torsdag, maj 27

27 maj

Idag är det sju år sen mamma dog. Det är nästan ett helt liv sen på ett sätt. Det här är tredje boendet som hon aldrig har varit i. Det är mitt andra jobb hon inte vet om. Jag har gift mig och vi har flyttat till en annan stad än den hon visste att jag bodde i. Ellen och Nils finns nu, det gjorde dom inte då. Jag är glad för att hon hann träffa Andreas, och att han hann fria innan hon dog, så hon iallafall kanske kunde se lite av den framtid som nu är mitt liv. 

Vi var uppe vid graven förut, jag, pappa, min syster och hennes sambo och deras bebis. Jag åker dit ganska ofta, men det är otroligt sällan min originalfamilj är där tillsammans. Det var jobbigt. Det ÄR jobbigt. Det är att stå där och dela en vision av något som aldrig kommer bli. 

Det är som ett före och ett efter. Livet med mamma och livet utan. Hon var 56 år när hon dog. Det är ju ingenting? Åh, vad jag önskar att jag kunde få dela den här sidan av vuxenskapet med henne. Jag skulle ge vadsomhelst för en möjlighet att få berätta hur mycket mer jag förstår henne nu. Vem hon var. Vad hon sa. Hur lika vi är.

Älskade mamma, jag saknar dig oerhört och älskar dig innerligt.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint skrivet ❤️

Hanna sa...

Allt man vill skriva blir platt. Så jobbigt att du inte får ha din mamma i ditt liv.
Hjärtan och kramar!

SARA sa...

Åh Linn. ❤️ 56 år är verkligen ingenting. Det känner man när man närmar sig. Så ledsen över att du inte fick ha din mamma kvar en stund till.

Johanna sa...

Åh. Förstår precis, även om jag inte riktigt kommit lika långt i vuxenlivet som du har! Minns att jag skrev till dig när min mamma dog för 5 år sen, också 56 år gammal, och vill bara säga att ditt svar och dina råd gjorde att jag kände mig SÅ mycket mindre ensam i mina känslor. Vet hur det är med årsdagar och hur märkligt det är med allt som pågår efter som ens mamma inte får vara med i. Känner med dig. Kram!

Anonym sa...

Min mamma dog för många många år sedan, hon blev 46 år och jag var bara en tonåring. Jag skulle också göra nästa vad som helst för att få prat med henne på ett vuxet sätt. Jag skulle vilja fråga om allt det där som bara hon kunde svara på och jag skulle be henne berätta, tänk jag vet inte ens vilken färg hon tyckte bäst om? Mammor som vi saknar och som vi inte fick ha med oss i livet.

frk. Figenschou sa...

Da pappa hadde vært død en stund, sa min stesøster, som hadde mistet sin bror: det går aldri over. Og det høres kanskje underlig ut, men jag fant sånn trøst idet. Det går aldri over. Fordi det betyr at jeg kommer aldri til å slutte sørge eller lengte, og det betyr at jeg kommer alltid til å være pappas barn.

Linn sa...

Tack snälla allihop!