måndag, april 30

Saker jag önskar att jag visste/fattade med första ungen

Att få saker egentligen är farliga.

Att alvedon och nässpray visst funkar på småbarn (alvedon till yngre än 5 kilo kanske ska okejas av iaf BVC men i övrigt KÖR!). Att alvedon är toppen vid sprutor, vid tandlossning och vid nattetid vid allmänt jobbigt gnäll. Om inget annat hjälper (pratar inte varje dag här men när ungen är out of ordinary jobbig) och barnet är ålar som en mask och är gråtigt, kliigt, snorigt och dant: alvedon. Inte i femtioelva dagar och inte jämt men som utväg när allt verkar fel. Och nässpray om dom är svintäppta och inte kan sova. Sömn läker allt osv.

Att väldigt många barn gillar att sova med en filt över ögonen. Bägge våra somnar direkt om en slänger över en snutte.

Att det inte är så jävla bråttom med allt. Skitsamma om en vill sitta hemma i soffan i tre månader i ensamhet. Skitsamma om en inte vill att nån annan ska hålla ungen. Skitsamma om allt förutom 1) bebin mår bra och 2) en själv känner sig som en människa. Det är okej att duscha färdigt om barnet börjar skrika mid-schamponering. Den dör inte och en mår bättre färdigduschad än med kliigt schampoo i hårbotten och en halvtvålig kropp.

Att en vet mer än vad en tror om barnet.

Och framförallt: att det inte dör varannan sekund. Dom är tåliga små jävlar, bebisar. Tuffa, tåliga, livsglada smånjutare som mest bara vill hänga med familjen och bli sedda.

5 kommentarer:

Hanna sa...

SÅ bra inlägg och håller med om nästan allt. Men Alvedon är fan farligt alltså. Jag har alltid STÖRT IHJÄL MIG på folk som går runt och klagar över huvudvärk utan att ta en tablett. Men det känns som om Alvedon blivit mer omdiskuterat de senaste åren? Har verkligen inte kunskap att bedöma artiklar som denna men upplever att många barnläkare manar till försiktighet?

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Kommentar/2014/08/Paracetamol-till-barn-och-gravida--forsiktighetsprincipen-bor-rada/

Å andra sidan... http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2014/09/Aven-ibuprofen-inte-bara-paracetamol-kan-ge-barn-allvarlig-leverskada/

Hanna sa...

Gud vilken störig kommentar. Den bottnar i att M ville tvinga Arve att ta Alvedon när han skrev i panik pga växtvärk häromnatten. Arve ville absolut inte ha medicin och jag tyckte att vi kunde vänta ut det istället, särskilt som jag - efter x antal artiklar - har blivit en person som inte vill ge Alvedon till barn i onödan. Förr gav jag mycket mer frikostigt för att få sova lugnt om natten etc. Ångrar ändå att jag skrev det för lät så himla förnumstig.

Linn sa...

Haha! Ingen fara! Menar såklart inte att alvedon ska distribueras veckovis eller i stora mängder, men jag läste på om när det blir farligt och för bebisar är det vid 1g på 24h och för vuxna vid 6g per dygn. Även om vi ger Nils maxdos kommer vi inte i närheten av det och oftast räcker det ju med nån dos i nån natt eller nån dag här och där. Dessutom har vi fått rekommendationen av både BVC-sköterska och flera läkare att ge alvedon vid smärta/feber pga bättre att dom sover och äter än har ont och inte får i sig tillräckligt med vätska. Har också läst motartiklar mot de du länkar till och i avvägningen där känns det prioriterat för mig/oss att dom inte har ont och att vi får en dräglig vardag. När ellen var liten kunde hon gråta i timmar efter t ex vaccination (engångsdos alvedon hjälper ju) för att jag ba ”nejnej inte medicin” medan jag nu känner att jag är dumihuvet om jag VET att dom har ont och ändå skiter i att fixa det.

Hanna sa...

Jag är team alvedon (brasklappar såklart för jag menar inte någon slags överdosering). Men Charlie har jättejobbig växtvärk och dom flesta gånger ber han om medicin och somnar nästan genast. Annars ligger han och ömsom hulkgråter och sparkar och ömsom kvider halva natten.
Och lika vid jobbig feber, ryser när mamma berättar om hur när vi var barn fick sitta i ett badkar med ljummet vatten för att kylas ner.

Håller med dig om allt annat. Och tillägga att ens magkänsla och sunda förnuft oftast vet mycket bättre än en mammagrupp.
Man känner sitt barn bäst.

LoHe sa...

Känner igen! En stor grej för mig är att vi ständigt underskattade nr 1, utgick ifrån att han fattade/kunde/kände/var mindre än han var. Nu med nr 2 kommer jag hela tiden på mig själv med att betrakta och lite bemöta henne som ett äldre barn i en bebis kropp. Lite svårt att förklara, men du kanske fattar?