Ett litet ps.

Mamma och pappa har gått ner till byn för att mamma har lika mycket myror i benen som en treåring. Jag är alltså SJÄLV! ENSAM! i lägenheten. Det är FANTASTISKT! Jag älskar mina parentsar och så, men gud vad det är tyst och lugnt när man inte har en konstant kommentator i örat. titta berget! Där är ett hus! Ser du blomman? man ba ja? Vi är på samma ställe. Jag har ögon.

Jallefall. Mysigt som satan att få göra såna här lyxsemestrar med sina föräldrar trots att jag är mer än vuxen, men minutrarna av ensamhet är fan bliss.

Ett litet brev från kolonien pt.2

Hej bloggen!

Vi är framme i Menaggio nu. Vi åkte tåg genom kuperat landskap och sen båt över comosjön sista biten. Det är dödligt vackert här. Dessutom bor vi så lyxigt så jag knappt tror mina ögon. Vi har två terasser! Bara det. Men även utsikt över sjön och byn och bergen. Och sen är det A/C och jacuzzi i badrummet. Trägolv, riktiga täcken(!) och två badrum. Sjön är nästan spegelblank och jag hör banne mig vad jag tänker.

Må gott!

Linn

Ett litet brev från kolonien

Hej bloggen!

Vi är i Bergamo, strax utanför Milano. En gammal stad byggd på en bergssluttning med kullersten och djupa djupa vallgravar. Det är ungefär trettio grader ute och värmen är inte tryckande, men ganska påtaglig. Vi har bara bråkat tre gånger, men det är mest för att pappa alltid har rätt när han har fel. Vi tog en taxi till Cita Alta, gamla stan, för att äta middag. En kanna vin. En capresesallad. En fjärdedels svamprisotto (pga total mättnad). En dubbel espresso. Sen tjuvåkte vi buss nedför trånga slingervägar tillbaks. Hotellet har A/C. Jag har öronproppar och ögonmask. Imorn åker vi till Menaggio. Hoppas ni har det bra!

Ciao!

Linn

(borde ha publicerats igår när jag skrev det, men blogger är dum. Bättre sent än aldrig though)

Mamma säger att jag är sjuk i huvet om jag tar med allihop

Men det skiter jag i. Semesterböcker:

Har vi verkligen likadana gener?

Saker min pappa tänker att han ska göra innan vi åker klockan tolv:
Byta däck på bilen
Klippa den enorma gräsmattan
Bära bort massa pinnar och köra dom till sopstationen (?)
Köpa och installera en gps
Packa
Städa

Saker jag tänker att jag ska göra innan vi åker klockan tolv:
Packa
Äta frukost
Eh, ja det var väl det.

I am a unicorn

Semesteralkoholintag so far: noll procentenheter. Har istället gått på promenad med min bästis lite drygt en mil. Fy fan vad lätt det är att gå när man får gå med barnvagn. Ska satan skaffa en barnvagn och släpa runt på bara för att. Har även fått cirka två miljarder myggbett varav ett är mitt i pannan. Imorn är det således jag och mitt horn som packar om väskorna och drar till Italien. Hoppas tulltjänstemännen släpper in mig trots att jag på passfotot saknar just horn.

Men hörrni, Italien alltså. Har som mål att bli en mozzarellaost när veckan är slut. Mjuk, söt och beroendeframkallande alltså. Eventuellt en smula vinmarinerad, men det är mer en bonus tycker jag.

Söndag på verandan

Mark Levengood i lurarna. Päronträdets skugga över huvudet. Doften av timjan och oregano och nån rosa blomma. Ser surare ut än vad jag är. Hej.

Godmorgon

Det slog mig precis varför jag hade ångest i fredags. Det var separationsångest såklart. Felet var att jag sa hejdå till massa jobbarkompisar hela fredagen (hatar att säga hejdå) och sen dessutom åkte ifrån mitt hem dagen efter (hatar att åka från). Mina tryggheter. Såklart var jag tvungen att grina lite åt det och känna mig rotlös och hopplös och ehehensam.

Aja, nu ligger jag i mitt sovrum hos mapa och lyssnar på när pappa tror han smyger med frukosten. Jag älskar precis här. Tryggt. Lugnt. Älskat. Således ingen ångest. Känns gött ändå att fatta varför.

En liten note to pappa också: sätt ej på radion on du ska vara diskret. Det tar lite bort effekten av smygandet.

