Det finns folk. Och så finns det folk.

Vissa dagar tycker jag att mitt jobb är ångestframkallande och herregud jag vet inte vad jag vill och ska jag jobba med det här? jag kan ju ingenting!. Andra dagar är jobbet jättekul och jag organiserar och skriver listor och tänker framåt. Jag hade ett möte hela förmiddagen idag som jag har haft lite ångest för innan. Men trots att det är ett berg att ta sig över så känns det så himla kul. Nu, efter.

Det finns folk som verkligen är oerhört inspirerande. Som gör att hjärnan tänker fortare och i andra banor och kreativiteten får fart. Människor som gör att man minns varför det är roligt att jobba.

Det gör såklart att jobbet känns kul igen, men samtidigt tänker jag tillbaka på hur det var att jobba MED någon som är så. Det är ju så det ska vara ju.

Jag vill igen.