fredag, mars 26

Nej, det är inte synd om mig.

Det är fredag. Jag har bestämt mig för att vara ledig resten av dagen. Jag har lite komptid jag kan balansera med så även fabriksekonomerna blir nöjda. Jag har köpt plantor för 1500 kronor på plantredo för vi hade trips (vidriga små äckliga skadedjur som dödar allt men aldrig dör) i höstas så vi fick gallra bort nästan alla växter bla en otroligt fin monstera. Fram tills nyss har vi täckt hålen på fönsterblecket med typ julprylar, men nu när ljuset kommer och våren kommer känner jag att vårt hus är naket så det fick bli en liten investering i nya växter. Vi har också investerat i en ny badrumskommod + blandare + duschblandare och en handdukstork och sen hittade jag nån typ av penna på Clas Ohlson som man kan måla fogarna med så om några veckor kommer vi förhoppningsvis ha ett uppdaterat badrum på nedervåningen. Det låg kanske sist i listan på saker vi hade tänkt uppdatera, men när jag fick kranen i handen förra veckan när jag städade (+ lite andra grejer) så kände vi att det kanske är dags? 

Pappa har varit här och tittat på sommarhus också. Det blev inget köp. Det låg liiiite fel och var liiiite för litet, men jag vet inte jag om det är den verkliga anledningen för det känns som att allt han tittar på alltid är liiiite fel. Han flyttade ju härifrån 2018, men nu bor ju vi här och jag vet inte om han börjar tveka på om han vill ha sommarhus här eller om han funderar på att flytta hit igen. Han är inte så generös med detaljerna i det hela om vi säger så.

I helgen borde vi ta tag i vår trädgård om det ska bli någon odling 2020. Vi vet fortfarande inte vad vi ska odla och framförallt inte VAR vi ska odla och allt känns bara...jättejobbigt. Förra ägarna lade in en 70 kvm stor och 70 cm djup förstärkt betongplatta till en husbilsparkering där jag absolut inte vill ha en betongplatta och eftersom vi inte har en massa pengar att schakta bort den med så får vi göra nåt ovanpå och det är så svårt. Inomhus tycker jag ändå själv att jag har rätt bra öga för vad som blir fint och får bra flow blabla men utomhus blir jag helt blind. Det måste vara så det känns för folk som inte "ser" när dom köper inredning. Fkn utmattande tycker jag att det är. Plus om man inte är så händig (eller sugen på att vara händig) och mest bara vill att det ska vara fint så är det SKITDYRT med trädgård. Jag vill ha skitstora cortenlådor (corten = stål som rostar fint) och det kostar fyrtiotusenmiljarder i runda slängar. Varför känner jag ingen smed? Och ja, vi kan bygga i trä men då måste vi vara så himla noggranna och måla dom svarta antar jag för med ett nybyggt hus bredvid och en jävla betongplatta under ser det bara slarvigt ut om jag som knappt hade G i träslöjd försöker knacka ihop nåt. ÅH VILKA MEDELKLASSPROBLEM JAG HAR!

Jag tror också att jag är påväg in i en sån där panikperiod med covidlivet. Det går rätt bra för det mesta, men jag tycker mig känna ångesten komma krypande längs väggarna. Jag är alltid hemma. Bara hemma. Jag går inte ens och handlar i en mataffär. Och JA jag träffar folk utomhus och vi har naturen runt knuten men JAG VILL INTE HA NATUR JAG VILL HA ETT SHOPPINGCENTER! Jag vill ha restaurang och hotell och kramas och gå i affärer och INTE TÄNKA PÅ VAR ALLA ANDRA JÄVLAR BEFINNER SIG HELA TIDEN. Jag blir utbränd av tanken på att åka och handla och behöva förhålla mig till alla andra och deras jävla kundvagnar. Det räcker nu. Jag vill inte mer. Jag vill att barnen ska kunna ha kompisar hemma efter förskolan och jag vill ha middagar och jag vill kunna åka till stockholm och vara med mina kompisar och inte med mina barn. Jag vill åka ner på stan på lördagar och ta en kaffe och jag vill kunna sitta i en bar och dricka vin. 

Vi har ju tur som har det bra med varandra och ett ändå rätt opåverkat förhållande av allt det här, men jag vill också kunna vara med min man som en normal vuxen människa och inte alltid antingen skittrött eller med skrikiga barn i närheten. Jag vill ha barnvakt! En hel helg. Eller mer. 

