Allt som har en bra borjan, har ett bra slut

Torsdag 2 oktober 2008 Melbourne, Australien

Tiden i Melbourne har varit, for att citera askungen, alldeles, alldeles underbar. Jag har lart mig sa mycket; om mig sjalv, om en kultur och om livet om jag ska vara riktigt klyschig. Jag har byggt upp ett liv fran scratch. Fran boende med noll grejer och noll arvegods/presentback-up till kompisar som jag verkligen verkligen verkligen kommer sakna. Jag har stammishak. Jag hejjar pa folk pa kafeer och pa gatan. Jag har skaffat mig kontakter inom arbetslivet. Jag har tillochmed rutiner, man/tis/tors/son forsoker jag ga till gymmet. Onsdageftermiddagarna ar till for att veckohandla eller promenera eller ta en kaffe. Mest ta en kaffe om jag ska vara helt arlig. Jag vaknar tillochmed tidigt pa helgmornar nufortiden for min kroppsklocka ar sa van vid mina jobbtider.

Det jag forsoker saga ar val att jag har mitt liv har nere. En vardag som byggts upp genom trial and error under de senaste tre aren. Och detta har jag nu bestamt mig for att lamna.

Det kanns.. markligt. Jag ar jatteglad att jag antligen har fattat ett beslut. Samtidigt kanns det jatteskrammande. Och ganska ensamt, faktiskt.

Det kanns lite som om jag forlorar lite av min identitet.

Vada identitet? tanker du nu.

Men forsok forsta. De senaste tre aren har jag alltid kannt mig lite spannande. I Australien for att man ar utlanning, framforallt skandinav, och darmed exotisk (aven om detta retar gallfeber pa mig 98% av tiden). I Sverige for att jag inte bor dar. I Sverige behover jag aldrig svara pa fragor om vad jag gor eller sant, for sa fort man sager 'Jag bor i Melbourne' sa slutar folk fraga om vardagssaker och vill veta allt allt allt om Australien istallet. For har ar ju vardagen lite mer spannande an hemma. For har ar ju borta och darmed spannande per default.

Nu blir jag helt plotsligt en vanlig arbetslos svensson som bor hemma hos mamma och pappa. What a loser. Vagskalen har ju inte direkt vagt at Sveriges sida tidigare.

Sa varfor gor den det anda?
For att hemma alltid kommer vara dar min familj och mina fina fina vanner finns. For att jag inte vill bo har resten av mitt liv och det ar dags att sticka innan jag traffar Han som haller mig kvar.
For att tre ar ar ganska lange att vara borta och ju langre man ar borta, desto svarare att aka hem.
Ju langre man ar borta, desto mer blir borta hemma och hemma borta.

Jag vet inte vad som hander i ditt liv. Jag, eller du for den delen, har lite intresse i vardagslivet hos den andre, for vi kan inte relatera. Du har aldrig traffat mina vanner och jag har aldrig eller sallan traffat dina nya. Vi kanner varandra, men mindre och mindre for varje dag. Gamla meriter racker bara sa langt. Och jag tycker att ni allihop ar viktigare an att bara stoppas in i ett horn och samla damm. Jag vill ha kvar er i mitt liv jamt jamt jamt.

Darfor langtar jag hem nu.

Kanske lite lite for att det behover handa nagot i mitt liv ocksa. Jag ar trygg pa jobbet, jag ar trygg hemma och jag ar trygg i min kompiskrets. Trygg makes linn a dull girl. Jag kanner att min motivation sakta forsvinner. Hittepa-centrat i hjarnan har gatt in stand-by mode. Dags att skaka om lite grann.

I mandags sa jag alltsa upp mig. 14 november jobbar jag min sista dag och nangang mellan 1-15 december kommer jag hem. GAAH! Hem. Jag ska hem.

!!!!!.