Ja, jag är hemsk. Så skjut mig.

Jag läser hyfsat många bloggar varje dag. Inte massa massa, inte fem som är skrivna av mina bästa kompisar. Några av dom superstora, men mest är dom bara jävligt bra. Jag skulle kunna rabbla upp dom, men dom är värda ett eget inlägg så vi skiter i det för nu. Det jag vill prata om nu är kommentarerna.

Ni vet känslan när man har läst en riktigt bra bok och man liksom inte vill att den ska bli stor och välkänd för man vill inte dela nåt så bra med folk som inte förstååår? Så känner jag med 'mina' bloggar. De är så geniala att jag inte vill dela dom med avarage joe/jane. Nu ska det ju sägas att de allra flesta har lika geniala läsare och ibland blir jag lite blyg och vågar nästan inte kommentera för jag vill inte förstöra den mysiga/coola stämningen på bloggen. Men, sen finns det nötterna som hittar bloggar när de blir lite större. Som kommenterar och liksom inte tillför nånting. Dom som läser men inte läser om du förstår vad jag menar?

Dom fattar inte underliggande sarkasm. Dom fattar inte språkbruk och textgenialitet överhuvudtaget utan läser typ 'bäbis' eller 'semester' eller whatever och tycker att det är fritt fram att hala fram sina egna små stories eller tillrättavisningar eller nåt annat lika tråkigt.

En del av mig vill känna ja ja, men låt dom då. Alla kan ju inte vara bra på allt. Men det går inte riktigt, för de påverkar min bloggupplevelse. De stör mitt morgonkaffe.

Vilken tur att jag är så jävla bra då, eller hur? Näe, men jag har en sån jävla tur i att Just another fucking blog är just det, en annan jävla blog. Inte ett dugg känd, inte ett dugg stor och med freakintastiska läsare. Kommentarerna alone gör att jag vill lipa av lycka. Och att nån överhuvudtaget är intresserad av att läsa mitt dravel är nästan ofattbart. Ni ska ha tack!