Det braiga håller i sig

Åh! Barn! Mina kompisars treåring läste saga för mig förut. Fantastiskt underhållande. Hon är så jävla rolig. Sen bar jag omkring på deras bebis och passade på att kramas lite medan dom gjorde kantarelltoast på nyplockade kantareller. Det är underbart att vara omringad av finheter. Sen körde jag hem i regnet. Älskar köra, älskar regn. Dock att jag alltid är orolig för att det ska sitta nån i baksätet som på skräckfilm när jag sätter mig i en bil själv i mörker. Jag hade ju planer på att bosätta mig i gästhuset för att få en behagligare sovrumstemperatur, men jag vette fan om jag törs det alltså. Knappt så att jag vågade gå från bilen till vanliga huset nu när jag trodde att mamma och pappa var borta.

Hardcorelyckan

Jag luktar saltvatten och solvarm hud. Ikväll ska jag hänga med fina kompisar och deras ungar. Jag förstår att jag verkar mer än en smula jävla schizo, men det går såhär fort inom mig. Ena sekunden ångest och gråt, som jag iochförsig går in hundraprocentigt för, andra sekunden total lycka. Livet kunde inte vara mer perfekt-lycka. Livets förgänglighet och allt det där. Ovärt att känna saker halvhjärtat. Hellre allt av allt än lagom av lagom. så funkar jag.

Ps. Min favoritplats hos mapa. Man ser nästan hela trädgården härifrån. Ds.

Sämästär!!

23 grader i poolen. 26 grader på altanen. 12 nya böcker. 1 premiärdopp. 3 myggbett. 2 föräldrar. 2 klädesplagg. 31 likadana dagar framför mig.

Jag känner redan hur axlarna har åkt ner nån decimeter. Hur andetagen är djupare. Leendet bredare. Ögonen mer gnistrande. Det ska nog bli folk av mig också så småningom.

Minnen revisited

Jag sitter på tåget hem och lyssnar på Timbuktus sommarprat. Det är så. jävla. bra. Jag har skrattat, gråtit och fått rysningar.

Jag tänker på alla mörka kvällar i bilen för längesen, tisdagar om jag inte missminner mig. Jasons lugna röst och musikenmusiken i P3. Bilars bländande ljus i ojämna intervaller. Sätet på min ljusblå gamla bubbla studsade mig upp och ned i takt till musiken. Ratten glappade en tio femton centimeter så händerna nästan lekkörde från sida till sida för att parera. Mest var det mörker och Jasons röst som ett lugnande täcke mellan låtarna. Jag minns lugnet i det, fast mitt inre var mest ett kaos. Det var i slutfasen eller i askan av ett förhållande och jag hade fantomsmärtor i själen som fortfarande inte riktigt fattat. Det som gör mest ont av sluten är vänskapens frånfälle. Allra bästaste en dagen, borta nästa. Blandad hiphop som ett soundtrack till alltihop.

Idag är inte alls lika sorgligt jobbigt. Eller det han pratar är hemskt, men mer ett wake up call att livet faktiskt är jävligt bra. Lyssna på Jason Diakités Sommar om du inte har gjort det. Lova det.

Färdiggnällt

Jag ska snart gå upp ur nästet som är min säng. Har legat och trygghetsslumrat bland alla kuddar och täcken och försökt få ordning på tankarna. Nu är jag klar med det tror jag och ligget istället och dealar med mig själv när det gäller städningen av lägenheten innan jag drar. Det är fantastiskt skönt att komma hem till helt nystädat hem, men just nu är jag sjukt osugen på att städa. Och packa. Fast jag är ju lite av ett packningsproffs så det borde nog gå bra. Förutom att jag typ inte äger några sommarplagg. Min garderob består av svart. Och stickat. Ah well, det löser sig.

Och vilka böcker ska jag ta med mig? Alla olästa? Gudarna ska veta att jag har läsning att ta igen. Semestern ska bestå av böcker, sommar i P1 och promenader. Jag bestämmer det nu. Och så ska jag vara lycklig. Orka dras med den där jävla ensamheten. Jag tycker att den har gjort sitt nu och kan gå och harassa nån annan. Ja, jag bestämmer det också.

Men glad sommar säger vi väl på det?

Oh crap

Jag har gjort nåt så jävla dumt. Borde absolut inte ha tillgång till telefon när jag känner mig ur balans och ligger och grinar framför teven. Ångesten nu är faktiskt inte nådig. I övrigt säger vi: hej lördag.

