måndag, maj 31

Mors dag

Morsdag kom, och gick. Det är väldigt speciellt att ha mors dag och allt runtomkring när man inte längre har en egen mamma. Det hjälper inte så jättemycket att mammas årsdag ibland sammanfaller med mors dag itself. I år gick det några dagar så jag hade redan hunnit med sorgsvängen, även om det högg i hjärtat när jag åkte upp till graven igår för att jamen inte vet jag? För att visa respekt? Hylla henne i det lilla? Jag åkte dit iallafall. Ellen var med mig för igår ville hon bara vara med mamma hela dagen för det är mammas dag idag. Det är mycket enklare nu sen jag själv blev en mamma att hantera det hela. Eller först var det extra jobbigt, men nu när barnen är större och liksom själva fixar kort och sjunger och firar så känns det ju mer som min dag också. Förutom mammasvängen så hade vi en helt perfekt dag igår. Barnen uppvaktade på morgonen och jag fick en fin bok om mat och sen åkte vi till blomsterhandeln och köpte lite fler..träd? Miniträd? Persika och fikon och två såna små medelhavspalmer blev det iallafall. Sen badade vi i poolen och åt melon i skuggan under markisen och flyttade och planterade lite växter. Det var, som mina barn säger, livets liv. Efter kvällsmaten önskade jag mig en biltur i närområdet och sen åkte vi i något min man beskrev som en levande sverigeflagga. Rapsen växte så hög runt oss så det enda vi såg var gula blommor mot klarblå himmel. Senare även böljande nygröna landskap med faluröda kluttar till husgrupper. 

Det är en sån jävla lyx att bo här. 

Igår, ungefär runt klockan sju, när vi åkte där i bilen och Nils sa att han aldrig ville åka hem för att det var så mysigt och jag såg glimtar av glittrande vatten mellan fälten fick jag på riktigt lyckorus och rysningar. Tänk att det här är mitt liv nu? Tänk att jag fick en Ellen och en Nils och en man som älskar mig och all den här friheten? Tänk att det blev såhär? 

1 kommentar:

Pernilla/I will not keep calm sa...

Det är vidunderligt när den känslan kommer.