tisdag, juli 19

Hur mycket aktiverar man spädbarn?

Idag har jag som sagt varit ensam med Snällen hela dagen. Det var...annorlunda. Efter fem veckor tillsammans är det askonstigt att vara den enda föräldern och astråkigt (flåt barnet) aatt behöva vara den som underhåller hela tiden. Gone are the days när hon åt och sov och åt och sov (snyft). Nä, nu ska det minsann stås och balanseras och sittas och hoppas och ABSOLUT INTE LIGGA NER SA JAG LÄGGER DU MIG NER SKRIKER JAG. Satte'na i babybjörnen och went about my business (åt frukost/la i tvätt/hängde tvätt/städade i köket). Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte liksom a k t i v e r a r henne/mig hela tiden. Alltså, ni andra föräldrar, hur stor del av dagen som föräldraledig åt bebis lägger/lade ni till ren lek/aktivitet/prat och hur mycket låg ert barn i babygym/vagnen/sitter/på golvet ensamma? Jag tycker ändå att jag leker/går/står/hoppar/pratar/grejar jävligt mycket, men ungen är ju för fan vaken mellan 10-21 med små sovpauser på typ 30 minuter varannan, var tredje timma. Det är ju vansinnigt jävla tråkigt att leka/gå/stå/hoppa/prata/greja 8 timmar om dagen liksom.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Nämen, inte har jag hållit på och aktiverat särskilt mycket (och mina ungar är inga idioter, tvärtom). Det där att de hänger med på allt man måste göra är väl stimulans? Jag slappade/kollade TV när ungen sov, och fixade med allt annat när ungen var vaken. Hatar att leka, och gjorde aldrig det (tur att maken gillar sånt). Jag sjöng och läste böcker, för det gillar jag. Det kan vara därför som mina barn har varit otroligt självständiga när det gäller egna aktiviteter, de har lekt själva hur länge som helst (medan vissa kompisars barn behövde aktiveras). Babygym är kul ett tag, och gåstol var oumbärligt ett tag. Ha inte dåligt samvete, gör det som känns bra bara. Kram!

Linn sa...

Jag älskar dig. Tack!

Johanna sa...

Verkligen inte hela tiden, herregud! N har också varit rätt nöjd med att tex sitta och leka med nåt intill mig när jag grejat med något, har alltid varit lättad över det. Har enkompis vars barn krävde total uppmärksamhet (typ bära barnet och gå omkring, inte ens sätta sig ner) i typ ett år, fattar inte att man överlever det :) Tror du och Eller han det finfint om ni leker lite/grejar lite. (Antar att alla gör så?) PS. Så fin hon är!

Johanna sa...

PS skriver från mobil, hence dåligt flow och tangentsnubbel. Hoppas budskapet gick fram!

Ida A sa...

Vi har haft som motto: stör inte en näjd bebis! Dvs är ongen nöjd på golvet, i sittern etc låt hen joxa med sitt. Finns sjukt mkt tid att lulla och roa sen. Det kommer perioder när de vägrar roa sig själva sen...Så slappna aaaaav!
/Ida- två barn, än så länge vettiga!

Åsa sa...

hade precis samma fråga och ångest för nån månad sen och frågade syrran som har fyra kids. Hon upplyste mig om att såna här funderingar ofta är en lyx man bara har med första knodden.... sen har du fan inte tid att leka nonstop även om du nu skulle tycka att det var kul.
En grej som funkat för mig när pluttan inte vill ligga själv och leka är att ha henne på magen/ryggen så att hon liksom är med fastän jag ändå kan få nåt gjort.

Anonym sa...

Har ett barn som krävt att bli road every frikkin minute since day one. Blev i början så oerhört provocerad av att vissa barn kunde ligga i babygym/sitta babysitter ENSAMMA i över två minuter. Min unge krävde att bli buren, och gör det i stor utsträckning fortfarande, 1 år och 4 månader. Det har varit så sjukt jobbigt och är ibland fortfarande. Så jag håller med ovanstående, är ungen nöjd så låt hen pyssla själv!!!!! Blir fortfarande provocerad över de som tänker att barns förmåga/oförmåga att roa sig själva handlar om uppfostringsstil och att det inte handlar om skillnader i barns temperament och behov,

Karins ordöverflöd sa...

När mina var små så hade jag som regel att aldrig låta dem ha mer än ett par leksaker i taget och när de tröttnade på dem så lade jag fram nya. Nu pratar jag om 6-7 månaders gamla barn. Kanske kan tillägga att mina barn var små för 40 år sedan :-).... om det nu kan göra någon skillnad?

Sofia sa...


What they said! Ta't lugnt. Kalle älskade babysittern, särskilt sen han upptäckte att när han sparkade med benen så gungade den. Jag flyttade runt honom till det rum jag råkade vara i. Sen har vi alltid pratat mycket men det räcker ju att man är i samma rum. Det är skönt att tänka att bebisar inte är artiga; är hon nöjd så ÄR hon nöjd, hon biter inte ihop för att inte vara till besvär. Om hon är nöjd i björnen, skitbra! Alla bebisar har ju olika temperament och vill olika grejer men du ska inte ha dåligt samvete! Plus detta fantastiska: hon är bebis, man har ingen aning, för henne kanske det är cirkus att hänga i björnen medan du rör dig liksom. Det är bara vi vuxna som fattar att tvätten är astråkig.