Direktörsfan

För det mesta älskar jag min pappa och tycker att han är världens bästa. Idag är inte en sån dag. Min lilla femtiotalistpappa har glömt sin dator i Stockholm för han var här på ett möte igår. Nu ska jag hämta den åt honom har han bestämt. Inte efter jobbet, nej nej, under min arbetstid. För pappas jävla direktörsjobb är ju sååå mycket viktigare än mitt jobb. Sen har HAN mage att bli sur när jag tycker han ska skicka efter ett UPS-bud då jag inte tror att min chef uppskattar att jag drar iväg 1 timma mitt i ett möte för att hämta en dator nånstans i Stockholm. Pappas gubblogik tycker däremot att det är perfectly fine att jag hämtar den när den är i Stockholm för så stort är det ju inte. Ba mmmkej, jag känner verkligen för att gå till tunnelbanan, byta till nåt jävla pendeltåg, gå tjugihundra meter och göra om samma sak igen FÖR ATT HAN ÄR SENIL.

Jag är så jävla irriterad just nu så en tusendel vore nog.

Tillägg:
Till saken hör att jag ERBJÖD mig att åka och hämta datorn wherever EFTER jobbet, men det dög inte serrni.