fredag, oktober 20

Han är här nu!

Han är här nu, vår son. Han kom vid tvåtiden i onsdags till tonerna av Morning had broken (operationsteamet utsåg oss till Dagens DJ pga bäst playlist. Den torra narkosläkaren dansade till och med lite där han stod på sin övervakarposition *winning*) och sitt eget illvrål och han är givetvis alldeles ljuvlig. Nä, men på riktigt så är han faktiskt så sjukt fin och igår var han vaken och låg och plirade större delen av dagen och nu har han sovit sen niotiden igårkväll med femminuterspauser för att svepa en flaska och somna om. Det är sån skillnad den här gången så det går nästan inte att beskriva. Dels i själva förlossningen som var magisk fantastisk härlig och helt seriöst varför förlöser man inte alla barn medelst snitt?! Och dels för att vi inte är förstagångsoroliga utan mer jaja, såja kom här vännen så fixar mamma/pappa. Vi har rätt bra koll på hur en matar med flaska och hur en gör med napp och hur en byter blöja (ah, well Andreas har koll. Jag har bytt två blöjor och han dom andra...tjugo? Gawd vad den här ungen bajsar!) och har ju inget som helst trauma att bearbeta den här gången så allt ba flyter på och är lyckliga lugna gatan. Vi fick vår revansch eller upprättelse eller belöning.

Jag mår också bra. Är förvånad över hur o-ont det gör jämfört med vad jag hade förväntat mig i och med alla "återhämtningstiden/smärtan är värre vid snitt"-faktarutor och så är det liksom more or less samma som vid Ellens förlossning som ändå var rätt mild mot mig rent fysiskt. Alltså det är ju inte direkt skönt och att sätta mig upp/ställa mig upp känns ju definitivt men det är ju mer som andra dagen efter att ha gjort ett vidrigt corepass för första gången på fem år typ. Vi är nog good to go om vi vill åka hem i eftermiddag/kväll men jag vill känna mig trygg i att det 1) känns bättre än igår 2) stabilare att gå i/ur säng eller soffa och 3) att magen kommer igång först.

Jag längtar ihjäl mig efter Skrällen, men bebisbubblan här på 73:an är rätt gosig den med. Nä, nu ska jag väcka Andreas och se om vi ska ge barnet mat. Eller barnet och barnet, Nils heter han ju. Vår fina ljuvliga rara gulliga starka härliga unge.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Supergrattis!
-jenny-

Åsa sa...

Stort grattis!!

Hade exakt samma erfarenhet av mitt andra kejsarsnitt på SöS. Fantastisk upplevelse både under och efter och en enorm skillnad med att få tvåan jämfört med ettan!
Jag fick morfin precis efter men klarade mig sen på Diklofenak+Alvedon, helt otroligt egentligen att man gör det efter en sån bukoperation.

Anonym sa...

Stort grattis! Och välkommen Nils!
Linda

Christel sa...

Börjar tusan lipa av det här! Återigen, grattis! ❤️

Emma Lindström sa...

Stort grattis!

LoHe sa...

GRATTIS igen!
Så glad för er skull och att allt gick så enormt bra, att DU mår så bra!

Nils är jättefint! Vi hade det på shortlisten för Frankis men fick inte riktigt ihop det med andranamn och sånt annat viktigt. Det är ett familjenamn på pappas sida, men Syrran räddade situationen och döpte sin kille till det i andranamn så all good.

KRAAAAAAAM!

S sa...

Heja er! Och supergrattis!

egoistiska egon sa...

Så himla stort grattis igen och så fint att läsa att det blev som ni önskade ❤️

Amanda sa...

Tusen grattis.
(planerat snitt äger)

Mikaela sa...

Grattis till er!

Tove sa...

Åh, vad fint! Grattis!

Den där Andreas sa...

Vad roligt! Stort grattis till er alla. Roligt att han heter Nils också och delar födelsedag med vår Tove. Nils hade hon hetat om hon var en pojke. Njut för fullt och ta hand om varandra.