Inatt drömde jag att vi hade köpt ett superknasigt trevåningshus nånstans och nån typ av inredningsarkitekt till granne svepte in och drog med Andreas ut på äventyr och lämnade mig med alla kvarterets barn. Vi hade tydligen kommit överens om att ingen liksom hade koll på barnen när dom var utomhus så vi skulle turas om att ha tvåveckorsjour med att ha koll på barnen när de var utomhus. Så i drömmen var Andreas ute och festade och skaffade en ny fru (som var mode-smal och spetsig och hade en rakvass lång blond bob och en "säg ja till livet"-attityd*) och jag renoverade knashuset och hade hela trädgården full av främmande barn som inte gjorde som jag sa. Sen kom den en ca 2 meter bred svart spindel som var luden ungefär på samma sätt som såna där röda fågelhundar är lurviga och som jag slog med en stor spade i huvudet tills den började bubbla och dog. Jag vaknade (av ett barn som skrek MAMMA DET ÄR MORGON NU!) med en känsla av att livet håller på att glida mig ur händerna. 

*dvs EXAKT motsatsen till mig just nu för så här sexig är jag: exakt noll modesmal, hår i mammatofs som inte klippts på mer än ett år och en jävligt trökig "det börjar bli dags att åka iväg med sopsorteringen"-attityd.

Nu ska jag kanske åka iväg och köpa nån typ av plastkruksgrej som jag kan gräva ner mina 5 tomatplantor i innan dom blir en enda lång smal stång. Nej, nu började det ösregna? Inser nu att det är så länge sen det regnade här/jag var utomhus så jag inte kommer ihåg hur det är när det regnar. Sunt.

8 kommentarer:

Tove sa...

Kan ni inte sätta några svarta pallkragar på betongplattan bara? Lägg några tidningar underst för det är säkert bra, av nån anledning. Jag tror det kan bli fint! Eller typ lägga ett trädäck ovanpå? Hur man nu gör det... Typ såhär kommer det se ut, tror jag: https://www.styleroom.se/images/265607 (fast med betongplatta och inte grus då, men det är ju samma färg iaf - grå!)

PS. Jag älskar trädgård men är blind för inredning, typ. Hehe...

Anonym sa...

Med risk för att bli hatad nu: Du KAN handla i en mataffär, åka och shoppa, ta en kaffe på stan, äta på restaurang med familjen (innan 20.30) och träffa kompisar i Stockholm. Barnvakt är kanske svårare. Jag överlever den här skiten genom att göra allt det där. Så ansvarsfullt jag kan och så vidare (går ingenstans med minsta snörvel, väljer tider med lite folk, håller avstånd, spritar händer och allt sånt där), men jag gör det. Har ett jobb där jag garanterat blir smittad om jag skulle bli det, så kanske är det därför jag tycker att i princip allt annat ändå känns säkrare än det? Att göra en enda sådan sak gör att man pallar en vecka till. Prova?

JJ sa...

Men haha, det låter ju som en dröm som hade passat in på balkongen på barkly st med ett glas vin!

Linn sa...

Tove: Det kan säkert bli jättebra om man är lite mindre nogräknad än vad jag är. Men grannarna har svarta pallkragar på ungefär samma sätt och utan en "miljö" runtomkring så ser det helt ärligt mest ut som kompost när allt annat är så himla nytt och shiny runtomkring. Vi ska nog bygga en stenmur/hög rabatt mot gatan och sen ha cortenlådor och nån typ av sittyta. Det blir nog bra när det blir klart.

Anonym: Jag vet att jag KAN göra allt jag vill. Jag är inte fastkedjad i mitt hem. Vad jag menade var att jag vill göra dom grejerna utan att hela tiden behöva tänka mig för, ha koll på var alla andra är och hur många som är inomhus samtidigt och framförallt slippa ångestpåslaget jag får av det. Jag förstår om man som du har ett jobb där risken för smitta är hög. Då antar jag att det är lite överlevnadsstrategi att acceptera risk på ett annat sätt än för mig som sitter helt isolerat hemma och bara riskerar smitta genom barnen pga förskolan. Sen skiljer våra åsikter sig åt om hur okej det är att träffa folk just nu. Jag tolkar nuvarande rekommendationer som att vi fortsatt ska hålla oss ifrån att träffa andra utanför vår bubbla samt enbart handla typ mat och nödvändiga grejer och då göra det ensamma. Inte dra upp på stan och gå i affärer med hela familjen eller åka 4 timmar bort och bo på hotell och träffa folk från helt andra sociala sfärer.

