och det kan man fan inte. Saknaden efter solen, stranden, människorna är just idag så påtaglig att det gör fysiskt ont. Och det hjälpte inte att tjejen jag bodde hos under mina första två månader när jag inte kände nån hade mailat imorse och ba vi saknar dig!!!!!

Jag vet att Stockholm är otroligt vackert idag. Jag vet att jag trivs här. Men om jag idag kunde vrida tillbaka klockan så skulle jag aldrig ha åkt hem.