A bit of a hunch

Skrev precis ett inlägg som internetz åt upp. Ah well, kanske lika bra det. Jag har den där känslan, ni vet, att nåt är fel, men jag har ingen aning om vad. Mamma och pappa mår bra. Jag försöker få tag på sis för att dubbelkolla så att det inte har hänt nåt. Hon är den första jag tänker på när jag får oroskänslor. Vill aldrig nånsin att det ska hända henne nåt. Hon sover nu och kan inte svara att hon mår bra, men jag bestämmer att hon gör det. Och farmor mår bra och morfar mår bra och så vitt jag vet så mår mina kompisar väldigt bra. Är det semestern? Resfeber? Förändringsångest i största allmänhet? Ensamhet?

Nånting är det iallafall som hoppar runt mellan revbenen och drar med sig maggropen på inandningarna. Jag gillar't inte. Vänligen sluta.

Jag hatar att vänta

Sitter och väntar på en kollega för jag måste hem till henne och hämta lite grejer som jag visst lämnade till hennes man när jag var lite full på vårt säljmöte. Roar mig med facebook medan jag väntar och passar på att kryssa i lite rsvps på alla jävla events och blir påmind om att det finns folk som på publika event, typ från en klubb, svarar anledningen till att de inte kan komma. Inte nog med att alla typ skiter i hur många som tackar ja på ett sånt facebookevent, men att faktist kommentera skiten med "landar 1:a augusti" eller "tyvärr, är i japan"? Who the fuck cares?

Nu kom min kompis så nu kan jag inte vara arg längre. Laterz.

The unbearable lightness of being

Jag håller på att läsa en bok nu som heter The unbearable lightness of being av Milan Kundera och den är nog den mesta bokbok jag har läst iår. Min vanliga plöjarläsning går inte överhuvudtaget att applicera för det är så mycket ord och så mycket mening insprängt i texten så den liksom automatiskt bromsar in hetset. Jag vet inte om det är en bok jag skulle tycka om om det inte vore så att jag är på det humöret jag är på just nu. Men den är liksom så himla rätt, på nåt sätt. Den handlar väl mest om alltings förgänglighet. Att saker kan vara där en dag, men borta nästa. Det både exalterar mig och skrämmer mig nåt så förjävligt.

Jag funderar ganska mycket på det där. Ena dagen är jag all for att glömma morgondagen och tänka på nuet istället [vg. insert random Carpe diem-bild här] för det är ingen idé att tänka på framtiden för man vet ändå inte vad som händer och det som finns idag kanske inte finns imorn och blablabla. Andra dagen tänker jag på allting som jag har just nu och hur jag absolut inte vill att nånting ska försvinna och när jag tänker på att det kommer göra det för att så fungerar tiden så får jag totalt panik.

Eh ja. Det är fredag. Det är semesterfredag och jag är tydligen lite flummig. Men nu går vi hem peoples. Nu tar vi semester.

Mamma säger nej

Det här med att kalla sig 'mamma' eller 'pappa' till sina husdjur, vi slutar med det tycker jag. Eller nu har [djurnamn] blivit storasyster! som kommentar till att en onge har fötts.

Read my lips: Inte. Okej.

Bliss!

JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR! JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR! JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR!

Igår fick jag leka med Dejjan. Hon pussade mig på handen och var allmänt urgöllig. Sen gick jag hem, läste lite i min bok och somnade vid tiotiden. Det har inte hänt sen hedenhöstiden. Jag vaknade av mig själv kvart över sju imorse, var på jobbet halv nio och nu har min kollega bryggt riktigt kaffe i en upphittad kaffebryggare. Jag har ätit god frukost, solen skiner, vi ska migrera information till den nya telefonen OCH JAG HAR SEMESTER I FYRA VECKOR starting this afternoon.

Lyckan i det folket. Lyckan i det.

Baby I truly am a hustler

Nämen satte vissa har ju en ny telefon dårå. Den nya versionen. Innan semestern. Jag kallar det för vinst.

Edit: Eventuellt så kallade jag IT-nisse för min allra bästaste kollega ungefär tusen gånger efteråt. Med vadå? Han är det, faktiskt.

Dagens plan

Idag ska jag hänga med bästaste Emster som jag har saknat. Ska försöka få henne att turboblogga lite mer Internet är en fattigare plats utan henne. Idag får jag även en bonus i form av Emsters kiddo. Jag ska så charma brallorna av henne.