JJ: HAHA! Ja! Hade nog tagit några glas för att komma igenom den.

LoHe sa...

Hoppla Kerstin.

Men du, betongplattan. Kanske inte hjälper dig (sorry för omombedda råd men:) vad tror du om att sätta en korten- eller liknande kant runt cemetplattan, sedan ställa svartmålade (eller vad du nu vill ha för färg? Pistagegrönt?) PALLKRAGAR som du frågat på jobbet om du får köpa till bra pris. Sedan fyller du på med någon sorts snyggt grus som ni köper på er lokala gruskross (finns garanterat en sådan) och kanske t o m får hemlevererat i sånadär stora säckar. Så tänker jag att ni skyfflar ut det på cemetplattan mellan pallkragarna, det hålls på plats av kanten och så planterar du låt oss säga potatis, smultorn (för utfyllnad), lite snygga blommor, sockerärtor, brytbönor, mynta, koriander, oreganor etc så det blir som en köksträdgård? Oui? Om den ligger soligt, plattan, alltså. 70 kvm låter MYCKET! Kombinerad köksträdgård och uteplats? Odlingslådor runt och ett bord i mitten, allt på gruset? eller om plattan är avlång: Bord i ena änden och lådor i andra?

Ett litet enkelt utekök, ha grillen där? Vår trädgårdsarkitet (jorå) gjorde oss uppmärksamma på hur trevligt det är att ha en plats där man kan sitta och se sitt eget hus. Vi har inte följt hennes råd än, men det ligger något i det.

LoHe sa...

(Tillägg: jag har singel runt odlningslådorna som jag ska flytta till soligare plats nu i vår, och det har faktiskt hållit sig förvånandsvärt snyggt och prydligt senaste fem-sex åren. Jag tror inte du behöver vara jätteorolig att det ser ut som en kompost men det vet du så klart bäst själv.)

Theresa williams sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jeff. Johanne sa...

Jag heter Anna, jag bor från Stockholm Sverige, jag tror att vittnesbörd är verkliga bevis på mäktiga goda verk i verkligheten som gör människor lyckliga och finner lugn, kärlek och förtroende återvända i förhållande som jag har hittat samma i mitt äktenskap idag Jag är väldigt glad att dela mitt sanna livsvittnesmål här ute. Jag läste liknande kommentarer om blogginlägg från olika människor över hela världen som talade bra om mannen Dr. Oduduwa Love-spell caster. Innan nu tappade jag hoppet på spellcasters på grund av mina tidigare erfarenheter, jag fick kontaktkommunikation från andra Spell-casters. Jag älskade att stava charm tidigare för att få tillbaka min före detta man hemma men fungerade inte bra, förrän för några dagar sedan gav jag Dr.Oduduwa det sista försöket att få tillbaka min ex kärleksman tillbaka till mig, jag skickar e-postmeddelande till Dr. Oduduwa på sin personliga e-post för att lösa min äktenskapskris.
Jag älskar min man så mycket, jag vill ha honom tillbaka till mig och till våra två barn. Jag vill att mina barn ska växa upp med sin pappa och vara lyckliga som en familj.
Jag förklarade alla mina förhållandeproblem för Dr.Oduduwa, jag ber om hans hjälp för att få tillbaka min ex kärleksman man hemma för att förnya kärlek och förtroende.
Jag följde noggrant alla instruktioner som gav mig av Dr. Oduduwa kärleksstav. Så tidigt på morgonen, det är nästa dag efter Oduduwa lunch Kärlek-magi för min räkning, min ex man ringde mig på mobiltelefon med ett okänt nummer, så jag tog upp samtalet och se det var ett telefonsamtal från min ex, oh Jag blev så förvånad i mer än 2 månader nu har jag inte fått sms, inga samtal och inga mail skickas till mig. Oj, jag är väldigt glad idag, plötsligt precis som Oduduwa lovade mig. Jag är överväldigad av glädje och lycka i mitt hjärta som delar detta vittnesbörd här i dag, min kärleksman Erickson återvände och kom hem för att möta mig med kärleksgåvor.
Jag använder detta medium för att säga ett stort tack till den stora mannen Dr.Oduduwa som utan detta inte hade varit möjligt.
Alla som läser den här artikeln här går igenom äktenskapskrisen, och för dem som delar hemliga hjärttårar, idag är alla dina problem över, bara ett enkelt mailmeddelande till det stora Dr.Oduduwa Love Spell Temple i dag (dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)