Juli 2008. Oj.

Klockan ar 10:42 och jag ar trott som en gnu. Robyn spelade har igar och vi var pa konserten. Nae, nu ljuger jag. Vi sag dom tva sista latarna for innan det hade vi for trevligt pa restaurangen rakt over gatan for att orka ga. Sen gick vi till Vineyard (for forsta gangen pa typ 2 manader). Typ halv tre stupade jag i sang och vaknade atta imorse. Helt dod. Igar tyckte jag att det var en jattebra ide. Idag?

Not so much.

Alltsa, jag kan inte for mitt liv forsta hur jag klarade av att gora samma sak trefyra ganger i veckan forut. Igar var forsta gangen in aaaages som jag var ute en vardag. Foredrar ju langkok och stickning och bokcirklar nufortin.

Conclusion: Jag ar officiellt en tant.

Sa inlaggen har kommer franochmed nu handla om hur man bast konserverar ingefarsparon, tvattar bort fettbelaggningar bakom spisen och gor noggranna tidsscheman for provsmakningarna i affarerna. Ar ju viktigt att hinna fa i sig sa mycket gratismat som mojligt under en dag.

Eller inte.

Vi har pratat en del om Sverige den senaste tiden. Om vad som ska handa i framtiden. Vart man ska bo. Nar man ska bo dar. Vad man ska gora.

Om livet har och livet som vi gissar att det ser ut dar. For gissar ar vad vi gor. Jag har varit borta i over tva ar nu. Mitt liv har forandrats helt, darmed inte sagt att jag har forandrats helt. Men jag har valt vuxit, precis som ni har gjort darhemma. Vad jag vill komma till ar val att vi numera inte har en aning om hur vardagen ser ut hemma.

Nar jag akte hade jag precis (ett halvar innan) lamnat studentlivet bakom mig. Bankjobbet var val seriost, men inte sadar thisisforlife-seriost. Inga losa tradar, inga forbindelser. Och de flesta andra jag kande gick fortfarande i skolan och levde rovare. Min vardag innan jag akte var en tillfallig vardag, for jag visste ju att jag skulle ut och resa(aven om det blev Australien istallet for Europa). Och innan det var jag student. Och innan det var jag ett barn och bodde hos mamma och pappa.

Sa en vuxenvardag as I know it ar livet har nere. En vardag som alla andra med 9-5-jobb, gym, lagamat-stada-tvatta osv. Men som forutom det betyder restaurangatande minst 3 ganger i veckan. Frukost pa kafeer pa helgerna och ett glas vin eller tva pa en bar mittiveckan.

En vardag dar alla jag kanner, med jobb eller student, umgas mer eller mindre varje dag. Dar man kan ringa vemsomhelst efter jobbet och aka dit och fa lite middag. Eller bjuda hem ett gang blandade typer for lasagne en tisdagkvall via sms kvart over 7.

En vardag som blandar sunkiga raggsockor och en osminkad fejja med hoga klackar, champagne och en gnutta glamour.

Sa ser vi harnere pa vardagen. Eller viktigare sa ser var vardag ut. Vad som ar lite skrammande ar att vi allihop ar ratt overens om att sa ser inte vardagen ut i Sverige.

Hemma i svenneland gar man till jobbet mandag-fredag, kanske gar och tranar och sen gar man hem och umgas med tv:n. Pa fredagar kanske man gor en middag, oppnar en flarra rott och kollar pa kvallsunderhallningen pa fyran eller en film. Pa lordagarna gar man ut.

Och ingen av oss finner det ett dugg spannande eller lockande. Nu ar jag medveten om att det inte ar sa. Att var 'syn' pa den svenska vardagen ar speglad av den osynliga muren vi byggt runtomkring oss. Den dar glasbubblan som skyddar oss fran hemlangtan. Att erkanna att Sverige ar bra att leva i gor det liksom lite svarare att vi inte faktiskt bor dar.

Men anda, skala av bubblan och vi tror fortfarande att det ar sa. Att Sverige betyder prestationsangest, stress och olika skalor av gratt. Att det ar viktigare vad det star pa visitkortet an hur manga ganger du skrattade igar. Att man jobbar for att prestera och glommer av att leva.

Det skrammer mig att jag inte vill att det ska vara min vardag. Eller det kanns val friskt att inte vilja ha det sa, sa det ar snarare resultatet av tankandet som skrammer mig. For det betyder att jag inte vill flytta hem.