2005 nån gång

Vi kan väl fortsätta lite på temat minnen till musik. När jag kom in på kontoret imorse så spelades nån Lars Winnerbäcklåt i receptionen och det tog kanske nån sekund innan jag slängdes tillbaka till hösten 2005. Jag jobbade på bank i Västra Frölunda. Tog ettan från Stockholmsgatan varje morgon i pennkjol och skjorta. I högklackat och med ordentligt smink och ljusmålade naglar. Det var alltid septemberoktober. jag somnade nånstans vid Stampen. Jag tror jag hade 50 låtar eller nåt sånt på min mp3-spelare som gick på repeat. Lars Winnerbäck, Snook och Timbuktu kommer jag ihåg. En kaffe och en gillad bagel på Coffee House till frukost. Det var alltid grått och blåsigt. Lars Winnerbäck kommer alltid vara grått och blåsigt för mig. Och ganska ensamt. Jag jobbade, jag åkte hem, jag sov. Och sen gjorde jag om samma sak dagen efter. Jag var tjugotvå år och såg på Buffy på kvällarna och stämplade inbetalningskort på dagarna. Tacka gudarna för januari 2006 och Australien och ett liv som faktiskt levde.

Jag tänker på det ibland. Vad som hade hänt om jag inte hade åkt. Hade vi blivit ihop på riktigt då, jordnötsmannen och jag? Flyttat ut till ett hus på nästan landet? Jag hade tagit lilla bilen till jobbet på morgonen i min pennkjol och gett halvkassa investeringsråd till trötta femtioåringar. Han hade snickrat saker. Lekt övervuxna med två barn tidigt. Här kan jag inte tänka på det längre, för den genuina lyckan över att det inte blev så infinner sig och tar över.

Godmorgon godmorgon

Jag skulle bara ta ett glas vin igår och sen gå hem och lägga mig ABSOLUT SENAST NIO. Ahmen tjena. Vid ett inatt gick mina fina vänner hem. Idag är jag fanimig beyond trött.

Lite vin på det?

Är man trött när man ställer väskan i handfatet, stänger dörren och sätter på kranen istället för ljuset? Ja?

Baby I'm a hustler

Har lämnat över min mobil till en av våra datasnubbar. Jag känner mig naken och exposed. Är lite rädd för att han ska börja gå igenom sms och liknande. Det skulle kunna bli så kallat jobbigt. Försöker iallafall hustla till mig en ny telefon för jag har eventuellt tappat min i golvet rätt många gånger så displayen är helt fucked och batteriet håller cirka en halv dag. Nu hoppas jag att han fipplar bort vår mailserverkoppling så jag MÅSTE få en ny. Vill även ha en uppdaterad version. Datasnubben säger kanske. Jag vill ha en ny innan semestern. Undra vem som vinner?

Sugar parent sökes

Det här med att ha en sugar daddy/mommy vore nåt det. Jag fick skitbra boktips av Sofia igår och vill shoppa loss lite på adlibris och så är jag sugen på lite ungdomsböcker, men alltså DOM ÄR SÅ DYRA. Och jag har redan spenderat massa pengar på böcker. Och massa annat skräp.

Så, vem vill köpa böcker till mig? Jag lovar att...skriva om dom? Ingen? Om jag strippar för det? Nähe, absolut inte då? Respektera min integrevahetteretet? Jag klarar mig fint utan bara jag får lite böcker. Jag lovar.

Note to self

Jag måste sluta med att vara så jävla lättirriterad. Det är en sjukt ocharmig egenskap. Skärp mig.

En fin kväll

Alltså ni måste gå till Aarts på Åsögatan och käka. Sinnessjukt god mat, svingott vin och perfekt service. Dessutom så himla himla trevligt sällskap! Jag älskar bloggens kontaktnätande faktiskt. Bloggen sköter sig mycket bra. Numer är jag faktiskt inte ens nervös när jag träffar folk för första gången. Vi känner ju varandra redan liksom och so far har noll personer varit kokobello. Jag = mkt nöjd samt snäll idag. Har sovit fyra timmar lite sporadiskt och nu började dom precis riva väggar på kontoret, men är snäll iallafall.

Kors i taket

Klockan är sex och tjugofem *pip*. Jag har varit vaken i 45 minuter. Ska gå upp nu. Vem har tagit över min kropp?

Hurra för fkn mig

Jag har stämt av både "mina" konton och min kollegas/min förra tjänsts idag. Varav jag borde stämma av noll. Bara för att jag är en bra anställd. Jag förtjänar fan en medalj. Nu ska jag äta middag med Apple, dear-Sofia. Det är som ljuset i slutet av tunneln. Kanske ska jag dricka vin också. Fuck kanske. Jag ska dricka vin också. Och äta kött. Hejdå.